Epilog

Epilog

« Etapp II

Jag hade länge haft min döm om att köra ett långdistanslopp. Men tyvärr sprack det den här gången också. Men jag hade haft två underbara dagar med fint och vindstilla väder ute på tur med mina fantastiska vovvar. Och vi hade kört 170km totalt - alltså lika långt som PD160. Men det kändes surt ändå. Ganska surt. Fredagen i Särna var så där lättsam som den brukar vara efter ett PolarDistans. Vi strosade runt och snakkade hund med alla gamla och nya musherkompisar. Per Olov kom över med selarna som Rigmor lånat. Och det hade gått riktigt bra för henne. Snakkade med "samojedfolket" som stod parkerade strax intill. Lunchen fixade arrangörerna så de stod för råvarorna. Sedan fick var och en grädda sin egen kolbulle över öppen eld uppe vid huvudbyggnaden. Solen sken, alla stod och snakkade hund och gräddade sina kolbullar. Kul för alla som var där. Och säkert riktigt exotisk för alla utländska förare. Jaha och sen blev det förarmöte. Och sen blev det packning av bilen och ihoppackning av släden. För den här säsongen... 

Grönlandskaffe

Musher dinner på kvällen. Det började med Grönlandskaffe uppe på sekretariatet.  Det var nu knökafullt med folk här och all luft förbrukad. En äldre man med norsk brytning förkunnade glatt att "Det här är min tredje! Det är bara att gå nerför trappan och komma upp igen så får man en till!" Han snakkade förstås om grönlandskaffet som serverades generöst av ett par käcka grabbar som vant blandade ihop kaffe och tjockt vispad grädde och sprit ur nån av alla flaskor som stod där. Bra uppladdning innan vi drog till middan. 

Här var det helt fullsatt med folk (typ 150st). Bordsservering av maten (Maten fullt godkänd) men tyvärr hade de glömt det här med dricka. Så det fick bli kranvatten till. Hmm - undrar och de utländska förarna tyckte det var så exotiskt? En oändligt utdragen prisutdelning. Måste framhålla ett par priser. Best dog care som Catherine fick. Så mäktigt det måste kännas! Sedan pris till alla frivilliga funktionärer som verkligen gjort ett jättebra jobb med allt från spårpreparering, fixat checkpointen och allt annat runt omkring. 

På lördagen en stillsam hemresa utan incidenter. Vi tuggade mil efter mil och tankarna flög runt om kommande år och kommande lopp. Tja nästa år har jag troligen samma hundar att köra med. Men småtrollen skall köras in och det stjäl tid från den "riktiga" träningen. Men PD160 kanske? Och om två år är förmodligen småtrollen redo för sitt första lopp. Sen har ju jag och Haagen vår sedan länge planerade expedition att dra ut på. Framtiden ser ljus ut - även om åren tickar iväg.