Mitt Amundsen race etapp III

Etapp III

Så kom jag då äntligen iväg från Storåbränna. Lämnade Handler Hans att lasta in all grejer i bilen och kratta ihop halmen. Sedan sätta sig i bilen och åka ner till stugan i Strömsund 45 minuter bort. Där kunde han hoppas på några timmars sömn innan han skulle lasta in ny hundmat och nya grejer i bilen och åka upp tillbaka till Storåbränna och ta emot mushern på morgonkulan.  Ett sånt här lopp klarar man knappast utan att ha en handler med sig. Stort tack till Handler Hans!

Den här tredje etappen blev verkligen något alldeles extra. De första timmarna lyste fullmånen och det var knappt jag behövde använda pannlampan. Nu åkte vi åter upp till Öjarn, över sjön men sen direkt upp till Öjarsflon. Vände tillbaka och tog samma spår söderut som i morse, men sen tog vi av västerut ner mot Lakavattnet. Här fick vi en intressant resa i branterna ner mot Storån. Passerade ån på en smal isbrygga just intill den häftiga hängbron. Sedan mycket uppför på ett slingrigt spår och sen en hel del spektakulära nerförsbackar ner mot Lakavattnet. Klockan var närmare midnatt när vi kom ner mot Lakavattnet just där spåret vände uppåt mot fjällen. Här stannade vi och snakkade och vilade en stund. Fullmånen sken över granskogen och vi var mitt i det stora äventyret!

Månsken vid Lakavattnet

Nu blev det en rejäl stigning upp mot lågfjällen. Lisa och Yenna hade gått i led ända från start. Med den äran. Outtröttliga hade de tagit oss ända hit. Men nu tyckte tydligen Lisa att enough is enough. Efter bara ett par hundra meter stannade hon och la sig ner i snön. Så jag flyttade ner henne i spannet och satte Stor Malvin i led tillsammans med Yenna. Ett riktigt lyckat drag visade det sig. Malvin är stor och stark och med bra driv i steget. Alltid lika lycklig och glad och med ett stort flin i hela ansiktet.  Kanske lite barnslig fortfarande. Nu följde en helt fantastisk resa upp genom det område som av lokalbefolkningen kallas "Lilla Alaska". Först en del skog som glesnade allt eftersom. Mycket myrmarker och sjöar och runt omkring små fjällvålar med gles fjällbjörkskog. Det hade nu börjat snöa lite lätt men i stort vindstilla så vi tuggade på längs skoterspåret.

Natten var helt magisk. Jag var där alldeles ensammen med mina hundar mitt ute i ett stort vildmarksområde. Mitt ute i äventyret. Vilken sagolik upplevelse! I släden fanns allt vi behövde för att leva och överleva. Livet kan inte bli så mycket bättre. Malvin var så duktig där i led. Dock lite väl lekfull och då och då kastade han sig ut i snön när han hörde nån sork där nere. Det var bara för Yenna att följa med ut i snön. Jag kunde ju inte bli arg. Malvin trivdes så himla bra och tyckte livet var en enda lek och ett enda stort äventyr. Och han var så duktig. Yenna var väl lite mindre tolerant och så snart jag dragit upp Malvin på spåret igen så fortsatte vi. Och fortsatte genom denna underbara natt. Nån kan ju undra om det inte blir långtråkigt att stå där på släden mil efter mil. Timme efter timme. Men du har inte långtråkigt ett ögonblick. Först så måste du hela tiden styra släden och ibland hjälpa till och sparka och ibland bromsa i nedförsbackar. Sedan håller du hela tiden ett vakande öga på hundarna. Blicken går från hund till hund. Kollar in varje hund: Håller hunden en jämn och fin trav? Inga ojämnheter i gången? Hur ser kroppsspråket ut? Hur ser öronen ut? Hur ser svansen ut? Minsta lilla tecken på nån oegentlighet gör att du stelnar till.

Men allt flöt på så bra. Jag bara önskade att det aldrig skulle ta slut. Vi kom ner i lite granskog. Hörde plötsligt nån som ropade?! Nån eller nåt?! Det måste vara en uggla som vi stött på. Kunde sen konstatera att det var en slaguggla som varnade för oss där i natten. Så himla häftigt! Så mer myrar och lite skog och mer myrar. Snöfallet fortsatte. Kom så småningom ner på en långsmal sjö med höga grusåsar längs båda stränderna. Stannade i bortre änden och ringde ner till checkpoint och förvarnade dom att jag snart skulle vara framme. Dock lite för tidigt visade det sig. Jag trodde att detta var Lakavattnet men dit hade vi fortfarande några kilometer kvar. Hundarna bara fortsatte. Och fortsatte. Åh så jag beundrade dessa soffpotatisar som hade så mycket ork och vilja inom sig. Man kan ju undra varför de överhuvud taget ställer upp på detta? Och de måste älska det för varje gång vi stannade och pustade gick deras svansar förväntansfullt fram och tillbaka. Ska vi inte vidare husse?! Lita snakks och lite öronmys så var vi på iväg igen. Och varje gång stod lilla Sussie och skrek av iver att fortsätta. Vilka hundar......

Nu började det ljusna och vi närmade oss Storåbränna igen. Hundarna kände att det var något speciellt på gång. Det var en fröjd att se hur dom de sista kilometerna upp till checkpoint till stora delar gick i full galopp. Kom fram till byn söderifrån och skulle nu upp igenom hela byn. Nya spännande gårdstun och vägövergångar och annat. Och naturligtvis skulle det jävlas in i det sista. Vi hade väl bara ett par hundra meter kvar upp till checkpoint när vi passerade uppfarten till ett hus. Och där kommer en Jack Russel rusande mot oss vilt skällande. Jösses!! Hittade knappt ankarfäste på den plogade vägen och sen fram och hålla hundarna. Försökte jaga tillbaka hundskrället. Förgäves. Men han var bara sällskapssjuk och for runt alla hundar och hälsade. Det blev lite morrningar men inget mer. Men vi stod där vi stod och till slut tänkte jag att detta måste vara en nödsituation. Så jag ringde upp till Handler Hans. Efter några minuter kom han ner och tog fatt i hunden. Bar upp den till huset där ägaren just kom ut i bara kallingarna! Han hade väl bara släppt ut hunden på morgonen och sen gått och lagt sig igen.

Strax därpå var vi uppe på checkpoint och klockan var nu halv åtta på morgonen. Fick för tredje gången 12 burkar Troll hundmat som siste åkare in till checkpoint! Gjorde en hastig kalkyl. Konstaterade att jag måste vila minst 6 timmar på checkpoint. Sedan 6-7 timmar ner till Strömsund. Alltså klockan skulle vara åtta nio på kvällen innan vi var framme. Jag skulle missa musher dinner!! Förmodligen skulle jag få ställa av Lisa men i övrigt skulle hundarna säkert klara det. Dom hade fortfarande mycket kraft och energi kvar. Det var värre med mushern som nu inte hade sovit en blund på två dygn! Helt kocko i hjärnan kan man säga. Så jag beslöt att bryta här. Trots allt så var jag superskitnöjd. Vi hade klarat tre etapper och kört ca 250km. Betydligt längre än vi nånsin gjort tidigare. Hundarna hade gått kanonfint hela tiden och jag var verkligen så himla stolt och nöjd med dom. Vilka hjältar!

Hjältarna 

Yenna - min superhjälte

Yenna. Sju år gammal.Tar detta med hundkörning på största allvar. Alltid 100% fokuserad. Outtröttlig. Missade inte ett steg eller ett enda kommande på hela vägen. Superhund. Jag älskar dig Yenna!

Yenna tv och Malvin th

Malvin. 3 år gammal. Absolut min nästa stora stjärna. Stor och stark och alltid med lika glada humör och positiva utstrålning. Lite omogen men redan en superhund. Jag älskar dig Stor Malvin!

Molly tv och Mellis th

Molly 3 år gammal. Rejäl dam med ett rejält temperament. Henne sätter sig ingen på. Hennes favoritplats är på madrassen nedanför TVn. En del ser ner på röda siberian och fnyser "showdog"! Ack hur fel de har! Hon gick alla 250 km utan att klaga. Utan att trassla. Utan att ett enda ögonblick slaka på draglinan. Åt och sov som ett riktigt proffs. En riktig arbetande siberian av bästa slag. Gick tillsammans med sin syster Mellis i swing hela tiden. Molly - jag älskar dig faktiskt en hel del!

Mellia 3 år gammal. Eller Lillfjanten som hon kallas i vardagslag. Märkligt att se hur denna soffpotatis och smått löjliga och pipiga hund förvandlas till en fullfjädrad slädhund när det gäller. Visserligen så har hon en benägenhet att trassla till det ibland. Men i stort klockren. Ger mycket energi till spannet. Puss Mellis.

Lisa tv och Casper th

 Lisa. 7 år gammal En hund med en stamtavla som vimlar av Iditarodstjärnor. En mycket rutinerad hund. Ett fantastiskt vänligt temperament. Vill alltid göra sitt allra allra bästa. En otroligt tät päls så värmen under denna tur var inte så bra. Mamma till Malvin, Molly och Mellis. Lisa - jag älskar dig!

Casper 10 år gammal. En Northome hund. Stor, lite barnslig. Hög integritet. Var lite tagen av stunden första dagen men gick sen som på räls. Stor och stark. Pratar ofta och högljutt. Ingen kramhund - men han får ändock en bamsekram!

Sluggo tv och Sussie th

Sluggo 9 år gammal. Eller Sluggo Slädhund som jag brukar kalla honom. Kommer från Frejas andra kull och en syskonskara som nog är omöjlig att överträffa vad gäller meriter på både utställning och tävling. En hund som sällan märks. Jobbar bara på och jobbar på. Äter sover drar med samma entusiasm. Ovärderlig. Sluggo vad jag älskar dig!

Sussie 7 år gammal. Syster med Yenna. En riktig hussegris och pussrumpa. Har övertagit sin mammas roll som spannets energigivare. Massor av temperament. Förbrukade faktiskt bara två nacklinor under loppet. Lever verkligen upp till epitetet liten men naggande god. Puss på dig husses älskling!

PS Musher Dinner blev en besvikelse. Kostade 200kr (för handlern) men när vi kom fram till maten så var hälften av grytorna slut! Lite väl dyrt för några korvskivor och slabbig potatissallad kan man tycka!