Norra Fulufjäll sept 2012

Fulufjäll har förvisso en återkommande plats i min mångåriga fjällvandrarhistoria. Redan vintern 1975 var jag där för första gången. Och sedan har jag varit där en eller ett par gånger nästan varje år. Både sommar och vinter. Nu är ju inte Fulufjäll så värst märkvärdigt. Reser sig upp ur skogshavet i nordvästra Dalarna. Just på gränsen till Norge. Inga större toppar. Mestadels under 900 möh och på några ställen drygt 1000 möh. Men det ligger inom drägligt resavstånd hemifrån. Drygt 4 timmar bilresa till södra delen och ytterligare en halvtimme till norra delen. När jag började vandra på Fulufjäll så mötte jag aldrig en människa där. Numera - och allra helst sen det blev nationalpark - har det blivit fler och fler besökare och många utländska turister: enkannerligen tyskar.

Karta över området med turen och tältplatsen markerade

Lyckligtvis fick jag en semestervecka i början av september. Så jag lastade in packningen i bilen igen. Det ingår sen länge i rutinen med hundarna att alla någon gång ensammen ska få följa med husse på en tälttur. Denna gång var Molly min lyckliga hundkompis. Parkerade vid Brottbäckstugan. Bra plats med bara några hundra meter vandring på en "motorväg" så är du uppe på kalfjället. Molly hade packväskorna på sig lastade med 3 kilo mat och traskade på längs stigen mot Särnmansstugan. De riktiga höstfärgerna hade inte slagit ut ännu men var på god väg. Efter ett par kilometer mötte vi ett trevligt par. Som undrade om det inte var jobbigt för hunden? Nja - en dag i vintras gick hon 12 mil på en enda dag. Och totalt 250mil på träning och tävling... Dock visade det sig att hon hade en del kvar att lära. Alla små bäckar var förfärligt farliga att hoppa över. För att inte tala om att gå över en liten bro! Klockan var lite långt liden på dan då vi passerade Särnmansstugan så vi fortsatte söderut mot Tangsjöstugan utan att stanna. Strax söder om Särnmansstugan kom vi in på en av de allra finaste lederna på Fulufjäll. (Ja kanske vid sidan av den gamla leden över Östertangen.) Under nära 3 km går du uppe på en vidsträckt fjällhed. Lättgånget. Inga backar eller myrar eller stenskravel. På nåt vis befinner du dig "på världens tak" eftersom du i stort sett befinner dig högst upp på fjället utan egentliga höjder vid sidan.  Vidsträckt utsikt mot Sölnfjället norröver och åt alla andra håll.  Perfekt vandring alltså och snart var vi nere vid Tangsjöstugan. Bland alla stenar lyckades jag hitta en plan plätt  nära sjön där jag satte upp tältet på en mjuk matta av mossa. Mat och mys och efter bara nån timme började det skymma. Kröp in i tältet vid ½nio. Skulle läsa lite men nästan bums slocknade mina ögon och både jag och Molly sussade görgött hela natten.

Den allra första biten av leden. 

Molly med packväskorna

Särnmanskojan

Utsikt mot Nipfjället och Städjan

Den fina leden mot Tangsjöstugan

Vi sussade till ½åtta nästa dag. 11 timmar?? Har nog aldrig hänt förut att jag sovit så länge. Morgonen var så fin och klar med frost i tältduken men lite blåsigt. Låg och gottade mig i tältet och sörplade frukostkaffe. Tre tjejer - som bott i stugan - gick förbi i riktning mot Göljåstugan. Tog det lugnt och en god stund senare var vi packade och klara. Hade en behaglig tur över de två små fjällryggarna ner mot Göljåstugan. Den lilla bäcken halvvägs vägrade Molly gå över. Tack och lov så var det en minimal omväg att ta en sväng uppströms där bäcken kom fram direkt ur mossan så vi kunde passera utan att fukta tassarna. När vi närmade oss stugan så hade vädret dragit ihop sig allt mer. Blåsten hade tagit i och molnen tätnat och det började regna. Stugan var tom så vi kunde breda ut oss vid bordet med den fabulösa utsikten. Eldade i kaminen och läste i boken och testade lyxkaffet Growers Cup. Impulsinköpt på Naturkompaniet. 20 kr för 3 koppar = 1 stor mugg otroligt gott kaffe. Väger 45gram i torrt tillstånd men lite mer när man bryggt kaffet i förpackningen. Inget för vardagslag. Men jag kanske skulle ha haft den i packningen efter bestigningen av Flöja eller när jag måhända har kommit i mål på Amundsenrace?

Morgonstund med frost på tältduken

Ner mot Göljån och utsikt över skogslandet

Molly i Göljåstugan

Jag stod lätt ut med utsikten  ner över Göljådalen

Regnet  slår mot fönstret på ytterdörren

Göljåstugan på kanten ner mot Göljådalen

Lyxkaffe - Growers Cup

 Vid fyratiden hade regnet dragit bort och vi fortsatte leden mot Risdalen som var målet för dagen. Efter ett par km skulle vi över Göljån. Trodde jag... Visst - den går inte bara att hoppa över. Visst - jag har gått över den flera gånger förut. Visst - det var höst och stenarna smågröna och hala. Visst - Molly är för tung att bära över. Visst - jag var ensammen ute och kunde inte riskera någon dramatisk bäckcrossning. Så visst fick jag ändra planerna och snedda tillbaka till stigen och traska tillbaka till Tangsjön och samma tältplats i repris. Men vi fick en till superlång superskön natt.

Vattenfall i Göljån

Utsikt över det vidsträckta skogslandet som omger Fulufjäll

Måndan vaknade vi med tät dimma. Tangsjöstugan syntes knappt bara några hundra meter bort. Vi hade en avspänd vandring tillbaka till bilen. Min nya ryggsäck kändes mer och mer mysig att ha på ryggen. Dimman lättade efterhand. Den långa biten över fjällheden var lika ljuvlig. Jag tog mig tid titta in i Särnmansstugan. Helt OK med en tjusig panel av okantade bräder. När vi närmade oss bilen vek vi av ner till den lilla tjärnen. Kramade ut det sista av vandringen med en lunch på strandkanten. Det var så himla skönt att bara sitta där och inandas naturen. Några sista djupa andetag så gick vi ner till bilen.

Tangsjöstugan i morgondimman

På hemväg över fjällheden

Inifrån Särnmanskojan

Lunch vid den lilla skogstjärnen i fjällkanten

Molly