Mollys resa till Stiker

En koll på historiken visade att tikarna skulle börja löpa runt v.30. Dom hade gärna fått vänta fram till augusti (och min semester) men Molly satte igång enligt schemat. Efter en veckas löpning  hade jag tre dagars ledig på jobbet. Haagen med familj och hundar var i hyttan i Jerpen. Molly var för säkerhets skull avmaskad och försedd med pass. Så på måndan satte vi iväg på den 60 mil långa resan norröver. Det är långt. Ganska så långt. Sommar och semester och rätt mycket husvagnar och husbilar. Men vi kom fram. Trots allt var det tursamt att Haagen hade semester och var i Jerpen. Det hade det varit 10 mil längre att åka till Stjördal.
Vi blev (förstås!) väldigt väl mottagna. Förutom Haagen, Ann Judit och Aud Kristin var även Björn med käresta Ida där. Jag slog upp tältet så att Molly kunde sova med mig. Hon åt och fick hälsa på Striker. Men det var ganska så morrigt. Så vi fick avvakta. På kvällen blev det bålkos i slagboden nere vid stranden och Haagen stekte älgkött på Muurikkan. 

Molly och Striker

Timrat båthus vid Jerpensjön

På måndag morgon åkte jag och Haagen ut och vittjade näten. 6-7 kilo sik och finfin abborre tyckte jag var strålande. Men de brukar få mycket mer och framför allt öring och röding. Men vår och höst är bästa fisketiden. Abborrarna frystes in som hundfisk. Siken åt vi till kvällsmat på tisdan. Dagen förflöt. Hundsnack och mer hundsnack. Promenad bort till hembygdsgården. Molly och Striker var med men tiden var ännu inte den rätta.

Onsdag morgon tog vi en promenad bort till Stålsviken och nu tyckte Molly att tiden var inne för en första parning. Varför blev det nu Molly och Striker?
Nu hade jag två tikar att välja på: Mellis och Molly. Kullsyskon i Lisas kull för fyra år sedan. Trots kullsystrar så är dom rätt olika till typ och temperament. Molly är faktiskt ganska lik sin mamma. Både till typ och temperament. Men hon är förvisso en storlek större än Lisa. Hon har en makalös rejäl och tjock päls så hon ser större ut än hon egentligen är. Och hon är ett snäpp barskare än Lisa. Har en hög integritet så hon faller inte i armarna på vem som helst. Som draghund är hon verkligen bra. Går i led utan att tveka. Var till synes helt opåverkad efter att ha gått 25 mil på Amundsen i vintras.

Hur ska man nu beskriva den här Striker? Jo han är fem år gammal. Har ett mycket trevligt temperament. Lite av Malvins temperament kändes det som. Svart och vit till färgen. Bra storlek och proportioner. Har haft två kullar tidigare. Duktig ledarhund i Haagens spann. Gick exv en stor del i led när Haagen körde PD300 vintern 2012.

Striker under PD 2012

Striker har en intressant stamtavla som jag tycker matchar Mollys väldigt väl.
Strikers pappa är Vargevass Enok.  Mycket vänligt temperament och en lekfull vovve. Har gått som ledarhund i Karstens spann på många långdistanslopp.  http://www.vargevass.com/dogs/enok.html
Mamma till Striker är Magpie - en hund från Karen Ramstead men nu hos Katerinas kennel.
http://kippsiberians.kokeshnet.com/ .

Mollys mamma är vår egen Lisa. Född hos Katerina. Lisas föräldrar är båda från Karen Ramstead. Lisa är en genommysig hund, mjuk och vänlig till temperamentet. Hängiven draghund och är en av mina bästa ledarhundar.

Lisa i led under hennes första Polar Distans.

Mollys pappa är Magneto. Också en North Wapiti hund som numera är hos Katerina. En stor men lätt hund som gått med i flera långdistanslopp i USA innan han flyttade hit.

Magneto

Så 3/4 av bakgrunden är från North Wapiti men inavelsgraden blir ej mer än 1,7%  Intressanta hundar i stamtavlan är Grover samt Smiley - ett brödrapar som i många år var kärnan i Karen Ramsteads Iditarodspann.

På onsdan åkte jag hem för att jobba ett par dar. Fick rapport att de unga tu parats igen på fredag morgon. Lördag var det dags för en ny t.o.r. resa till Jerpen.  Det var åter 60 mil dit men även denna gång gick resan bra. Jag tog det ganska lugnt och tog flera långa raster. Var lite trångt att passera Svenstavik eftersom SKK hade en stor hundutställning där denna helg. På kvällen blev det ytterligare en parning så nu kändes det som om vi hade gjort vad vi kunnat för att det skulle bli en gäng valpar framöver.
En av höjdpunkterna på besöket var förvisso att kolla in Kaisers valpkull. De var 9 veckor och ett riktigt busgäng. De var sex valpar från början men en hade redan flyttat. En av valparna (Zorro) tyckte jag mest om. Kaiser har Sarek till far och Zorro var väldigt lik våran Sarek till typ och sätt. Ja Sarek hade varit tanken från början. Men sorgligt nog avled han av tarmvred i våras. Jättetrist.

Kaiser med sina valpar. Zorro andra valpen från vänster.

Söndag morgon var det dags för hemfärd. Tänk om - om vi ändock hade bott lite närmare Jerpen och Stjördal... Nu blir det inte så ofta vi ses. Men Haagen och jag smidde planer om kommande turer med de valpar som nu förhoppningsvis var på gång i Mollys mage. Tälttur till Anaris 2015?? Nu var det bara att räkna veckorna fram till oktober. Först så blir det en röntgenkoll efter 6 veckor för att se om där är några valpar och hur många det blir. Ja man kanske inte bara ska leva i en drömvärld. Men att ha drömmar att leva mot och jobba för tycker jag är en av de viktigaste ingredienserna i tillvaron. Nåt av det viktigaste i livet faktiskt.