Start på höstträningen

Första spannet dricker i ett dike. Mums!


Getz o Casper i täten för barnen


Mellis o Molly


Lisa o Malvin.


I morse stod termometern bara på +10 grader. Så äntligen kunde jag starta höstträningen lite smått. Först tog jag ett erfaret gäng med Yenna o Cookie i led, sedan Sussie o Frank och sist Sluggo. Vi körde en kortis på 4 km bara för att komma igång lite.
Därefter var det barnens tur. I led satte jag Casper o Getz vilket garanterar icke-strul i spannet. Därefter Mellis o Molly och sist Lisa o Malvin. Mest uppspelt var förvisso Mellis som hoppade och tjöt oavbrutet före start. Men kidsen skötte sig utomordentligt och efter bara tre km var vi hemma igen. Måtte hösten vara här för gott!

Norgeresa och Jockes konvalecens snart över

Ser ni nåt särskilt med bilden? Jo jo men: Inget bandage runt Jockes ben!! Ingen strut på huvudet!!!

I tisdags kväll kom jag hem efter några dar uppe i Lödingen (nära Narvik) där jag hälsat på Daniel och Maria. Jag hade några underbara dagar i en fantastisk natur. Dessutom sol nästan hela tiden vilket är ett unikum i de här trakterna. Jag har ett webalbum från Lofoten som ni kan titta på här:
http://www.candymans.se/#13.2
Gissa om hundarna var överlyckliga när jag kom hem! Jocke hade varit jätteorolig hela tiden jag var borta. Och fram för allt Mellis och Sussie bara tjöt rakt ut när de fick träffa husse igen.

Redan innan jag åkte så hade vi slutat ha bandage på Jockes ben. Men eftersom han tidigare nopprat upp huden på insidan av benet (på andra sidan av såret) så fick han fortsätta att ha struten på huvudet. Men när jag kom hem så hade han börjat få lite klåda i ena örat så vi testade att ta av struten. Då hade han haft struten på i nästan 12 veckor. Så inte undra på att örat blev lite instängt och "ovädrat". Men nu har det gått bra i ett par dar så vi får hoppas att allt snart är helt bra. Det har för övrigt börjat växa päls även på det område som helt saknade hud efter operationen. Usch - det var 12 långa veckor!

Moltas o fam Pålsson på besök

Jörgen med Moltas.


Moltas - till typen väldigt lik sin far. Fast lite större.


Moltas poserar


Maria med tre av deras hundar


Lisa, Denise o Tindra vid frukostbordet

Igår kom fam Pålsson på besök. De var på hemresa efter en hundsemester uppe i Bräcke. Vi hade en jättetrevlig kväll och pratade mycket hund. Naturligtvis fick vi också krama om Moltas ordentligt. Han har utvecklats til en stor hund men samtidigt väldigt lätt och spänstig. Fylld av självförtroende och gott gemyt. En fantastiskt fin och trevlig hund helt enkelt! Vi kunde också beundra den mycket proffsiga och genomtänkta hundtrailer som Jörgen byggt under våren. Våra hundar hade fullt upp att kolla vilka inkräktarna i "deras" rasthage var och nu på förmiddan har de nosat igenom varje kvadratcentimeter av rastgården för att kolla vilka dom var.

Hälsningar Norge

Millan 9 månader

Förra söndan fyllde valparna 9 månader. Stor dag i deras liv eftersom dom officiellt inte är valpar längre. Då fick jag den här bilden på Arya (aka Millan) som bor hos Håvard i Hemsedal. Hon ser verkligen ut att ha utvecklats jättebra och är en himla fin hund. Hon har ett mycket bra temperament och trivs så bra i sitt hem.

Flickorna på utställning

Molly och Mellis (Marlene tog bilden)

Gunilla och flickorna softar efter äventyret i ringen.


Ylwa med Io i ringen


Ylwa o Marlene snackar hund snackar hund snackar hund....


Idag var vi på SKKs utställning i Askersund. Med på äventyret var Mellis o Molly på sin allra första utställning. Dom "fyllde juniorer" förra söndan och är typiska tonårstjejer och dessutom precis nyfällda i pälsen. Domare var P-E Wallin och en glad överraskning var att Annika var där som domaraspirant (eller vad det heter). Sen tidigare vet jag att Per-Erik är väldigt mjuk med hundarna så det passade bra som premiärdomare.
Jag måste säga att det gick överraskande bra. Molly och i víss mån Mellis var rätt tagna av allt ståhej. Så de var rätt försiktiga i ringen och sprang inte så avslappat. Gunilla sprang med Molly och jag hade Mellis. Men de fick mycket bra kritik och i slutändan blev Mellis bästa juniortik och därefter Molly. (Det var inga fler tikar med i deras klass:-) Båda fick ett HP så vi var riktigt nöjda. Siberian Husky gick först i ringen så efter tretton hundar och bara en timme så var det dags fara hemåt. Vi hann förstås med en del hund-mingel med Ylwa (vars Io blev bästa junior-hane och fick ett cert) och Marlene och lite annat husky/malamut-folk.
Hemma väntade Jocke - fortfarande med strut runt huvudet. För en vecka sedan var operationssåret läkt så jag testade att ta av struten. Omedelbart tuggade han upp en stor plätt på andra sidan (baksidan) benet så det fick bli strut på igen. Om nån vecka kan vi kanske testa och ta av struten igen. Det är nu drygt tio-veckor sedan han opererades och han har gått med strut sen dess....