Höstträning med barnen

5 december. Inte så långt till jul. Känner att det börjar bli dags att summera höstträningen med hundarna. Och allra helst hur det har gått för dom små barnen. Ja ja små och små? Dom är nu 14 månader. Mikki och Sniper är rejäla långbenta tonårsgrabbar. Maggie är en rejält byggd tjej. Kanske inte fullt så stor som mamma Molly. Abby är en nätt liten tjej men är väl i och för sig en ganska normal siberian huskytik.

Det var i de allra sista dagarna av augusti som jag kunde sätta igång. En väldigt varm sommar följdes av en ovanligt varm höst. Bara någon alldeles enstaka frostnatt på hela hösten. Det är först nu i slutet av november som det blivit så pass svalt att värmen inte sätter käppar i hjulen för träningen. Och solen har förvisso lyst med sin frånvaro. Grått grått och mera grått. Och däremellan disigt och kanske regn. Trots det har träningen flutit på riktigt bra. Jag har konsekvent kört hundarna i 8-spann eller eventuellt 6-spann. Jag har 12 hundar i träning så det har blivit många turer för att alla ska få vara med på träningen. Men varje tur har bara blivit några km i början av hösten för att sedan i mitten av november ha ökats på till runt 9-10 km. Och tempot har varit högst makligt - allt för att barnen aldrig ska behöva känna någon onödig stress. Mamma Molly och mormor Lisa har gått med på alla träningar eftersom de fungerar så himla bra ihop med barnen. Hela hösten har gått ut på att ge barnen en lugn start på slädhundslivet och pö om pö bygga upp deras trygghet och få dom att känna sig bekväma i spannet. Jag kan säga att hitintills har jag lyckats bra.

Sniper o Lisa 2 september

Lisa o Sniper där bakom Molly o Mikki

Lisa o Sniper

Molly o Mikki

Hemma efter höstens första träning

Malvino Casper i led

Grabbarna var det egentligen aldrig några problem med. De hade gått bra under cykelträningen i våras och hade rent av hunnit med någon tur i spann innan sommaren. Sniper passade nästan på en gång in i spannet. Gick från början väldigt avspänt och hans kroppsspråk utstrålade tillförsikt och säkerhet.  Möjligtvis kan han ibland vara lite försiktig. Mikki ligger på en högre stressnivå. Han är helt överentusiastisk när han ska selas på. När han väl är inspänd i spannet sitter han konstigt nog ofta ner bredvid Molly. När vi väl kommer iväg kan jag se att han inte går riktigt avspänt i spannet. Men jobbar otroligt hårt och tycks aldrig bli riktigt bekymrad.

Mamma Molly o Maggie

Maggie o Molly

Lisa o Maggie

Flickorna behövde lite mer tid. Allra helst Maggie. Hon hade varit så besvärlig under cykelträningen i våras. En massa konstiga ideer. Ville gärna gå ute i diket och kunde ibland kasta sig ner på magen och bara ligga där. Till slut fick jag ta ett par steg tillbaka och ge mig ut på promenader med henne - ibland tillsammans med mamma Molly. Men efter hand lossnade det steg för steg. Under promenaderna kunde jag sätta nacklina mellan henne och Molly så hon lärde sig att det inte var nåt konstigt när det ryckte i halsbandet. Sedan gick vi över till att springa små rundor uppe i skogen. Nästa steg blev att köra upp en liten bit i skogen med henne och Molly i bilen och sedan cykla hem längs den vanliga vägen. Med små myrsteg gick det framåt. Jag ville inte riskera några bakslag. När Maggie såg trygg ut under cykelturerna så tog vi nästa steg. Gunilla körde upp en bit i skogen med Maggie i bilen. Jag selade ett 5-spann här hemma och körde en kort runda. Stannade sedan vid bilen och kopplade in Maggie bredvid Molly och med trygga hundar runt omkring. Sedan körde vi hem längs den invanda trygga vägen. Körde bara ett par km i början och sedan allt längre. Till slut så startade vi spannet hemifrån. I starten blir det alltid rätt livligt men allt gick bra.

Novemberträning med Malvin o Casper i led

Abby o Molly

Lisa o Maggie

Abby hade också haft lite ideer för sig under våren men med henne kunde jag gå fram betydligt snabbare. Men även med henne jobbade jag efter samma schema som med Maggie. I mitten av november kunde jag köra båda tjejerna i spann och jag kände att jag kunde andas ut. Och nu i början av december tycker jag att de båda flickorna är minst lika duktiga som sina bröder. Abby fungerar superbra och nu går både hon och Maggie riktigt avspända och trygga i spannet. Och träningen har nu gått in i en lite annan fas. Nu gäller det att bygga upp ett berg av positiva erfarenheter hos barnen och sedan successivt variera turerna mer och mer för att de bit för bit får nya erfarenheter i spannet.  Det kan vara enkla saker som att ta en ny väg eller att dom får gå tillsammans med någon av de andra hundarna.

Träning en sällsynt novrmbrtdag då solen sken

Sussie o Yenna i led

Sussie ivrig komma iväg

Nu efter jul så räknar jag med att utöka längden på träningsturerna lite mer - även om inte distanserna i sig är det allra viktigaste.  Då och får vi ta enkla campingturer där vi stannar efter 7-8 km och gör eld och fikar och gnager på frusna köttbitar. Sedan har vi ett par veckor inbokade uppe i Drevdagen i vinter där barnen äntligen ska få springa framför en släde. Mitt egentliga mål och focus ligger förstås på nästa höst och vinter! Då kan jag ägna mig åt hundarna på heltid och träna dom inför deras (förhoppningsvis) första slädhundslopp.