Lilla Abby på sjukhuset

Nu börjar det äntligen lugna ner sig. Men det har varit några hetsiga dagar. I onsdags eftermiddag började Abby bli lite slö, Hon åt inte på kvällen och var rätt slö. Hon fick vara inne och strax kräktes hon. Och strax därpå kräktes hon igen. Vattniga gulbruna kräkningar. Provade med Microlax och paraffinolja. Kom ut en liten hög med stenblandat bajs. Det blev en orolig natt med nya kräkningar. Drack och kissade gjorde hon dock.

Jag förstod ju rätt snart vad det var frågan om. Molly har lärt valparna att käka sten. I hundgårdarna finns bara sorterat grus. Så förmodligen hade Abby fått i sig nån större sten ute i stora rastgården. Ringde Djurkliniken i Karlskoga på torsdag morgon och fick komma direkt på förmiddan. Jag jobbade så Gunilla ställde upp och åkte dit. Det visade sig att dom blev kvar där hela dan. Abby skötte sig otroligt bra. Studerade allt som hände där på kliniken. Inget gnäll eller skäll. Spanade in andra hundar och katter. Hälsade glatt på veterinärer och djurvårdare. Betedde sig absolut perfekt. Efter röntgen och därefter kräkmedel och lavemang så kom det ut två stora stenar. En kräktes hon upp och den andra sket hon ut.

LIlla Abby.

Väl hemma så fann hon sig ursnabbt i rollen som konvalescent. Bo inne, korta promenader, små portioner av dyr skonkost på burk 8 (åtta!) gånger om dan. Abby kurerade sig hur fort som helst och njöt av innelivet. Nu har det gått några dar. Återanpassningen till det vanliga hundlivet har påbörjats så smått. Idag fick hon träffa sina syskon. Dom tyckte att hon skulle få sig en riktig åthutning för att hon övergett dom och levt lyxliv inne hos matte och husse. Vi kan nog blåsa faran över för den här gången och hoppas på att det inte händer igen.