Höstträningen har startat

Sen ett par veckor tillbaka har vi kommit igång med höstträningen. Detta lär bli ett mellanår. 4 "valpar" (dom har fyllt 11 månader redan) skall köras in och förhoppningsavis bli riktigt dugliga slädhundar. Allt detta tar tid. Mycket tid.

Malvin och Lisa i led på höstens premiärtur.

Hitintills har jag bara varit ute några gånger med det äldre teamet. Vi har kört 5-6 km varje gång så höststarten har varit rätt normal. Nu när jag har semester har jag också haft tid att "träna" barnen. Där har det sett lite olika ut för dom olika valparna. Sniper och Mikki kunde jag redan i våras se att det skulle bli som det brukar bli: Lite kort tillvänjning och sedan in i spannet. Först så cyklade jag med dom vid ett par tre tillfällen. Dom fick gå i par med mormor Lisa som fick styra upp det hela lite. Men dom gick på bra och visade härlig attityd och tänkte framåt och kroppsspråket var en fröjd att se. Så idag (2 september) var det dags för premiär i spannet.
 
Gunilla tog grabbarna i bilen upp till det närmaste området. Jag spände in Casper och Malvin i led, sedan Lisa och sist Molly längst bak. Vi for iväg en liten runda och kom fram där Gunilla stod. Anledningen till att jag startade med grabbarna här uppe var att dom då fick en välkänd väg tillbaka till hemmet. En lugn och trygg start på draghundskarriären alltså. Jag spände in Sniper bredvid Lisa och Mikki bredvid Molly. Lite virr i början men när vi väl kom iväg så gick allt superfint. Grabbarna drog jättebra. Ställde inte till med några hyss. Hade ett positivt kroppsspråk. Stannade efter nån km och klappade om hundarna och tog några kort. Fortsatte sedan ytterligare en km tills vi var hemma. Allt hade gått så bra så. Jag var verkligen lycklig. Grabbarna var riktigt lyckliga och glada. En sån bra start på slädhundslivet!

Lisa o Sniper. Där bakom Molly och Mikki

Lisa och Sniper

Molly och Mikki

Hemma efter premiärturen

Malvin och Casper gick i led

Lisa och Sniper

Molly och Mikki

Sen har det varit lite trögare med Abby och Maggie. Abby hade lite hyfs för sig i våras men strax före sommarvilan föll polletten ner och det började gå riktigt bra. I höst har jag cyklat med henne och Molly ett par gånger och allt ser lovande ut. Snart dags att sätta in även henne i spannet. Maggie har jag tagit det långsamt och försiktigt med. Hon har inte fattat detta att hon ska gå framåt. Håller gärna till nere i diket. Blir det för stressat lägger hon sig bara ner. Vore detta Alaska skulle hon redan ha varit skjuten. Men hon är min egen lilla Maggie. En underbar hund på alla sätt och vis. Men med mycket egen vilja och hög integritet. Vi skyndar långsamt och kan konstatera att vi senaste veckorna gjort en hel del framsteg. Snart nog är det säkert dags för henne också att testas i spann.

För några dar sedan stoppade jag in valparna i hundsläpet tillsammans med Molly. Vi åkte upp en bit i skogen. Där parkerade jag och satte ut hela gänget på kätting. Under tiden som dom fick försöka vänja sig vid att stå på kätting gjorde jag upp eld och grillade korv. Hundarna slukade sina korvbitar i ett nafs. Jag tog lite mer tid på mig och garnerade med lte senap och fixade te och så. Nu hade Sniper raskt funnit sig i situationen och låg ner. Tillsammans med Molly förstås. De andra tre stod upp och såg rätt olyckliga ut. Nu körde jag också lite ringträning med barnen. Idre är inte så långt bort! Mikki sprang jättebra, Sniper och Abby ganska bra. Maggie var ganska stönig och satte sig ner flera gånger. Eller sprang ut i diket. Det gick lite bättre när vi tränade och sprang på en närbelägen sandplan. Hmm får nog träna lite mer på detta innan Idre!

Korvgrillning

Hela gänget på kätting

Sniper och Maggie