En hel semestervecka uppe i Haagens stuga i Mörsil!
Efter 61 långa mil var jag framme på lördag kväll. Så himla kul att träffa Haagen och Aud-Kristin och Ann-Judit och Sarek och alla andra av Haagens hundar igen. Och allra helst dom 4 nya valparna där Markis var den absolut mysigaste!
På väg upp på fjället i goväder
Söndag bjöd på strålande sol och vindstilla väder. Vi åkte upp till Spjätten och parkerade vid skoterspåret och spände för alla hundar. Vi körde varsitt 8-spann så där var en del power. Så vi for iväg och efter bara några hundra meter for jag omkull i en tvär sväng. Och drog i vänster hand som fick sig en rejäl omgång. Men vi for vidare. Uppför och uppför genom skogen. Haagens gäng åkte först och var en bra draghjälp. Efter 7-8 km kom vi upp på kalfjället. Sedan norröver längs spåret mot Anaris. Superbra väder med sol, vindstilla och härliga fjäll åt vilket håll man än tittade. Efter ett par timmars körning stannade vi vid en öppen bäck och tog lunch. Hundarna fick varsin laxbit, kaffet smakade som bäst och vädret var som bäst och allt var - tjaa som bäst.
Spannet längs skoterleden.
Foto Haagen Björgum
Måndag tog jag rehabdag för handen. Gjorde Jerpen (på en timme inkl en lång sejour på Lundhags)
Eftermiddan i söffa med en bok och stoppade ved i brasan.
Tisdan åkte jag upp till Spjätten igen. Spåret upp mot kalfjället gick i bra fart. Träden glesnade och vi körde den sista biten på skrå upp mot kalfjället. När vi svängde höger upp över det sista krönet så kastade sig en vit vägg av snö och hård blåst emot oss. Både jag och hudarna var överens om att vi skulle vända om.
Mysig lunchrast. Hundarna vilar en del!
Halvvägs tillbaks till bilen stannade vi och tog lunch. Lite mysigt och hundarna fick träna sig i att vila på spåret. Tillbaka i stugan på eftermiddan var det ett riktigt oväder. Stormstyrkor ända nere i Mörsil och snön yrde i täta ridåer över Indalsälven. Vinden störtade över oss efter en mils fritt fram över sjön ner från Jerpen... Hundarna låg i sina boxar, jag låg i söffa och eldade och läste en bok.
Onsdan heldag i söffa. Hade gott om tid att beundra den gediget byggda timmerstugan där Haagen gjort allt jobbet själv.
Torsdag fortsatte den ihållande hårde vinden och snöandet. Kuling nere i skogslandet och storm på kalfjället. Hörde på lokalradion att E14 väster om Duved var stängd. Att fjällräddningen inte kunde ta sig ut på fjället för att rädda nödställda i vindskydd uppe på fjället. Dags för "Plan B". Åkte över på andra sidan älven där ett skoterspår gick längs sjön. Parkeringen vid vägen var helt igensnöad. Men som tur var kom en Jämte i sin traktor. Såg min belägenhet. Tog ett par extra bloss på sin pipa och plogade snabbt upp parkeringen. Fortsatte obekymrat bortåt vägen. Jag spände för hundarna och allra sist krokodil-Sussie. Men innan jag han lossa ankarlinan hade hon bitit av sin neckline. Satte dit en wire-neckline och körde iväg. Efter bara hundra meter hoppade Sussie på tre ben och skrek ömkligt. Tjaha - BGB-haken på necklinen hade lossnat och fastnat i hennes vänstra främre trampdyna. Jag lirkade loss den (Ingen skada på tassen) och så kom vi iväg. Efter en km plöjde vi genom den första snödrivan. Kort därefter tog det stopp. Här hade snön drivit ihop i knädjupa drivor så långt ögat nådde. Jag försökte trampa upp en väg men hittade ingen botten nån stans. Det milda vädret hade väl fått skoterspåret där under att sacka ihop. Så vi vände och var snart tillbaka till stugan och söffa och eldade i kaminen.
Längs spåret mot Djupsjön
Fredag förmiddag kom Haagen upp. E14 hade varit avstängd i över ett dygn och öppnade först på fredag morgon. Efter lunch åkte vi iväg för "Plan C". En tidigare plogad skogsväg men som nu torde vara lagom med snö på? Vi hade tur. Det var lagom med snö och ett helt nytt skoterspår. Vi fick en härlig tur genom snötyngda skogar och över mäktiga skogsåsar. Efter en mil kom vi upp till Djupsjön där vi körde ut längs skoterspåret. Men ute på sjön hamnade vi i ett rejält snöoväder och vände strax tillbaka. Ståfika på sjökanten och sen tillbaka till bilarna och sen stugan. Haagen och jag hade en väldigt trevlig kväll där det mesta kretsade runt hundarna och hundkörning.
Haagen steker korv under lördagsturen
Lördag blev det en ny tur längs samma skogsspår som dan före. Men nu fortsatte vi förbi Djupsjön och vidare bortåt Häckren. Efter ett par timmar stannade vi och ankrade upp spannen. Fram med renskinn, vedsäcken, stekpannan och allt annat som man bara slänger ner i slädsäcken. 8-9 hundar framför släden innebär väldigt mycket kraft! Hundarna fick laxbitar och Troll-körv och mådde bulle. Efter ett par timmar vände vi hemåt. Läget kändes perfekt för att sätta Malvis i led tillsammans med Lisa. Och det gick jättebra. Hela vägen tillbaka till bilen (15 km) gick han klanderfritt i led och både han och husse var jättestolta!
Längs spåret i gråväder.
Foto Haagen Björgum
Duktiga Malvin gich jättebra i led!
Söndag blev lång med 61 mils hemresa. Snöyra och vit vägbana sista timmen. Lång vecka med tufft väder men en hel del hundkörning. Och förvisso en rejäl semester.
Fler foton finns på min FaceBook sida. http://www.facebook.com/album.php?aid=37460&id=100001106938586&l=7161ab9bec
tisdag 29 mars 2011
tisdag 8 mars 2011
Jocke - jag saknar dig...
Jocke som valp. Stora elefantöron!
Hur är det möjligt att sakna en så väldigt besvärlig hund som Jocke så väldigt mycket??? Men så är det.
Det är nu en vecka sedan jag åkte iväg med Jocke till veterinären. Hans knöl på höger framben hade nu växt så mycket att den börjat blöda. Så valet var egentligen ganska enkelt. Men ändock så himla svårt. Dess värre skulle han nu avlivas. Hösten 2008 dök den här blåsan (som jag trodde då) först upp. Men det visade sig snart att det var en tumör. Dock en godartad tumör. Han opererades i december och såret läkte illa kvickt. Sen var det lugnt ett tag. Men våren 2010 kom knölen tillbaka. Han opererades på nytt juni 2010. Nu tog det nio veckor med tratt på huvudet innan såret var läkt. Och bara några veckor senare kom tumören tillbaka. Jag konsulterade vet Hagengård och han sa detsamma som jag redan kommit fram till: Det var ingen meningen med någon fler operation. Så Jocke fick vara kvar i flocken. Var ut på alla träningar in i det sista. Jag tror han var lycklig hela tiden. Och hade inget ont.
Jocke hade tre saker som han älskade mest: 1.Husse 2.Att dra 3.MAAAT!
Jocke var en fantastisk slädhund. En helt makalös vilja att jobba. Onödigt taggad i starten men sen bara jobb, jobb, jobb. Självklart blev han Polarhunds Champion. Han funkade bäst i sprintklasser där hans super-entusiastiska inställning var ovärderlig. En oförglömlig händelse är när jag cyklade en 5-km-runda med Jocke och Casper. De gick verkligen för fullt och granarna bara fladdrade förbi längs vägen. När vi kom hem hade vi en genomsnittsfart på 35km/timme. Tack Jocke för alla superlopp genom åren!
Jocke i wheel Åsarna 2004
På tur i Drevdagen. Jocke som vanlgt single wheel.
Jocke myser med Husse
Jocke ställde alltid till en massa knas genom åren. Men det var alltid lika omöjligt att skälla på honom. Han gjorde ju aldrig nåt av illvilja utan det var hans ADHD-läggning som ställde till det. Och om jag skällde på honom så blev han helt otröstlig. Han ville ju bara mest av allt känna att HUSSE tyckte om honom.... Jag fick krama Jocke i nio år. Tack Jocke för alla mysiga kramstunder!
Hur är det möjligt att sakna en så väldigt besvärlig hund som Jocke så väldigt mycket??? Men så är det.
Det är nu en vecka sedan jag åkte iväg med Jocke till veterinären. Hans knöl på höger framben hade nu växt så mycket att den börjat blöda. Så valet var egentligen ganska enkelt. Men ändock så himla svårt. Dess värre skulle han nu avlivas. Hösten 2008 dök den här blåsan (som jag trodde då) först upp. Men det visade sig snart att det var en tumör. Dock en godartad tumör. Han opererades i december och såret läkte illa kvickt. Sen var det lugnt ett tag. Men våren 2010 kom knölen tillbaka. Han opererades på nytt juni 2010. Nu tog det nio veckor med tratt på huvudet innan såret var läkt. Och bara några veckor senare kom tumören tillbaka. Jag konsulterade vet Hagengård och han sa detsamma som jag redan kommit fram till: Det var ingen meningen med någon fler operation. Så Jocke fick vara kvar i flocken. Var ut på alla träningar in i det sista. Jag tror han var lycklig hela tiden. Och hade inget ont.
Jocke hade tre saker som han älskade mest: 1.Husse 2.Att dra 3.MAAAT!
Jocke var en fantastisk slädhund. En helt makalös vilja att jobba. Onödigt taggad i starten men sen bara jobb, jobb, jobb. Självklart blev han Polarhunds Champion. Han funkade bäst i sprintklasser där hans super-entusiastiska inställning var ovärderlig. En oförglömlig händelse är när jag cyklade en 5-km-runda med Jocke och Casper. De gick verkligen för fullt och granarna bara fladdrade förbi längs vägen. När vi kom hem hade vi en genomsnittsfart på 35km/timme. Tack Jocke för alla superlopp genom åren!
Jocke i wheel Åsarna 2004
På tur i Drevdagen. Jocke som vanlgt single wheel.
Jocke myser med Husse
Jocke ställde alltid till en massa knas genom åren. Men det var alltid lika omöjligt att skälla på honom. Han gjorde ju aldrig nåt av illvilja utan det var hans ADHD-läggning som ställde till det. Och om jag skällde på honom så blev han helt otröstlig. Han ville ju bara mest av allt känna att HUSSE tyckte om honom.... Jag fick krama Jocke i nio år. Tack Jocke för alla mysiga kramstunder!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)