Drevdagen round up

Spannet på väg mellan Lekåsen och IdPersätern

Dom två sista dagarna uppe i Drevdagen flöt på som tidigare i veckan. Ja kanske inte helt ut. På fredan var det nämligen lite sol i luften. Och jag varken mötte eller körde om damen-med-dom-tre-siberian-husky-hundarna! Vi hade en härlig tur först upp till Lekåsen. Sen över höjderna bort till IdPersätern. Och sen den här jättefina rutten tillbaka till Drevdagen. Den här rundan är ca 23km och jag fick för mig att ta med kaffetermos och ta ett stopp på vägen.
Så vi stack iväg och hundarna var lika galna som dag 1. Jag hade Lisa&Yenna i led. Sedan Mellis&Malvin, Sussie&Sluggo och sist Frank.

Vid Lekåsen fädbodar (I bakgrunden)

Lekåsen är väl "det perfekta fäbodstället" misstänker jag. En hel liten bysamling av gamla stugor som ligger omgärdad av höjder och snötyngda granar. Runt det hela en välhållen gärdsgård. När jag var här första gången - för ca 15 år sedan - bodde det fortfarande en gammal ungkarl i ett av husen. Hyfsat ensligt med ca en mil ner till Drevdagen som ligger vid vägs ände och i sin tur 200km ovanför Mora - närmaste stad...

Mellan Lekåsen och IdPersätern

Från Lekåsen går det rätt mycket uppför och snart kom vi upp på vidsträckta myrmarker och åsar med enstaka träd. Knotvuxen snöbemängd skog och torrfuror och torrgranar överallt. Ner mot IdPerssätern är det flera branta utförslöpor så det gäller att stå på bromsen. En sista nerförsbacke så kom vi ner till ledkrysset.

Kafferast

Vi åkte aldrig upp till IdPerssätern utan tog leden tillbaka mot Drevdagen. Strax stannade vi och jag ankrade släden och satte ut rastankaret. Fikarast! Men Frank hade en helt annan mening! Vi hade kört 15km men vadå?? Frank ställde sig genast och gapade och gapade och gapade. Så det var bara att slänga i sig kaffet och fortsätta hemöver.

När jag stod där på släden och hundarna tuffade på och solen sken så tänkte jag att det är ovärderligt att komma upp så här och köra släde på riktigt. Visst - träning med ATVn är förstås nödvändigt och är för min del grunden till ett bra spann. Men både en själv och hundarna måste också träna att köra släde och träna på att vara ute på överblåsta spår och stanna och knapra på snacks och allt annat som hör till. Jag hade också fått bra vibbar från "barnen". Lillfjanten Mellis bara växer och växer. Fortfarande urbarnslig i hemmiljö men växte i spannet och ute på spåret. Malvin på nåt vis oförstörbar. Bar jobbar och jobbar och flinar och ständigt superlycklig. Molly har länge varit väldigt mogen som slädhund. Men har kanske stått still i utvecklingen ett tag. Men OK - det kan naturligtvis bero på att hon just har löpt.

Frank står o gapar och vill vidare

Sussie o Sluggo tar det med ro

Malvin o Mellis har tryck i draglinorna

På kvällen blev jag inbjuden till Torbjörn&Alice dotter AnnSofie på kvällsmat. Vi var ett halvdussin "grannar" (tillika slädhundsmänniskor) samlade och vi fick en lokal meny bestående av Römmegröt och kokt röding. Lite speciellt men riktigt gott!

På kvällen var det kristallklart och en strålande fullmåne. Lördag morgon vaknade jag till strålande sol och -30 grader. Dags att dra hemåt.

Fjälltur med barnen

Lisa&Yenna duktiga ledarhundar

För den här veckan hade jag en ide: att ta en långtur med barnen för att få lite indikationer på deras mentala uthållighet. Och idag blev det av!
Jag satte upp ett 8-spann med Lisa&Yenna i led. Sedan Mellis&Malvin, Sussie&Sluggo samt sist Molly&Casper. Vi for iväg som ett jehu och tog spåret rakt västerut via Butjärn upp mot Röksåsen. Efter några km körde vi förbi en dam med ett trespann. Vi är typ gamla bekanta nu för jag har kört om henne i stort sett varenda dag den här veckan! Hundarna gick som tåget och jag stod på skotermattan hela tiden. Enda haken var Mellis som den första milen hade fem (5) skitstopp! När det är några km kvar till Röksåsen så är det rätt mycket uppförsbackar. Så jag stannade några minuter just innan den första backen. Sen satte vi iväg... Whaooo så störtade vi uppför backarna. OK - jag hade skotermatten uppe men sparka - vadå?? Efter 15,4 km kom vi upp till Röksåsen och det hade tagit jämt en timme. Vilket gäng!

Malvin&Mellis

Sussie&Sluggo

Molly&Casper

Uppe på kalfjället

Efter Röksåsen var det ännu lite fler backar innan vi kom upp på kalfjället. Här var skoterspåret mestadels igenblåst. Dessutom gick det på skrå och när spåret plötsligt försvann blev Lisa&Yenna i led lite osäkra och vände rent av tillbaka vid ett par tillfällen. Men OK - dom är ganska oerfarna vid såna spår och de kommer säkert att lära sig allt eftersom. Vi fortsatte förbi Nordsjökojan/klubbstugan och ytterligare en en bit. Efter 19km ankrade jag upp spannet, satte ut rastankaret i front och satte ut wire-necklines till alla hundar. Precis som på en riktig parkering. Barnen var inte precis trötta: De satte omedelbart igång med att gräva rejäla snögropar vid spåret. Sen fick dom lite snacks och snart så kopplade dom av och alla snusade lugnt - utom Yenna som alltid måste sitta vakt. På PD 2009 satt hon och spanade i mörkret hela natten!

Gänget tar middagsvila



Efter halvannan timme packade jag ihop och vi fortsatte turen. Vi nådde strax en mindre fjällvål som spåret gick rakt över. Här gick det betydligt bättre för Lisa&Yenna att följa spåret - ibland med lite röstkommandon från mig. Men jag märkte att det var bättre att vara återhållsam med kommandon. För många kommandon gjorde dom bara förvirrade. Ofta fixade dom vägen själva - om än någon omväg över en barblåst kulle! Sen utför, utför och utför. Sen myrar och myrar och myrar. På myrarna var spåret nästan helt igenblåst så det blev mycket "igenblåsta-spår-träning" idag.

Från Fågelåsen hade vi 11 km nykört skoterspår så det blev som en transportsträcka. Enda strulet blev när vi skulle över bäcken halvvägs hem. För att slippa den MYCKET glesa bron så hade jag fått tips från Beat att det gick ett spår vid sidan. Men Lisa&Yenna tyckte det var korkat att vika av från det STORA spåret och ta ett smalt översnöat spår i stället. Men till slut gick det. Vi var hemma efter 5 timmar och hade då kört 36 km. Alla hundar hade varit jätteduktiga och jag var väldigt nöjd med barnen. Dom gav aldrig upp och Mellis o Malvin hade spända draglinor hela vägen. Mollys draglina slakade en del sista milen men hon får ändock mvg!

Mer bilder på min FB-sida:
http://www.facebook.com/album.php?aid=34495&id=100001106938586&l=a1527264ea

Musher Community

Yenna o Casper - duktiga ledarhundar.


Lisa gnager på fiskbit efter en tur med släden

Ja förvisso är Drevdagen en riktig "Musher Community". Runt sjön hörs till och från en rad olika slädhundsgäng som stämmer upp till sång. Och tar man en tur med hundarna så träffar man så gott som alltid på ett annat spann som är ute. Allt från små 3-spann som tuffar fram i maklig takt. Till större spann som kanske bor här uppe större delen av vintern och tränar för nåt av de stora loppen. De allra flesta kommer från andra länder typ Frankrike, Schweiz, Danmark, Holland och Tyskland.

En tysk träffade jag förresten härom dan. Han bor här uppe hela vintern i en enkel timmerkoja utan vare sig el eller vatten. På mornarna ligger noll-gradersstrecket ofta i brösthöjd när han stiger upp för att sätta eld i kaminen. Just den här dan kom det en lastbil på eftermiddan och ställde av en lastpall med hundfoder till Beat&Dominique. Sen gick det en stund så kom ett spann - mestadels malamuter, en siberian samt en svårbeskrivlig hund som han tagit rätt på från ett omplaceringshem för hundar -körandes över isen och körde upp på gårdsplanen. Föraren (tysken i kojan) ankrade spannet och gick sedan och lastade på några av hundmatsäckarna på sin släde. Han försvann in i köket där kaffe&hundsnack&vädret gissningsvis stod på tapeten. Sen kom han ut, svängde elegant runt spannet och satte av hemåt till sin enkla koja. Det var knappt att man blev förvånad!

Bastu tv och badtunna th

Byn välkomnar förvisso slädhundsfolket. När några fransmän som också bor här hos Beat&Dominique kom på att det skulle vara häftigt att bada bastu så löstes det på nolltid. En av byborna har nämligen en mobil bastu+badtunna! Kanske inte vinnare av något design pris men det fungerar! OK! Snart nog hade han kört över det hela hit på gårdsplanen och satte fart på eldningen. När fransmännen kom hem efter sin slädhundstur så stod det inte på så hördes vilda skrik när de klev från bastun ner i badtunnan. Säkert nåt att berätta när de sen kommer hem!

Drevdagen feb 2011 - söndag.

Getz o Molly samt Malvin o Mellis nära Idpersätern.

Här kan man snacka om tradition! Det är nu 11:e vintern i rad som jag är uppe i Drevdagen. Och jag tror att det är 4:de eller 5:e gången som jag hyr en stuga av Beat&Dominique. Att Drevdagen drar beror på fler saker: Inte så ruskigt långt att åka (43mil), ett suveränt spårsystem och även att du träffar flera andra slädhundsförare och deras spann både på spåren och i byn.
I år var alla 12 hundar med men Gunilla stannade hemma hos sina hästar. Första morgonen stod termometern på -35 grader. Frostigt även för en musher! Men framåt lunch hade solen jagat upp tempperaturen till behagliga -12 grader. Då selade jag på det första 6-spannet med Casper&Yenna i led. Sedan Sluggo&Sussie följt av Frank och sedan Jocke. Det var bortåt metern snö och inget töväder under vintern så det gällde att hålla sig på spåren! Vi tog en kortare tur längs spåret upp mot Idpersätern. Strax innan vi kom dit så vände vi på en plan plätt nedanför en liten ås. Skotrarna hade kört lite kors och tvärs här och jag kunde vända runt spannet i en vid cirkel med bara röstkommandon! Det blev full fart tillbaka och vi var snart hemma efter drygt 16km körning.

Andra spannet på väg längs spåret

Efter en snabblunch tog jag ut det andra spannet med Lisa&Cookie i led, sedan Molly&Getz följt av Mellis&Malvin. Ja dom är för härliga dom här "barnen"! Så glada och lyckliga och överfulla av energi och vilja. Och så fantastiskt lyhörda och angelägna att vara mig till lags. (Även om det blir stolligt ibland) Jag tycker verkligen om alla tre och dom är härliga på varsitt sätt.

Malvin o Mellis

Malvin är just nu den jag imponeras mest över. Han är en riktigt stor och otroligt stark hund. Jobbar stenhårt och drog ofta hela släden alldeles själv! Och så har han ett jättehärligt temperament och är ständigt lycklig och glad och ett stort flin över hela ansiktet.
"Lillfjanten" Mellis är väldigt utåtriktad och tycks helt värdelös som slädhund i vardagslag. Fjäskar och piper och tja - allmänt fjantig. Men i spannet så blir hon bara bättre och bättre och är verkligen full av energi när hon jobbar. Inget strul och inget knas utan helt enkelt jätteduktig.


Molly

Molly har alltid varit så duktig. Hon är väldigt lik Lisa både till utseende och typ och även till temperament. Dock är hon ännu mer bestämd än sin mamma. Och förstås en storlek större. Hon har mer eller mindre växt ut den röda Trollselen! Det är en del skillnad sen februari 2010 när vi var här med alla valpar och de for runt som tossingar i snön!

Molly kollar släden. Februari 2010.

Jag tog samma tur även med detta spann. Nu hade det mulnat på en del och det var bara -10 grader. Även dom vände med röstkommandon på samma ställe. Det var lite fuktigt i luften och hundarna fick en lätt frostskimmer i pälsen. Första dan blev helt perfekt och nu väntar hela veckan med nya turer.

Malvin med frost i pälsen.


Getz mår verkligen bulle. han får bo med mig inne i stugan vilket han utnyttjar till fullo. Sängen är alltför smal så under stora protester tvingas han sova på golvet på nätterna. Men dagtid så är det sängen som gäller! Gunilla får nog flytta ut i hallen när vi kommer hem. Då tar Getz för givet att han ska sova i sängen bredvid mig!

Slädtur "på riktigt"

Barnen uppe vid vändpunkten

Malvin och Molly

Mellis

Spannet på hemväg

I onsdags hade jag ledig dag. Vädret var förträffligt och på morgonen åkte jag upp till Hällefors med hela hundgänget. Jag hade kollat med Niklas och visste att skoterspåret norr om Hällefors var i gott skick. Det tog sin lilla stund när jag parkerat, satt ut hundarna på kätting och gjort i ordning släden. Först körde jag med de sex rutinerade hundarna. Dom hade redan på morgonen vetat att nåt stort var på G: Soppa till frukost, åka en lång bit i hundsläpet, stake out.... Det måste var en STOR tävling idag!!! OK vi skulle bara ut på lite träning men hundarna var superhysteriska: Tjöt och vrålade, hoppade, snodde runt, ryckte i kättingen. Helt hysteriskt galna alltså. Och inte blev det bättre när Mellis smet iväg och sprang fram och tillbaka och retade upp resten av packet.

Jag hade en klump i magen men höll mig ändock lugn och kunde koppla in Casper + Yenna i led, sedan Sluggo och Sussie, sedan Frank och sist Jocke. Startlinan höll och när jag lossade säkringen for vi iväg som skållade troll. Efter första rusningen kom vi snart in i en stadig lunk. Niklas hade rätt: spåret var jättebra och ankarfästet betryggande. Jag stod på skotermattan hela vägen och ganska raskt var vi uppe vid sjön. Där var vägen upplogad en bit och jag vände innan plogvallen. Att tvärvända ett spann känns alltid marigt. Men nu hade jag bara sex hundar och tre (!) snöankare så allt gick perfekt. Så vi vände tillbaka till bilen och hade en härlig tur med utsikt över snöiga storskogar och solen i ansiktet.

Efter en snabblunch vid bilen stoppade jag in det första gänget i boxarna och började sela på Lisa och "barnen" och ett par pensionärer. Nu skulle barnen ut på sin första riktiga slädtur! Starten gick utmärkt och betydligt lugnare än första gänget. Det var bara Cookie som hoppade och tjöt som vanligt. Så for vi i väg. Och jag måste säga att Molly, Mellis och Malvin skötte sig fantastiskt bra. Dom bara jobbade på. Inget trassel eller snösnappande eller annat knöl.

Jag hade Molly och Malvin i wheel och dessa två - i synnerhet Malvin - är enormt starka. Långa perioder drog dom släden själva (15kg hundmat som barlast) och jag fick hela tiden stå på skotermattan för att hålla igen farten. Jag körde ända upp till sjön och vände även med detta spann. Totalt blev sträckan 19km - inte långt men det längsta barnen gått nån gång. Men dom var som sagt superbra.

Malvin bara jobbade på hela vägen - hela tiden med ett lyckligt flin i hela ansiktet. Lillfjanten Mellis kan ju vara rätt barnslig och hispig men väl i spannet så blir hon bara bättre och bättre. Hon gick i par med Getz och det är alltid tryggt. Hennes draglina var sannerligen sträckt hela vägen. Molly är alltid "All Business" fast allra sista biten blev hon nog lite trött och låg inte på lika hårt i selen.

Det var ett gäng belåtna hundar (och en belåten husse) som kom tillbaka till bilen. Om en vecka väntar Drevdagen och nya utmaningar för barnen!