Sluggo Slädhund

Ibland blir man bara så där riktigt riktigt jätteglad och belåten. När nåt alldeles så där oväntat positivt händer. Det är bara att flina och känna sig jättenöjd! Som idag när vi skulle ut och träna i skymningen. Dagens drittregn upphörde just när jag selade på hundarna. Jag funderade på hur hundarna skulle gå idag. Man försöker ju alltid testa nya uppställningar för att hitta nya bra kombinationer. Så kom jag på en tanke: Tänk om jag skulle testa Sluggo i led?? När han var yngre hade jag provat honom i led några gånger. Men det var alltid så struligt när han gick där i led. Han tittade mest bakåt. Busade och ställde till det. Stannade och nosade. Värdelös helt enkelt. Sen har hans ordinarie plats varit i wheel. Där har han gått mil efter mil efter mil... Anspråkslös, närmast obemärkt. Alltid gjort sitt jobb. Alltid outtröttlig. Kanske hade han nu vuxit till sig så att det skulle funka i led??

Skidåkning vid Femunden med  Sluggo slädhund (6 månader)

Sluggo efter vårt första Polar Distans

Han har förvisso alla förutsättningar. Alla hundar i hans kull är fantastiska draghundar. I denna kull efter Freja och Two Moon blev det 9 valpar. 9 makalösa hundar.
Där har vi Berit. Ylwas hund. Dubbelchampion, Årets siberian husky 2006/07.
Sedan Nisse Uppströms båda grabbar Ask och Faste. Ask dubbelchampion och Faste (naturligtvis) polarhundschampion. Kan inte ens gissa hur många tusen mil dessa båda gått i Nisses långdistansspann.
Vidare Bele - topphund i Runas spann. Dubbelchampion även han.
Stikla polarhundschampion hos Markus Svedlund.
Grim, Hild och Svanevit är kvar hos Lotta. Gått i hennes medeldistansspann och även i Majas sprintspann.

Lisa & Sluggo i led under kvällens träning

Och så Sluggo (eller Atle som han egentligen heter. ) Som sagt en mycket pålitlig slädhund. Har några 2a pris i sprint. Några CK på utställning. En glupande aptit och förslagenhet att stjäla mat som saknar motstycke. Rör sig nästan alltid i trav - oavsett hur fort det går.
Men hur var det nu med hans talang som ledarhund?? När vi hade kört några km på kvällens träning så satt jag där bara tårögd av lycka bakom spannet. Tänk att han var så förbaskat duktig i led! Jag kan nog säga att han visade sig som en riktig ledarhund. Gick hela tiden fram i en positiv trav till synes utan ansträngning. Utan att tveka. Ledde verkligen spannet. Draglinan absolut sträckt. På nåt vis kunde han kommandona klockrent. 100%. Alltså varför hade jag inte testat honom i led tidigare under så många år?? Gissa om jag var lycklig! När vi kom hem var jag jublande glad och han fick förvisso en extra stor kram.
Tack Lotta och Freja att jag fick denna värdefulla gåva!

Och nu vet jag också att alla 8 hundar som ska med till Amundsen utan problem kan gå i led. Känns riktigt bra!

Höstträning och Amundsen race

Det känns rätt overkligt. Men nu har jag anmält mig till vinterns stora utmaning - Amundsen Race. Jag har funderat länge på om jag skulle våga mig på detta lopp. Jag har ju ganska så få hundar och skulle nån av dom inte kunna vara med så blir det verkligen tunt. Sedan så måste jag inse att både Cookie och Frank har blivit så gamla (12½ år) att de inte kan vara med längre. Cookie var ju inte med under Polar Distans ifjol och det gick trots allt riktigt bra för spannet då. Nu faller även Frank bort. En sådan hund med sådan envishet och järnvilja som aldrig aldrig någonsin ger upp. Så nu hänger allt på nästa generation. Men alla (även de yngsta vovvarna) var så himla duktiga i fjol - både på träning och under Polar Distans - så vi har trots allt ganska bra förutsättningar att klara Amundsen Race. Och eftersom jag var tvungen att bryta förra årets Polar Distans så känns det som om jag har nån sorts revanschlusta att verkligen visa vad hundarna kan.

Från förra årets Polar Distans

Amundsen är också 300km långt men går numera mestadels i skogsterräng. Du behöver inte heller ha med fullt så mycket packning i släden eftersom det finns tre checkpoints längs spåret. Och till dessa kan du skicka dropbags med mat och annan utrustning för nästa sträcka av loppet. Sedan handlar detta om en utmaning där hundarna är den viktigaste delen för att lyckas. Och alla vet vi att saker kan hända längs vägen fram till starten så det finns många frågetecken kvar innan vi är där. Men vi ska satsa allt på att klara loppet. Höstens träning har trots allt kommit igång ganska så bra. Trots milt väder och dåligt med tid för träningen. Hundarna går kanonbra och som vanligt är det framför allt kvällsturerna som taggar hundarna. De får väl en känsla att flocken är ute på jakt. Dessutom är det alltid en del harar och annat vilt i farten i skymningen. Nu ber jag till vädergudarna varje dag att skicka ner lite kalluft så att det blir bra flyt i träningen nu i höst!