Polar Distans 2016 - Pre Race

Pre Race

                                                                                Etapp I »

Ända sedan jag 2013 åkte upp med Molly till Jerpen för att para henne med Haagens Striker hade jag haft Polar Distans 2016 i sikte. Det blev fyra valpar som snart växte upp och pö om pö fick lära sig livet som draghundar och sedan slädhundar.

Väldigt nöjd Mamma Molly

Valpgänget tankar mjölk hos Mamma Molly

Allt gick väl inte på räls. Maggie hade väl en del hyfs för sig under inkörningen, men efter en tids specialträning så fungerade även hon riktigt bra. Sedan lyckades jag förfrysa lite tår under Vildmarksracet 2014 så den vintern blev det inte så mycket slädhundskörning.

Vänster stortå blev så småningom ½ cm kortare.

Men när höstträningen drog igång i september 2015 så såg allt så positivt ut. Jag var nybliven pensionär och hade plötsligt betydligt större möjligheter att träna hundarna. Jag hade 11 hundar i träning - även om Sluggo Slädhund nu var 12 år och knappast skulle fixa ett Polar Distans. Dessutom hade jag anmält mig till 300km och hoppades på att äntligen kunna fixa ett riktigt långdistanslopp.

Lisa och Malvin - mitt bästa ledarpar.

På nyåret hade jag över 1000km träning på hundarna och nu var det dags för Vildmarksracet. Jag skulle först åka till Nornäs för racet. Och sedan vidare direkt upp till Drevdagen där jag hade hyrt en stuga för en första slädhundsvecka. Dock var det så lite snö i Nornäs att jag bedömde spåren för osäkra för att starta med hela 11 hundar. Så jag skippade Vildmarksracet och åkte direkt upp till Drevdagen. Och där blev det mycket slädhundskörning hela veckan. Fast även här var det lite snö och guppiga spår och dåligt ankarfäste. Så jag körde bara mindre spann hela veckan. Jag lyckades också köra sönder skotermattan och buckla till bromsen en del. Denna vecka bodde vi hos Beat och Dominique. Under februari var jag sen upp till Drevdagen i två omgångar. Då var föret betydligt bättre och träningen flöt på. Då bodde jag i en stuga vid Roines hus. Ett riktigt mushergetto visade det sig. Närmast bodde Catherine och runt omkring låg ytterligare några stugor med mushers. Jag gissar att jag var ende svensk där! Alla andra var från Frankrike, Tyskland eller andra länder. Så det var riktigt internationellt.

På tur över Vithågna

Spannet på snakkningsbreak vid Holmsjön

Hela vintern hade jag riktigt bra träning. Före starten av Polar Distans så hade hundarna cirka 2200km träning varav 600km på snö. Många frusna timmar på ATVn! Och många härliga slädhundsmil uppe i Drevdagen!
Så när dagen PD närmade sig kände jag mig riktigt laddad. I och för sig hade jag sista veckorna haft mycket fundering på om jag skulle följa förnuftet och trots allt starta PD 160. Eller följa hjärtat och satsa på det mer chansartade PD300. Men vadå?! PD160 hade jag kört två gånger tidigare. Ett riktigt långdistanslopp var ju nåt jag länge drömt om. Så jag lät hjärtat bestämma i slutändan. Så på måndag for jag iväg med 9 hundar.

Yenna

I starten hade jag Yenna och Malvin i led.
Yenna är 9 år, dotter till Cookie. Hon är en mycket plikttrogen hund och har sedan dag 1 alltid jobbat framåt. Helt besatt av att göra ett bra jobb som ledarhund. Kommandosäker. Bryr sig inte om vad som hänt runt omkring. Kan dock under ett lopp bli väl focuserad och har svårt vila på checkpoint och kan äta dåligt.

Lisa

Lisa är nu 9 år. Hon blir bara bättre och bättre för varje år som går. Absolut säker som ledarhund men kanske inte lika besatt som Yenna.  Mycket välpälsad och gillade inte alls värmen. En hund som ständigt lyssnar på sin husse. Dyrkar mig och gör vad som helst för mig. Notabelt är att Lisa är mor till tre av hundarna i spannet och mormor till ytterligare tre.

Malvin

Malvin är nu 6 år. Stor, stark. Alltid lika glad och lycklig. Genomsnäll. Glömmer dock ibland bort att han är ledarhund och vad nu kommandona betyder? Dyker det upp något intressant bredvid spåret så kan det vara mer intressant än att dra. Äter (som regel) som en varg 

Mellis

"Lillfjanten" Mellis har i år vuxit till sig mentalt och verkligen mognat som slädhund. Kan vara lite bjäbbig ibland men ganska snart efter start är det bara arbete som räknas. Åt och sov som ett pro. 

Molly

Molly - eller "Mamma Molly" - Passar väldigt bra längs bak tillsammans med sin pojke Mikki. Molly är stor och stark. Är inte supersnabb och behöver ofta gå i galopp när farten ökar lite. Äter och sover superbra.

Sniper (stående)

Sniper är en absolut problemfri hund. Kan bli lite bekymrad ibland och kan ha en liten tendens att trassla in sig. Men under PD inget strul alls. Genomsnäll och vill alltid göra sitt bästa. Fantastisk steg och travar i alla lägen. Aptit och sömn kan inte vara bättre. 

Maggie

Maggie var ju med som reservhund. Men väl i spannet så gjorde hon en 100-procentig insats. Hon som annars trasslar sig för jämnan var helt felfri. Drog och jobbade hela tiden. Har fått lite av Mollys barska temperament. Vid checkpointen kunde hon inte koppla av utan måste hålla koll på andra hundar hela tiden. Åt värst av hundar!

Mikki

"Lillpojken" Mikki kan vara rätt osäker på sig. Vi fick ta det varligt på veterinärkontrollerna. Han fick gå tillsammans med Mamma Molly och då känner han sig trygg. Stor och stark hund så det märks när han hugger i. Alltid snabb på att lägga sig och vila så han sov gott i halmen. Superaptit.

Maggie fick följa med som reserv. Stora starka Mikki kan vara rätt osäker mot främmande människor. Så jag hade mina dubier om att han skulle acceptera veterinärkontrollen. Med på resan var också Handler Hans. Min bror ställde än en gång upp som handler. Han hade tydligen redan glömt bort Amundsen för tre år sedan! Något som han ska ha riktigt stor eloge för!