Tromsö sept 2014.

För en vecka sedan var jag uppe i Tromsö några dagar. Och hälsade på Daniel o Maria. Först som sist: Tusen tack för några underbara dagar uppe hos er! Resan upp till Tromsö gick geschwindt. Kom fram lagom på eftermiddan för att hinna inspektera deras nya lägenhet. Jag blev verkligen imponerad över hur proffsigt dom renoverat sin lägenhet. Jag har ju själv byggt hus och målat och tapetserat och renoverat. Jag kunde absolut inte ha gjort det bättre själv! Kvar av renoveringen var bara nytt golv i hallen samt på sikt badrummet. Sen blev det mat och vi satt där och såg solen gå ner över Kvalöya i dalen bortåt Skartind. Rena rama vykortsmotivet! Rosenlund själv kunde inte ha hittat ett bättre solnedgångsmotiv. Mörkret föll på och nordlysprognosen lovade chans till norrsken. Försedda med pannlampor satte iväg en bit upp på Tromsön. Och vi fick i alla fall se lite norrsken.

Kök och vardagsrum hängde ihop. Stort öppet och ljust!

Gästrummet där jag bodde

Fantastisk solnedgång. Fotot taget från deras balkong.

Lördag satte vi full fart. Vädret var lite mulet och blåsigt och regn till och från. Typiskt väder här uppe! I ett nafs var ryggsäckarna packade och fiskespöna framplockade. Enligt rykte skulle det var bra makrillfiske i Ersfjorden. Så vi åkte iväg. Parkerade bilen och följde en traktorväg längs stranden utåt fjorden. Kom fram till den rätta platsen. Fiskade och fiskade men fick bara upp några småsej. Ja ja. Lunchen i skydd av en klippa smakade naturligtvis prima. Och de höga bergen runt omkring är nästan vackrare i mulet väder när molnen jagar fram mellan topparna.

Maria och Daniel på väg mot storfisket

Höga berg på sydsidan fjorden

Efter vår fisketur så tyckte vi det passade med en liten fjälltur. Ja fjälltur blir det ju oansett var du går runt Tromsö. Överallt reser sig toppar upp från havet och slutar runt 1000-metersnivån. Nu tog vi en lugnare väg längs en mindre grusväg på Kvalöya. Det gick ganska brant uppför och när vi kom upp i översta björkskogen - som här ligger på cirka 200 möh - stannade vi och bryggde pressokaffe på gasolköket och åt de bautastora norska bullarna som vi inhandlat på Eide lanthandel. Vi hade lite utsikt över själva Tromsön trots det molniga vädret. På nervägen letade vi också rätt på några geocacher som finns i området.

Daniel med en av geocacherna

Maria med en annan

Norska bullar modell XXXL

På söndan var det dags för en riktig fjälltur. Vi åkte en timme på slingriga norska vägar till södra Lyngenalperna. Parkerade nere vid vägen och gick sen en kärrväg upp längs Goverdalen. Efter ett tag övergick kärrvägen i en relativt lättgången stig. Efter en halvmil kom vi upp på en ås med strålande utsikt över fjorden långt där ner och omgivande topparna pudrade av nysnö. Här var också hösten längre kommen och björkskogen och ripriset lyste i gult och rött i olika nyanser. Vindskyddet som fanns här var rätt anskrämligt. Så vi gjorde upp eld i skydd av ett jättestort klippblock. Och nu blev det typisk norsk turmat. Lomper med pölse stekt över bålet. Vafler stekta över öppen eld med syltetöy och brunost. Till detta mer pressobryggt kaffe. Allt var nydeligt och riktigt bålkos de lux!

På väg upp i Goverdalen

Pressokaffe och vafler

lomper och pölse

Våffelstekning

Björkmätare. Det hade varit invasion under sommaren.

Ett av många stora klppblock vid rastplatsen

Älven som rann strax bredvid

En av många höstgula björkar

Måndag blev en shoppingdag. Eller ska jag säga en ögonshoppingdag. På förmiddan en sväng ner till nordnorges största shoppingcenter bara en kvarts promenad hemifrån. Siktet var inställt på sportaffärer. Dom tre första låg praktiskt taget vägg i vägg. Sedan över till Jekta Storcenter där den fjärde sportaffären låg. Alla fyra affärer hade lite olika profil. Och en massa fina grejer. Men jag köpte ingenting utan gick vidare till mataffären och sedan till fiskaffären där lite middagsmat inhandlades.
Efter lunch ner på stan. Hade tänkt ta bussen men vädret var underbart så jag gick i stället. Följde först en gata där en siberian husky stod i en liten hundgård på en radhustomt. Sedan sneddade jag förbi Prestvannet med motionsspår åt alla håll. Därefter en förfärligt lång och brant nedförsbacke där skolbarn skuttade omkring och en t.o.m. åkte skateboard nerför backarna! Fikade nere på stan och sedan koll i ytterligare en sportaffär. Men nu var det dags för ölhallen! Tromsös kanske största sevärdhet. Legat i samma lokal sedan 1928. Har 67 olika ölsorter - alla/de flesta av märket Mack. Jag hann testa en sort innan Daniel och Maria dök upp efter jobbet. Sen fick det bli ytterligare en sort innan vi drog hemöver.

Isbjörnskongens stamplats.

Daniel och Maria

Tisdag var sista dag här uppe. Idag skulle Flöya besegras igen! Två bussar senare var jag framme vid Fjellheisen som skulle ta mig 400 meter upp på fjället. Det var planen. Om det nu inte hade varit för den lilla skylten på dörren: "Stängt pga underhållsarbete"  Knackade på och fick veta att Veritas skulle kontrollröntga kablarna just idag. Men att heisen skulle börja gå igen klockan tre. Efter att ha konsulterat en trevlig man på cykel bestämde jag mig för att gå stigen upp på fjället i stället. Det blev en krävande vandring. Det gick sakta uppför i början och sen allt brantare. Hurtiga norrmän skuttade förbi mig då och då. Mötte en kille på cykel (!) på väg nerför stigen som här var riktigt brant. Mötte en yngre tjej och frågade om det var långt kvar. "Ja det är allt ett stycke! Och ta det försiktigt! Jag har gått i spagat en gång och rullat en gång!" Till slut kom jag ändock upp och kunde snart leta rätt på en bra rastplats med utsikt över Tromsö. Vädret var perfekt så det var värt den tuffa vandringen upp hit. Efter lunchen fortsatte jag upp till Steinbua och sen tillbaka till Fjellheisen. Området utanför heisen vimlade av tyskar och amerikaner så jag förstod att heisen var igång igen. Men dagen var så himla fin så jag gick en bit tillbaka upp på fjället och tog eftermiddagsfika innan jag tog heisen ner. Här nere fortsatte jag en bit till och kollade in ytterligare en sportaffär i köpcentrat Pyramiden. Ännu en  välfylld sportaffär men inget blev köpt - hittade dock ett par kataloger! Efter lång väntan kom en buss som kunde ta mig tillbaka till Daniel&Maria. Som vanligt god mat och som krona på verket fick vi se ett riktigt strålande norrsken på kvällen.

Välkommen vattenkälla halvvägs upp på fjället.

Utsikt under vandringen

Steinbua

Utsikt från Steinbua

Höstfärger i riset

Där uppe ligger Steinbua

Tromsös kanske mest berömda fotomål (näst Ölhallen:-) Bron och ishavskapellet.

 Så blev det onsdag och hemresedag. En riktigt grinig dag eftersom flyget var försenat. Så jag missade tåget i Oslo. Fick köpa ny biljett för dyra pengar. Kom hem sent men Gunilla var där och mötte på stationen. Enda höjdpunkten i övrigt under hemresan var när jag från planet såg Lofsdalen där nere och kunde se hela Vedungfjället där Polardistans går av stapeln.

Höstträningen har startat

Sen ett par veckor tillbaka har vi kommit igång med höstträningen. Detta lär bli ett mellanår. 4 "valpar" (dom har fyllt 11 månader redan) skall köras in och förhoppningsavis bli riktigt dugliga slädhundar. Allt detta tar tid. Mycket tid.

Malvin och Lisa i led på höstens premiärtur.

Hitintills har jag bara varit ute några gånger med det äldre teamet. Vi har kört 5-6 km varje gång så höststarten har varit rätt normal. Nu när jag har semester har jag också haft tid att "träna" barnen. Där har det sett lite olika ut för dom olika valparna. Sniper och Mikki kunde jag redan i våras se att det skulle bli som det brukar bli: Lite kort tillvänjning och sedan in i spannet. Först så cyklade jag med dom vid ett par tre tillfällen. Dom fick gå i par med mormor Lisa som fick styra upp det hela lite. Men dom gick på bra och visade härlig attityd och tänkte framåt och kroppsspråket var en fröjd att se. Så idag (2 september) var det dags för premiär i spannet.
 
Gunilla tog grabbarna i bilen upp till det närmaste området. Jag spände in Casper och Malvin i led, sedan Lisa och sist Molly längst bak. Vi for iväg en liten runda och kom fram där Gunilla stod. Anledningen till att jag startade med grabbarna här uppe var att dom då fick en välkänd väg tillbaka till hemmet. En lugn och trygg start på draghundskarriären alltså. Jag spände in Sniper bredvid Lisa och Mikki bredvid Molly. Lite virr i början men när vi väl kom iväg så gick allt superfint. Grabbarna drog jättebra. Ställde inte till med några hyss. Hade ett positivt kroppsspråk. Stannade efter nån km och klappade om hundarna och tog några kort. Fortsatte sedan ytterligare en km tills vi var hemma. Allt hade gått så bra så. Jag var verkligen lycklig. Grabbarna var riktigt lyckliga och glada. En sån bra start på slädhundslivet!

Lisa o Sniper. Där bakom Molly och Mikki

Lisa och Sniper

Molly och Mikki

Hemma efter premiärturen

Malvin och Casper gick i led

Lisa och Sniper

Molly och Mikki

Sen har det varit lite trögare med Abby och Maggie. Abby hade lite hyfs för sig i våras men strax före sommarvilan föll polletten ner och det började gå riktigt bra. I höst har jag cyklat med henne och Molly ett par gånger och allt ser lovande ut. Snart dags att sätta in även henne i spannet. Maggie har jag tagit det långsamt och försiktigt med. Hon har inte fattat detta att hon ska gå framåt. Håller gärna till nere i diket. Blir det för stressat lägger hon sig bara ner. Vore detta Alaska skulle hon redan ha varit skjuten. Men hon är min egen lilla Maggie. En underbar hund på alla sätt och vis. Men med mycket egen vilja och hög integritet. Vi skyndar långsamt och kan konstatera att vi senaste veckorna gjort en hel del framsteg. Snart nog är det säkert dags för henne också att testas i spann.

För några dar sedan stoppade jag in valparna i hundsläpet tillsammans med Molly. Vi åkte upp en bit i skogen. Där parkerade jag och satte ut hela gänget på kätting. Under tiden som dom fick försöka vänja sig vid att stå på kätting gjorde jag upp eld och grillade korv. Hundarna slukade sina korvbitar i ett nafs. Jag tog lite mer tid på mig och garnerade med lte senap och fixade te och så. Nu hade Sniper raskt funnit sig i situationen och låg ner. Tillsammans med Molly förstås. De andra tre stod upp och såg rätt olyckliga ut. Nu körde jag också lite ringträning med barnen. Idre är inte så långt bort! Mikki sprang jättebra, Sniper och Abby ganska bra. Maggie var ganska stönig och satte sig ner flera gånger. Eller sprang ut i diket. Det gick lite bättre när vi tränade och sprang på en närbelägen sandplan. Hmm får nog träna lite mer på detta innan Idre!

Korvgrillning

Hela gänget på kätting

Sniper och Maggie