Härlig avslutsrunda!

Sista dan här i Drevdagen (för denna gång) hade vi en riktigt härlig tur. Vädret var soligt och vindstilla och tio grader kallt. Perfekt! Idag satte jag Casper och Stor-Malvin i led och vi kom iväg strax efter tio. Det har väl kommit halvannan dm snö de senaste dagarna. Så trots att det kört skotrar på alla leder så var det "norska spår" som gällde. Men hundarna var lika pigga som vanligt. Skotermattan nere. Efter några kilometer stötte vi upp en tjädertupp och hundarna blev som vansinniga. Till Malvins stora besvikelse fick tjädern flyga vidare. Vi fortsatte i god fart och körde leden upp mot Flötingen. Mötte fler skotrar idag (det var ju lördag) men det vara bara hyggliga skoterförare så inga problem. Vi vände strax innan Flötingen och tog sen leden tillbaka. Men sen tog vi leden väster om Holmsjön och upp mot Röskåsen. Precis när vi lämnade Holmsjön stannade vi och tog lunchrast.

Längs leden väster om Holmsjön. I bakgrunden gränsfjällen mot Norge

Veckans bästa rastplats måste jag säga. Kunde parkera både släde och hundarna vid sidan av spåret. Grävde en bra solgrop med renskinn och kök på rätt ställe. Bra uppsikt över spår och hundar och utsikt över sjön. Det märks att hundarna lär sig mer och mer att det gäller att lägga sig ner och vila när tillfälle ges. Malvin satt dock med rak rygg och spanade uppåt leden. Han påminde rätt mycket om logga-hunden på Yukon Quest. Malvin gjorde återigen en jättebra insats i led och om ett par år är han säkert en stjärna. Efter en timme packade jag ihop och vi fortsatte hemöver. Vovvarna pinnade på med glatt mod och vi var hemma lagom till eftermiddagsfikat. Alla åt sin köttsoppa med glupande aptit och sen kröp de in i sina boxar för en välbehövlig vila. I morgon bitti drar vi hemåt....

Malvin sitter stolt och spanar under dagens lunchrast

Bryta spår

Lisa lite översnöad strax innan start

Idag "banke vi mange mil" som min kompis Haagen brukar säga. Vädret var grått, småsnöigt och med snål blåst. Sjön var en vit slät yta - inga spår... Jag var väl lite orolig för hur nu detta skulle gå? Skulle de hitta spåret? De har knappt nån vana att bryta spår. Skulle hundarna jobba på trots att det säkert skulle bli besvärligt? Vi stack iväg vid tio. Jag hade Sussie&Yenna i led. En kombination av energi och pålitlighet. Första biten fram till "leden" över sjön gick bra. Tack vare att Yenna är så duktig på kommandona. Men sen tuffade de bara på. Jag fick faktiskt ha skotermattan nere hela vägen. Systrarna var verkligen duktiga. Enda större strulet blev när ett nykört skoterspår korsade leden efter en halvmil. Då ville de hellre följa det nya spåret än följa den översnöade leden. Men med kommandot "rakt fram" så fortsatte de leden.

Mina duktiga ledarhundar Yenna och Sussie

Nu var det inte så ruskigt mycket snö. Kanske en dm i genomsnitt. Men blåsten hade på många ställen drivit ihop 2-3 dm djupa drivor. Det var en fröjd att se hur Sussie&Yenna riktigt kastade sig in i drivorna och inte ballade ur. Vi var raskt uppe på Butjärn och tog till vänster mot Fågelåsen. Det var ett fantastiskt vinterlandskap. Det var smågrått och småsnöigt och alla dessa torrakor steg fram som nåt slags utomjordingar ur snön. Inga ljud störde friden. Bara enstaka gånger fick jag korrigera hundarna när det var oklart var leden tog vägen.

Ett sagolikt vinterlandskap

Vid Fågelåsen tog vi leden tillbaka mot Drevdagen. Korset ligger ute på en öppen plats. Här var allt igenblåst och bara kryssen visade var vi skulle. Men på kommandot "vänster" kastade dom sig till vänster i snön som här var ganska djup. Ett par korrigerande kommandon så hade vi hittat rätt på leden. Nu blev det mer skogigt och leden var lite lättare att följa. Så kom vi till bron vid Svanbuhån. Den vanliga förbileden var ännu ej uppkörd så det måste bli bron. En rätt bred och lång bro. Men väldigt väldigt glest mellan ribborna i botten. Dock med två "spår" av brädor längs efter. Det blev problem... Jag var rädd för skador på hundarna som lätt kunde trampa ner mellan ribborna och bryta sig... Efter några svettiga minuter var vi dock helskinnade över. Ett par hundar hade hoppat ner från bron och fick lyftas upp tillbaka. Det var ett antal ihoptrasslade draglinor och necklines. Frank var plötsligt framför Mellis och Molly?? Några hundar var dock helt oberörda: Sussie&Yenna i led. Och grabbarna längst bak - Sluggo och Malvin.

Hundarna under lunchvilan. Frank har slocknat med en liten snöhög på nosen!

Efter ytterligare några km stannade vi och tog lunch. Trots tuffa spår och brostrulet så hade vi hållit riktigt god fart. Kyckling-snakkset försvan direkt. Jag fixade min egen mat och efter hand la sig de flesta hundar ner och vilade. Efter en timmes rast fortsatte vi. Vi kom strax ner på Drevdagssjön och tog här söderöver upp mot IdPersätern. Här var det nykörda skoterspår men fortfarande mycket lösa. Efter ett tag började Sussie bete sig så konstigt. Hon gick titt som tätt ut i snön på vänster sida - som om hon var skitnödig eller så. Men det blev aldrig nåt. När vi kom upp till en snöplan strax innan IdPersätern vände jag spannet. Och satte Malvin&Lisa i led. Nu gick det mycket bättre hemöver. Så bra att ha flera duktiga ledarhundar att växla med! Det stod inte på så var vi tillbaka på sjön. Det gick nästan bra att lotsa spannet tillbaka hem. Men i ett par kritiska kors så ville dom hellre fortsätta rakt fram till en del personer som var ute och gick på sjön. Men med lite envishet fick jag dom på rätta vägen och när vi kom in på allra sista biten upp till stugan blev det full galopp! Efter en rejäl portion köttsoppa fick dom lägga sig och vila i sina boxar. Vilket gäng!

Småfrostigt i Drevdagen

Jag måste erkänna att jag tittade många gånger på termometern innan jag stack iväg på dagens träningsrunda. -27 i morse kändes så lagom inbjudande. Men OK - det kan det ju vara om 6 veckor också. Bra chans att testa kallväders kläderna. Jag kom iväg vid tolvsnåret, en liten stund efter att Dominique stuckit ut med ett gäng turister. Då hade det gått upp till -19. Träna och testa. I dag hade jag Yenna och Lisa i led. Även dom skötte sig alldeles utmärkt. Faktiskt de allra bästa på kommandona hitintills. Idag körde vi söderut längs spåret ner till Långsjön och vidare ner till Lillådalen. Lite kul att komma ner dit där jag var med hundarna en påsk för 5 år sedan. Efter Lillådalen tog jag västerut. Skoterleden slingrade sig fram så ibland gick den i helt fel riktning. Men vad bryr sig en hund om det?! Dom bara travade på längs skoterspåret lika lyckliga och med samma energi precis som vanligt. Vi kom fram till första korset men fortsatte vidare västerut. Hade sett på kartan att vi då skulle över en liten fjällvål. Bra med lite "fjällkörning". Just den här biten var verkligen vacker. Det var ett soldis i luften. Och alla träd var insvepta i ett tjockt frostlager som skimrade i det spröda solljuset.

Så fint med alla rimfrostklädda träd.



Så kom vi ner till norra ändan av Drevsjön. Här skulle vi ta åt höger och följa spåret upp mot IdPersätern. Men var var spåret nånstans?? Där kanske? Jag sa "höger" och Yenna och Lisa tog tvärt åt höger. Men det var förvisso inget spår. Vi hamnade ute i lössnön och fick svettas en del innan vi var tillbaka på banan så att säga. Så vi fortsatte en bit till och kom ner till ett kors med skyltar och allt. Ja här måste det vara som vi ska till höger. Visserligen såg jag inte vad det stod på skyltarna pga rimfrosten. Men det måste vara höger. Pyttsan! Efter 50m kom vi fram till en fiskestuga och där tog spåret slut! Jaha - det var bara att ge sig ut i lössnön och vända spannet och reda ut alla lintrassel och necklines som hamnat fel osv. Det positiva i kråksången var att alla hundar var väldigt sansade och tog det hela med godan ro.

Nu var det sluttestat med "spår till höger". Vi körde tillbaka över det lilla kalfjället, tog norrut mot Leksåsen sen vänster mot IdPersätern. Vi stannade för lite fika och idag fick hundarna sina snakks. I backarna ner mot IdPersätern mötte vi ett storspann. Jag ankrade och gick ut i snön med hundarna och han passerade förbi. Det blev en del krockel men allt gick bra. Vi snackade en del och det visade sig att han skulle köra både Femundlöpet och PD300. Eter ett "See You" for vi åt var sitt håll. Sista milen hem längs den välkända leden blev rena transportsträckan. -19 även när vi kom hem. Hundarna fortfarande pigga och glada.

Frostig torrfura vid fikastället

Drevdagen tisdag

Ny dag - nya utmaningar! Idag for vi iväg redan vid tiotiden. -10 grader och lite grått. Men enligt yr.no skulle det klarna upp och det gjorde det ganska snart. Vi for åter leden västerut. I led gick idag Malvin ihop med Casper. Och trots sin ungdom gjorde Malvin en jättebra insats. Det var bara när vi mötte ett mindre spann som hans leklust tog överhanden. Mer därom senare. Idag tog vi norrut vid korset på Butjärnen. När vi började närma oss första bron så saktade Casper ner påtagligt. Tänka sig - han kom ihåg bron från igår och kom säkert ihåg ett par obehagliga bropassager för 2-3 år sen. Så han smög över bron... Men sen när han var över blev han jättelycklig! Han satte av i full galopp och hela han var som en glad lärka!

Duktiga Malvin i led med Casper

Vi kom in på spåret söderut mot Röskåsen. Det var en härlig dag. Solen sken, vindstilla, hundarna gick på i stadig lunk. Mötte ett par norska skotrar. Körde den trevliga leden väster om Holmsjön. Klättrade stadigt uppför och uppför och kom så småningom fram till Röskåsen. Ankrade i några minuter innan vi satte av uppför de brantare backarna upp mot fjället. Här var spåret lite igensnöat men inte värre än att hundarna lätt kunde följa det. Tyvärr var det lite disigt här uppe så tidigare års solskensvyer uteblev. Vi passerade Klubbstugan och hade nu en bit fram till nästa lilla fjäll. Men hallå! Vad är nu detta?! Där på leden kom en yngre kille i röd jacka klivandes i snöskor! Hundarna gick bara förbi men jag var tvungen stanna till och fråga hur det gick? Jo det går allt bra sa han - fast på danska. Jag fick nån sorts flash back till "Into The Wild" men vi får hoppas det gick bättre för den här killen.

Härjåhågna i solsken

Över nästa fjäll - Vithågnen - var det ovanligt mycket sten framme. Men spåret cirklade fram mellan stenarna så det blev inga större repor på belagen. Sen var det nerför och nerför och nerför. Hundarna var fortsatt pigga så jag stod på bromsen hela tiden med ett moln av snösprut bakefter. Sen några obligatoriska myrar så var vi framme vid Fågelåsen. Här parkerade jag släden vid en stadig tall och satte rentav upp hundarna på stake out längs draglinan. Bara för att träna rutinen! Det var världens finaste plats: Det mysiga gamla fäbodstället, solen sken, vindstilla och en bra plats att bre ut renskinnet på. Och i söder syntes nåt ljusfenomen på himlen. men shit - jag hade glömt både min körv till stekpannan och hundarnas snakks!! Så jag fick nöja mig med frystorkat och hundarna fick dela på ett par av mina mackor. Hundarna förstod att vi skulle stanna en stund. Så en del la sig ner, andra satt och spanade (såg förstås ett par hundspann på en halv km håll!).

Dagens fina rastplats

Fågelåsens fäbod

Ett vackert ljusfenomen på himlen

Sluggo vakar över Molly som sussar

Systrarna har fått span på et par hundspann typ 500 metter bort

Efter en timme var det dags för sista biten. Hundarna var inte det minsta trötta. De for iväg som skjutna ur en kanon. Vi tog leden norrut mot Butjärnen. Halvvägs dit mötte vi ett fyrspann. Hon ankrade upp men spåret var lite löst här så min broms tog inte helt. Så innan jag fick stopp var Casper och Malvin framme vid hennes hundar. Men alla viftade på sina svansar och Malvin ville förstås leka! Så allt gick bra och efter lite knöl kom vi förbi och kunde fortsätta. I en blink var vi framme vid Butjärn. Hundarna kände förstås igen sig och höll god fart hemåt. Sista halvmilen gick det mer eller mindre i galopp. Detta trots att vi totalt körde 50 km idag.

Väl hemma så fick de soppa och fick sedan krypa in i sina boxar. Temperaturen faller och nu i kväll är det nere på 21 minus. Får se om det blir nåt norrsken ikväll? Det spås så i alla fall.

Drevdagen jan 2012

Åter i Drevdagen. Åter en vecka där jag hoppas på en hel del seriös träning inför Polar Distans 300. Som startar om 43 dagar...

Vi kom upp igår eftermiddag (söndag). Och jag hann inte så mycket mer än att bära in all packning och montera släden. Hundarna hade redan på lördag kväll förstått att nåt spännande var på gång. När jag körde fram hundsläpet och bar ut all denna packning. Och när vi skulle åka hemifrån på söndag förmiddag var de helt kokko.

Vi började lite lugnt idag. På förmiddan tog jag en skidtur på sjön för att kolla hur spåren går denna vinter. Tog sedan lite tid att packa släden också och ordna med draglinor och allt. Efter en tidig lunch kom vi iväg runt tolv. Hundarna helt galna... Körde leden västerut upp mot Röskåsen. Det var en härlig dag. -8 grader, vindstilla lite sol i luften. Hundarna gick som tåget. Eller ja - som tågen brukade gå. Jag hade Yenna och Sussie i led. När vi kom fram till korset ute på Butjärn ville de följa spåret mot Fågelåsen. Men vi skulle ju fortsätta rakt fram. Här hade ingen kört men det var bara några mm nysnö. Efter en del stigningar kom vi upp till korset i höjd med Motståndskojan. Här svängde jag norröver efter leden mot Flötingen.

Längs leden upp mot Röskåsen

Här var leden precis nypistad och det var en väldigt trevlig led alldeles väster om Holmsjön. Småkurvig och småkuperad. Det syntes att hundarna var glada åt den här nya leden som dom aldrig sprungit förut. Och att den var så spännande att följa. Alltid en ny sväng där de inte visste vad som fanns efter kurvan. När jag kom fram till rastkojan vid Härjåsätern var jag tvungen att stanna och gå fram och läsa på skyltarna vart vi skulle. GPSen hade lagt av i kylan. Uppladdningsbara batterier fungerar dåligt i åtta minusgrader.

Den mysiga rastkojan vid Härjåsätern

Vi fortsatte norröver och kom så småningom fram till nästa korsning. Även här fick jag stanna och kolla skyltar och karta. Hmm - vi skulle direkt till höger. Så vi körde på. Här var det bara myrar och myrar med glesa trän. Och ännu mer myrar. Jag trodde vi skulle komma förbi Holmsjökojan. Men just innan gjorde leden en 150 grader vänstersväng. Så jag fortsatte. Kom fram på leden upp mot Storbro. Men vi svängde förstås höger ner tillbaka mot Butjärn. Efter bron stannade vi och jag skulle fika. Ha! När släden var fast förankrad med tre snöankare + fånglinan runt en hyfsad grov tall fick hundarna sina kycklingsnakks. Jag hann bara säga "dukti.." så var den frysta kycklingfilebiten försvunnen. De måste ha svalt den hel?? Och nu lär jag aldrig mer få några liners av Gunilla i julklapp. Förra paret åt Malvin upp den ena. Och nu högg Sluggo ett stort hål i dom splitter nya Hestra-linern när han skulle ta sin snakks-bit. Ja dom är allt bra söta vovvarna! Jag stjälpte i mig en mugg kaffe medan hundarna stod och vrålade och skrek att vi skulle fortsätta!! Så vi fortsatte och var snart hemma efter knappt fyra mils tur. Sista kilometern över sjön satte de av i full galopp!

Frank vid fikarasten. Äldst i gänget med sina 11 år. Men en fullkomligt outslitlig arbetsnarkoman. Han blir aldrig trött....

Yenna och Sussie i led idag. Cookies båda döttrar blir bara bättre och bättre!

Nu har hundarna och jag fått mat. Lugnet lägrar sig i stugan. Hmm - det får bli en slädhunds-DVD på datorn i kväll!