Candymans: Sussie Pussing

Raden av små urnor uppe på bokhyllan i köket blir allt längre. Nu senast var det Sussies tur. Hon hade visat det första varningstecknet någon månad tidigare. Vi var ute på en kortare träningsrunda där tanterna var med. Men Sussie gick inte som vanligt. Hennes draglina slackade hela tiden. Något som aldrig hänt under de 12 vintrar som hon gått med i spannet. När jag kom hem från veckan som volontär på PolarDistans i Särna såg jag direkt att det inte var bra med Sussie. Hon hade magrat av påtagligt. Hon hade ätit rätt dåligt. Hon var ganska trött och rätt off. Och hennes buk var uppsvälld och hård. Men hon hade ingen feber och inget synbarligt ont. Det tog några dar för mig att ta mod till mig och ringa veterinären. Vi fick komma samma dag till Karlskoga. En slovakisk veterinär - Bogovic - undersökte Sussie. Dom tog lite blodprover (med visst besvär) och röntgade henne. Slutsatsen blev helt entydig: Hon hade en tumör på mjälten. Hennes buk var fylld med blod. Det fanns ingenting att göra... Hon hade drabbats av något som heter Hemangiosarkom. Så hon fick somna in lugnt och stilla. Hon skulle ha fyllt 12 år till midsommar så det var ingen högre ålder. Väl hemma kändes det väldigt tomt. Stackars syster Yenna var nu ensammen men jag flyttade dit Sluggo som sällskap. Och Mellis fick vara med Malvin och Lisa.

Sussie främsta egenskap som slädhund var absolut hennes oerhörda energi. Där hade hon ärvt mamma Cookies roll i spannet som energibooster. Hon gick ofta i led tillsammans med Yenna. Och de kompletterade varandra väldigt väl. Yenna stod för klokheten och fokus på spåret. Sussie hällde hela tiden bensin på spannet och drev det framåt. Hon var med i spannet på flera längre lopp såsom Amundsen race, Polardistans och Vildmarksracet.

Fast uppriktigt sagt så tror jag hon trivdes allra bäst som innehund och sitta och gosa med husse. Hon var en odräglig hussedyrkare! Jag kallade henne inte för intet för Sussie Pussing! I hundflocken ahde det blidats två läger. I det en Sussie och Yenna och i det andra ägret molly och hennes barn och barnbarn. Sussie och Molly var dödsfiender Dom for ihop i ett rejält slagsmål ett par gånger och sista gången fick Sussie ena örat halvt avbitet. Det läkte ihop men blev lite hängande på trekvart efteråt.

Hon var förvisso den hund som lyckats bäst på utställning. Hon var så himla fin och söt och hade dessutom en stor portion utstrålning och charm. I Askersund 2008 fick hon till och med ett cert.