Casper 15år 4 månader

Ja nu finns inte Casper längre. Han hade "överlevt" 10 dagar av barn och barnbarn över jul och fram till nyår. Lugnet infann sig. Han hade börjat äta igen. Och sov som en stock.. På nyårsdan fyllde han 15år och 4 månader.  På morgonen åt han en rejäl frukost och sedan tog vi vår vanliga morgonpromenad. Vi mötte Kola och allt var som vanligt. På eftermiddan skulle vi som vanligt ta en promenad igen. Vi traskade iväg men rätt snart gick Casper långsammare och långsammare. Han började vingla lite hit och dit. Jag vände genast tillbaka hem. Och trots att vi inte gått så långt var det med möda han klarade den korta biten. Gissningsvis hade han drabbats av en stroke. För en så gammal hund finns bara en väntjänst att erbjuda. Så nästa dag åkte vi till veterinären och han fick somna in lugnt och stilla.

Casper var gruvligt söt som valp!

Casper var en riktigt speciell hund. Och att han levt som innehund de sista två åren hade förstärkt detta. För varje månad som gick la han sig till med fler och fler egenheter. Han blev också mer och mer lättstressad med åren. Så han reagerade på alla avvikelser från det vanliga vardagslivet. Ett fåtal besökande människor blev godkänd av honom. Choklad-hjärta-Margareta var en av dom.
Han var nog världens snällaste hund. Blev läget pressat på minsta sätt vek han undan. Större hundar var han ite misstänksam mot. Men med små hundar blev han snabbt bästa kompis. Så han hade sitt gäng med Kola, Filur och Dixie.  Och han var lika glad varje gång han träffade någon av dom.

På Vedungsfjället som unghund

Aud Kristin och Casper på Femundtunet

I led under träning i Drevdagen

I led med Lisa under Polardistans

Casper på checkpoint under vildmarksracet 2014

Casper tillsammans med Malvin under vildmarksracet 2014

Som draghund var Casper en av dom bästa. Hade  han haft lite starkare psyke hade han varit helt perfekt.
Han hade en rörelse som var helt underbar. Jag minns när jag cyklade med Casper och Jocke skjutbanerundan - cirka 5km. Jocke gick i full galopp. Casper joggade med i lite avslappat tempo. När vi kom hem hade vi kört i 30km/tim i snitt. Och som sagt: Casper hade en hel del mer att ge.
Som kommandoledare var han Mr 100%. Jag tror aldrig att han missade ett enda kommando under hela sitt liv. Gick han längre bak i spannet och jag sa "vänster" så kastade han sig åt vänster - även om han hade några meter fram till avtagsvägen. Och en gång när jag var förkyld och hade tappat rösten tog han alla kommandona fläckfritt - trots att han inte hörde att jag sa något. Det var så att jag började tro på tankeöverföring!
Casper var med på alla tävlingar under sina verksamma år. Första åren var det sprint och sedan längre lopp. Det blev flera Polardistans och Vildmarksrace. I en ålder av 11½ år gick han  med i spannet på Vildmarksracet. Riktigt bra av en så gammal hund!

Casper slappar på sin favvoplats nedanför TVn

För ett par år sedan bestämde sig Casper för att han skulle flytta in. Han gnagde sig igenom hundgårdsnätet. Först en gång. Och sen en gång till. OK då - du får flytta in. Han var inte nödbedd. Och som innehund tog han snart över hela ruljansen. Vi fick anpassa våra liv efter hans krav och behov. Men det stod vi gärna ut med. Sista tiden sov han förstås allt mer. Han hade svårt hålla urinen. Så varje morgon fick jag starta med att torka golvet i köket och hallen. Men det gjorde jag gärna. Han ville helst av allt ha det lugnt och skönt. När vi  hade främmande - allra helst dom som klev omkring på övervåningen - blev han lätt ganska stressad. Men nu vill jag tro att han har det lugnt och skönt. Ligger tillsammans med Cookie och Getz och Jocke vid en lägereld. Berättar gammla minnen och minns alla goda år.

Ha det så bra Casper och kram.