Nya draglinor

Röda linor i lead.

Gula linor i team

Blå linor i wheel

Plasthakar (Fixlock) i nacklinorna

Ja det är förstås inget helt nytt. Men för mig blev det nytt när jag nu gjort om draglinorna. I stället för dyra mässinghakar som frös fast på vintern har jag bytt ut till sk eskimokrokar till draglinorna och Fixlock i nacklinorna. Hitintills har det fungerat alldeles utmärkt. Man får ha lite annan teknik när man hakar fast selarna i draglinorna. Fördelarna är som sagt att eskimokrokar aldrig fryser fast. Dessutom är de klart lättare än mässinghakar så för ett åtta-spann så blir hela uppsättningen draglinor betydligt lättare. Samtidigt så gjorde jag draglinorna i olika färger beroende på plats i spannet. Jag har olika längd på draglinorna och med olika färger så är det aldrig någon tvekan om var en draglina skall vara. Eskimokrokar finns också i böjd modell som kanske är bättre än den raka modell som jag skaffade. Böjda eskimokrokar kan köpas från exv Vildmannen eller Nordic Husky Farm.

Getz har flyttat in

Getz vann kampen! Nu har han äntligen fått flytta in på heltid. Hela hösten har han fått vara inne på dagarna men på kvällarna har jag kört ut honom i hundgården. Han är ju ändock en slädhund... Men de senaste nätterna har han jobbat timme efter timme på att bryta sig ut ur hundgården. Vi har ständigt hört hans klösande och gnagande på hundgårdsdörren (stålskodd!) nätterna igenom. Efter en avbruten tand och blödande tassar så tyckte vi att det var OK att han flyttade in. Han är ju ändock snart 12 år. Så de senaste dagarna/nätterna har vi haft en synnerligen belåten hund som förnöjt slafat på sängen i hallen i lugn och ro - praktiskt taget dygnet runt.

Moltas på besök och slädpremiär

Vid starten.


Moltas i spannet.


Spannet pustar på hemvägen.


Moltas i wheel


Jörgen med sitt spann


Vi har haft en häftig fredag-lördag. I går fredag eftermiddag kom Moltas med familj på besök. De var på väg upp till Malin Sundin för att hämta en ny liten valp - Biscuit. På vägen upp mellanlandade dom här så vi fick träffa familjen Pålsson och deras hundar och förstås Moltas. Åhh - han är jättefin våran lilla Bubbe. OK - inte så liten dock. En rejält stor hund men inte så tung till typen utan höga lätta ben. Och ett himla härligt temperament. Lättillgänglig och mysvänlig så det kändes jättepositivt. Fredagkvällen förflöt med en massa hundsnack och planering av lördagens slädtur. Äntligen hade vi fått lite mer snö och vägarna runtomkring kändes hyfsat körbara. Så på lördagsmorgonen åkte vi upp till första korsningen och spände för ett dussintal hundar. Jag hade Yenna och Lisa i led. Sedan Molly och Malvin, Mellis och Casper samt sist hade jag glädjen att få låna in Moltas i wheel. Alltså Lisa och 4 av hennes valpar! I släden satt Denise som barlast och passagerare. Jörgen hade deras andra fyra hundar med Tindra i slädsäcken.
Vi fick en härlig tur i det lite vintergråa decembervädret med lite snö i luften. Hundarna gick kanonbra trots lösa spår med nån dm nysnö. Jag studerade Moltas noga. Han är ju en stor och rejäl hund med en massa kraft. När det gick lite sakta i trav ledsnade han men när vi ökade farten och kom upp i galopp gick han på riktigt bra. Likt sin bror Malvin kanske fortfarande lite tonårs-omogen. Alla hundarna gick jättebra och jag vill påstå att Lisa kan vara riktigt stolt över sina barn! Vi körde 8 km och sista hundra metrarna tillbaka till bilen la vi på en raketspurt i full galopp!

Premiär i led!

Närbild Molly o Lisa


Molly o Lisa laddar för start


Spannet i vinterskogen


Lisa och Molly


Lisa o Molly i led


Idag en perfekt solig och lagom kylig vinterdag. Tog ut Lisa + "barnen" (13 månader vid det här laget) samt Getz&Cookie på en milrunda. En del snöpulsning på småvägarna men alla vovvar jobbade på bra. Från start hade jag Lisa&Getz i led. Men efter halva sträckan stannade jag och kände att "nu är det dags"! Jag satte fram Molly i led tillsammans med Lisa. Molly har från första början varit så himla duktig i spannet så nu ville jag testa henne i led. Först hade jag henne till höger men ganska snart bytte jag och satte henne till vänster om Lisa. Och det gick kanonbra! Hela hennes beteende och kroppsspråk och sätt att springa skvallrade om att Molly tog sig an förtroendet med stort allvar och entusiasm. Det var också frapperande att se hur lika Molly och Lisa är till utseende och typ. Ja frånsett färgen förstås. Det var en mallig Molly (och husse) som kom tillbaka hem efetr turen.

Ny campingtur med barnen

Närbild på ledarhundarna med den lilla LED-lampan.


Hundgänget framme vid rastplatsen.


Molly.


Malvin och Mellis kollar halmbädden.


Korvelden tar sig.


Lisa vilar på rastplatsen.


Molly har lagt sig. Yenna i förgrunden.


På hemväg genom mörka skogen.


Jag har ett par dar ledigt så det blir förstås lite extra turer med hundarna. Idag kopplade jag upp ett åtta-spann med Yenna&Lisa i led. Sedan Molly&Casper, Mellis&Malvin samt Sluggo&Sussie. Det var bara ett par minusgrader och ymnigt snöfall när vi startade strax före skymningen. Jag testade också ett par små LED-lampor som jag satt fast på ledarhundarnas selar. (Inköpta på Clas-i-sjön). Dock syntes dom lite dåligt framåt så jag ska nog sy fast dom framtill på reflexvästarna i stället.

Först körde vi en halvtimme längs snöiga vägar innan vi stannade på ett mysigt fikaställe. Jag satte upp hundarna på stake-out längs draglinan. Jag hade t.o.m. tagit med lite halm som jag symboliskt lade ut som bädd till hundarna. Jag fyllde upp vattenskålar och sedan fick hela gänget varsin fryst laxbit att gnaga på. Allt för att lite imitera en rast under ett "riktigt" långlopp. Själv tände jag en brasa och grillade korv och drack kaffe och såg mörkret sänka sig över granskogen. Hundarna hade lite svårt komma till ro men både Lisa och Molly lade sig snart ner.

Alla barnen sköter sig fantastiskt som draghundar. Men mer och mer måste jag säga att Molly nog är i en klass för sig. Sitt temperament har hon definitivt ärvt från mamma Lisa: Lugn, sansad, focuserad, problemfri, kontaktsökande, mogen, klok. Jag kan se att hon redan kan kommandona när vi svänger. Bara gör sitt jobb i spannet utan strul. Imponerande för en så ung hund. Av de hundar jag har är det nog bara Yenna som varit så mogen så tidigt.

Efter halvannan timme så packade jag ihop grejerna och startade tillbaka hemåt. Nu var det helt mörkt och de snötyngda granarna skymtade förbi i ljuset från fyrhjulingen. Hundarna var väldigt belåtna när vi kom hem och middagen vankades!

Blåtur med barnen

Rast under "långturen"

Fler bilder på mitt webalbum

Idag var det dags för den utlovade Blåturen med barnen. Jag satte upp åtta hundar i spannet - samma uppställning som jag förhoppningsvis kan ha nästa säsong med siktet på Polar Distans 2012... Det var en perfekt dag med 5-6 cm nysnö och nollgradigt väder. Den stora överraskningen för barnen var att vi skulle ut på en liten campingtur!

Först körde vi 8 km längs vägar med orörd nysnö. Bara här och var criss-crossade av spår efter älg, rådjur, hare eller räv. Vi stannade ett par gånger efter vägen för att pusta lite. För barnen blev ju detta en riktig långtur! Så kom vi fram till ett pyssligt ställe där vi stannade. Jag satte upp hundarna på stake-out längs draglinan. Precis som man gör på en långtur annars. Jag började med att ge hundarna vatten och varsin bit fryst lax och gjorde sedan upp eld för korvgrillning. Sussie var ganska otålig men de andra hundarna kom snart till ro. Molly la sig t.o.m. ner och vilade och knaprade på en liten björksly. Jag grillade korv, drack kaffe och gullade med hundarna.

Lisa med barnen på campingplatsen

Efter en knapp timme fortsatte vi hemöver. Det blev totalt 15km - inte så vidare värst förstås. Men för barnen den absolut längsta turen de gjort. De var väldigt nöjda när vi kom hem och fick gå och lägga sig i sina hundkojor. Ett litet steg på en lång väg mot framtida långdistanshundar!

Barnen ett år!

Molly, Lisa, Malvin och Mellis

Valparna en vecka

Avspänd middagsvila. En vecka gamla.


Tänka sig - idag fyller barnen ett år! Ett helt år sedan Lisa klämde fram de 7 små krypen. Sen har de växt och växt och växt. Nu är de stora bumlingar. Ja riktigt stora drumliga bumlingar. Men man kan inte annat än älska de här odjuren.
Först för hur fantastiskt bra dom sköter sig i spannet på träningen. Problemfria, jobbar framåt. Ställer ytterst sällan till nåt trassel eller strul. Draglinorna alltid spända. Mellis är den charmigaste hunden som alltid vill ha husses uppmärksamhet och uppmuntran. Molly är en riktig amazon och en hund som från första dan bara har jobbat på och jobbat på. Malvin är redan en hund med makalös fysik och atletisk ut i nosspetsen. Som fulltränad kommer han att vara en urstark hund och blir absolut ett ankare i spannet.
Deras temperament är nog det jag är mest nöjd med. Som alla valpar/unghundar så är dom förstås fulla av bus och påhitt. Men samtidigt så lyssnar dom väldigt noga och är väldigt mjuka till sättet. Alltid sugna på kramar och ompyssling. Så jag behöver knappt höja rösten för att de skall stanna upp och fundera på vad jag vill. Utåt sett kan Malvin ibland verka vara en riktig tuffing. men som så ofta är han innerst inne en riktig velour-gosse.
I födelsedagspresent ska jag ta med valparna på en Blåtur (som det kallas på norska). Alltså en tur med hemligt mål. Men jag kan avslöja att vi skall ut på en mindre campingtur. Efter nån halvtimmes körning ska vi stanna och grilla korv och gnaga på fiskbitar och ha det allmänt mysigt en stund. Bara så att barnen från början ska lära sig rutinerna. Bra träning inför framtida stordåd! En rapport följer.