Tromsø juni 2012

Så underbart! Några dagars semester hos sonen Daniel och hans sambo Maria uppe i Tromsø där dom bor sen ett tag tillbaka. Tidig avresa till Gardemoen och landade sedan vid lunchtid lördag. Rivstart direkt med boulder-NM på stora torget mitt i stan. Daniel var med i seniorklassen. Ett dussintals klättrare skulle under 1½ timme klara av så många "problem" som möjligt på den uppbyggda klätterväggen. Lederna var svåra och klättrarna dunsade titt som tätt ner på den  tjocka mattan som låg på backen. Daniel klarade sig med den äran men kom inte med  till finalen på söndan.

Daniel på väg klara ett problem

Här är han uppe vid målet

Stilstudie

Maria o Daiel med det nya biblioteket i bakgrunden

Ishavskatedralen

Därefter åkte vi över den klassiska bron till fastlandsidan, svängde av vid ishavskatedralen och tog Fjellheisen 421 meter brant upp på fjällsidan. En strålande utsikt över Tromsø och denna vy har förvisso fotograferats av otaliga turister. Fikaryggsäcken var med och solen strålade så allt var OK. Vi hann gå en liten sväng på fjällsluttningen innan det var dags för nästa begivenhet: Midnattssolen!

Tromsö med den välbekanta bron

Panorama över den mellersta mer alpina delen av Kvaløya

Daniel o Maria på en stor snölega

Vi åkte på de gropiga norska vägarna över Kvaløya ut mot havsbandet. Parkerade där vägen tog slut vid Tromvik. Sen en knölig promenad längs den steniga stranden ut till en udde med fri sikt mot nordpolen. Maria dukade upp det sena kvällsfikat och vi slog oss ner på en urblekt landfluten timmerstock. Himlen var helt klar, solen sjönk sakta över det stilla havet ner mot horisonten för att sen vända uppåt långt innan den nådde havet. Denna natt blev det aldrig ens skymning. En alldeles magisk natt som inte går att beskriva.

Midnattssolen står som lägst

Söndag tog vi nya tag. Vi åkte åter igen ut på Kvaløya tills vägen tog slut vid Vasstrand. Ryggsäckarna packade och allt med för en dag på fjället. Landskapet påminde om de svenska fjällen. Men runt omkring en alpin miljö med fjälltoppar som reste sig direkt från havet upp till 1000 möh. En hel del fåglar fanns på de vidsträckta myrmarkerna t.ex. storspov och fjällabb. Vi hade planerat dagen omsorgsfullt så vi hann med lunch, em-fika och kvällsmat innan vi kom tillbaka till bilen. Eftermiddagsfikat tog vi uppe i ett pass med vidsträckt utsikt över Tussøya och havet där utanför. Vädret var fortsatt fint och Daniel och Maria sa gång på gång att jag hade osannolikt tur med vädret när jag var här uppe.

Vidsträckt havsutsikt från eftermiddagsfikat

Fikadags

Maria

En alpin topp nära Vasstrand

Fjällabb

Måndag: ingen rast ingen ro. Promenerade ner till centrum och hängde på låset då Polarmuseet öppnade kl 10. Jag har läste det mesta om de ärofyllda norska expeditionerna i polarområdena. Nu fick jag se och uppleva det hela igen med en rad originalgrejer från de olika resorna. Hundarna var ofta en viktig - för att inte säga avgörande - faktor i dessa polarfärder och jag studerade ivrigt allt som hade med hundar att göra. Bl.a. en gammal bild där ett par slädspann från Mauds expedition möter Tjuktjerna uppe i NÖ Sibirien. Där fanns också en hund som var med på Gjøas expedition genom nordvästpassagen. En hund med märkliga proportioner och knappt någon hals? En uppbyggd övervintringskoja med ett par "uppstoppade" fångstmän och deras hundar var också högintressant.

Amundsen

Fångsthydda

Hundspann från Maud möter Tjukterna

Polarhund av en speciell typ

Gammal hundsele

Gammal släde med grönlandshundar framför

Myskoxkalv

Polarräv. Samma ansiktsuttryck som Sussie

Skeppsapotek från ishavsskutan Isblink

Från Polarmuseet en promenad genom Tromsøs lilla centrum med stopp för fika och en bautastor kanelbulle. Vidare bort till stans andra stora sevärdhet: Ölhallen. Den öppnades 1928 och har sen dess legat i samma lokaler och bara genomgått en del smärre renoveringar. Det öl man dricker här är förstås Mack-öl. Bryggt i världens nordligaste bryggeri sedan 1877. Ett mycket gott öl (för att vara norskt). När jag kom in i lokalen såg jag mig omkring och direkt till vänster fanns en skylt på väggen som deklarerade att detta var den kände fångstmannen Henry Rudis plats i Ölhallen.   I hörnan satt en man i skepparmössa och islandströja. Först trodde jag att det också var en uppstoppad person (som på Polarmuseet) Men efter en stund rörde han på sig så det var en person i kött och blod.

På kvällen gjorde vi en färjetur i det yttersta havsbandet. Från kajen i Bellvika gick den nybyggda färjan ut till en rad öar som var de sista innan Norska Havet och Spetsbergen. Turen tog drygt 4 timmar och gav (som vanligt här ute) en överdos av hav och fjäll. Kvällen var stilla och solig. Det skulle vara spännande att vara här ute under en riktig höststorm! Vi hade inte bara tur med vädret: När vi la till vid sista bryggan på Vengsøya satt en maffig havsörn på en pollare vid bryggan. När färjan kom närmare så lyfte den på majestätiska vingar och flög bort. Omsvärmad av en skock måsar. Hann tyvärr aldrig ta någon bild.

Daniel på färjan

Daniel o Maria Vid horisonten Sandøya där färjan vände tillbaka.

Tisdag. Den dag då Den Stora Expeditionen ägde rum. Drömmen var en Förstabestigning Solo Unsupported av Fløyas topp via dess mytomspunna västra kam! Bestigningen var mycket dramatisk och krävde all min skicklighet och erfarenhet av alpin höghöjdsklättring. Jag citerar ur dagboken:
"Dimman lågo tät över massivet när jag snörde fast mina slitna kängor och påbörjade bestigningen. Idag fingo jag klara mig utan mina båda sherpabärare som ej tordes följa med på denna vågade expedition. Jag följde gamla stigar upptrampade av bergsfåren och utmanade först den välkända NV-kammen. Men innan jag nådde den gamla rasthyddan  tvingades jag till reträtt  av den alltmer tätnade dimman och snöfälten som tilltogo i omfattning.
Jag åto min torftiga matsäck i skydd av ett videsnår och beslöto nu att försöka nå toppen  via den hitintills obestigna, fruktade mytomspunna västra kammen. Ett djärvt beslut! Jag tog ut kurs och följde snöfälten uppför och uppför. Nu skingrades dimmorna och jag kunde ana toppen på 642 möh långt där uppe. Höjden och ansträngningen gjorde att jag fick stanna och dra några djupa andetag efter bara ett fåtal steg. Med en sista kraftansträngning hävde jag mig upp på kammen som ledde till toppen. Och strax därpå nådde jag toppröset! 
Huru underbar kändes inte denna seger! Jag hurrade trefaldigt och utbringade en skål för gudarna som denna dag varit mig nådig. Men nu återstod nedstigningen - den farligaste delen där de flesta katastrofer inträffar. Jag voro redan medtagen och omtöcknad av syrebristen och hade först svårt finna vägen ner på mina ben svårt hemsökta av kramper. Snön voro förrädisk och varje steg kunde leda till ett fall ner i den eviga avgrunden. Lättnaden var stor när jag nådde den gamla rasthyddan - uppförd av infödingarna för många år sedan. Men jag kunde inte stanna här. Jag måste skyndsamt ta mig ner ur dödszonen. Natten skulle snart vara här och jag kunde icke riskera en övernattning på denna utsatta plats. Snart hade jag bara det sista kritiska biten kvar: Ett 400 meter vertikalt stup ner i evigheten. Ett synnerligen farligt parti utsatt för stenras och ont om säkringsplatser. Men skulle jag orka? Tack och lov så voro gudarna med mig än en gång. Det var bara 5 minuter till nästa avgång av Fjellheisen så strax därpå voro jag nere i säkerheten. Mitt namn för evigt inristat i bergsbestigningens historieböcker."

Upp genom dimman

Dimman lättar Utsikt över Tromsösundet och  Kvaløya

Tromsö anas nedanför molnen

Vindflöjel på Fløya 

Solid rasthydda byggd i sten. Just nu fylld av snö

Tillbakablick upp mot Fløya som jag nyss bestigit 

Sen på kvällen var det dags för nästa utflykt. Vi åkte ner till Hella på södra delen av Kvaløya där vi stannade och fiskade vid en tidvattenström. Här samlas en mängd småfisk och en och annan större fisk. Vi fick dussintals småsei som vi slängde tillbaka. Men Daniel räddade kvällen genom att dra upp en lite större torsk.

Daniel med stortorsken

Onsdag: Enda dan då det regnade under mina dar i Tromsø. Men det spelade inte så stor roll för idag skulle jag till den nyöppnade sportaffären XXL som ligger i ett stort köpcenter nära flygplatsen. Och affären var verkligen extra extra stor. Där fanns allt. Både vanliga sportmodekläder men också mycket kvalitetsgrejer från exv HH, Lundhags m.fl. Dessutom kajaker, tält, bensinkök, klätterutrustning, cyklar, gevär mm. Visst - alltid hittar man nåt i en sån affär! Och de låga priserna gjorde det billigare att köpa en del grejer här än i Sverige. Bl.a. införskaffade jag en pannlampa av märket Led Lenser H14. Rustad för vinterns slädhundsturer!



Sen var det bara att ta Daniel&Marias Skoda tillbaka till lägenheten och packa grejerna. Daniel skjutsade mig till flygplatsen (10 minuter bort). Norwegia höll tiden som vanligt och 6 timmar senare var jag hemma igen.


Tack Daniel o Maria för besöket och att ni tog hand om mig så bra!