Lisa på taket

I kväll tyckte sig Gunilla se nåt i ögonvrån. Var det en hund på taket över hundgårdarna?? Det var väl inte möjligt, men när hon tittade närmare efter så var det faktiskt sant. Lisa spatserade omkring uppe på plåttaket. Hon hade förmodligen tagit sig dit via taket från en av hundkojorna. Nu var hon lite bekymrad hur hon skulle ta sig ner igen. Men med hjälp av en stege och husses fasta hand kom hon tillbaka till terra firma.
Som syns på bilden så har Lisa efter fällningen fått en grå färg på pälsen - hon som var svart som unghund!

En strut mindre

Getz slappar in sin favvogrop.

Jag var ledig idag så i vanlig ordning denna sommar åkte jag till veterinär i Karlstad. Med var Cookie som idag 2 veckor efter operationen skulle ta bort stygnet på ögonlocket. Ja det var faktiskt bara ett stygn med en liten trådände som chickt stack ut några mm från ögonlocket. Jag var väl lite orolig för att hon skulle sprattla en del men allt gick bra. Största upphetsnigen var nog den maffiga katt som samtidigt satt i väntrummet på Solstaden! Stygnet plockades bort illa kvickt och sen for vi hemåt utan strut. Jag hade dock köpt en ny strut till Jocke (Den gamla hade Frank massakerat härom dan!) som lär gå med den ett par veckor till. (Det är nu 7 veckor sedan hans operation) Hans sår läker sakta men säkert men det är en liten plätt kvar utan riktig såryta.
Som vanligt har det varit riktigt varmt idag. Hundarna har legat utslagna här och var. Getz stadigt parkerad i sin favvogrop. Själv har jag börjat sätta upp staketet på den nya hundgården. Ett besvärligt jobb där trådändar hela tiden krokar i och stakettrådar vränger sig upp och ner. Det är ungefär som att brottas med en pytonorm!

Hundgårdsbygge och sommarlata hundar

Lisa och valparna deltar intresserat i hundgårdsbygget.

Reglarna till den nya hundgården.


Mollly flämtar i sommarvärmen.


Lisa spanar från sin favvoplats på kojtaket.


Getz med benen i kors.

Nu med valparna som blivit stora - de fyllde åtta månader alldeles nyligen! - så insåg jag att jag måste bygga ytterligare en hundgård. Planer smiddes, material införskaffades. Och i tisdags var grannen här med sin minigrävare och tog bort matjorden på ett område intill de befintliga hundgårdarna. Den nya hundgården får måtten 3x8,4 meter och blir alltså godkänd för 2 hundar enligt jordbruksverket. Jag la ut armeringsmattor i botten och byggtimmer runt om. Sedan körde vi på 2 lass med grus. I helgen har jag lagt ut syllar på byggtimret och rest reglar på dessa. Så nu är nästa steg att sätta upp hundgårdsnätet. Efter mycket vankelmod så blir det trots allt nät och inte gallersektioner. Även om dessa är enklare att sätta upp så är de avsevärt dyrare. Arbetet följdes med stort intresse av Lisa och valparna. De andra hundarna låg i skuggan på den numera allt mindre gräsmattan och njöt av livet. Inne på hundsängen låg Getz avslappat på rygg med benen i kors!

Rena konvalecenthemmet!

Cookies öga före operationen.


Cookies öga efter operationen. Rena boxarfacet!


Jocke vilar ut i sin säng på rehabcenter efter det senaste veterinärbesöket.

Huset börjar mer och mer likna nån sorts rehabcenter eller konvalecenthem. Tidigt i morse var jag åter i Karlstad på Solstadens. Först hade Jocke återbesök för 50-11e gången. Det är fem veckor sedan han opererades. Såret läker sakta men säkert. Men i måndags hade han vrängt till struten i hundgården och lyckats plocka bort bandaget. Såret var fullt med halm som jag fick göra rent. Och idag verkade det lite infekterat. Veterinären (som också heter Jocke) tog ett prov för odling så vi får se om det behövs någon ny antibiotikakur. Men han får under alla omständigheter gå med strut ett antal veckor till...

Cookie var också med i morse och henne lämnade jag kvar för operation. I vintras fick hon en sorts vagel på vänster ögonlock. Vet i Karlskoga sa att den skulle gå bort av sig självt. Men inget har hänt så det var säkrast operera bort den. Förutom att den irriterar så kan det i värsta fall skava hål på hornhinnan. Allt gick bra och jag hämtade henne i eftermiddag. Lilla Cookie såg ut som en boxare i facet. Om två veckor ska hennes stygn tas bort och fram till dess har vi alltså två hundar med strutar på i huset. Det blir måmga blåmärken på våra ben!

Bra inlägg Matti!

Igår kom senaste numret av Polarhunden. Jag läste direkt Matti Holmgrens svar på Lennart Anderssons artikel i förra tidningen. Och jag måste säga att jag instämmer helt med Mattis synpunkter. Som superamatör i sammanhanget så känns det förmätet att själv skriva ett inlägg. Men Matti är förvisso en person med odiskutabel erfarenhet och integritet och ingen kan fnysa bort hans åsikter.
Redan på förarmötet efter Polar Distans så förde Lennart fram de här åsikterna om "inga sockor", "Inga täcken", "ingen 160km-klass". Alltså vi vanliga veklingar har ingenting på Polar Distans att göra?? Jag hade täcken till några av hundarna under PD. Inte för att de annars skulle frysa utan i första hand för att de skulle "må gott" mentalt och koppla av och vila bättre. Det har inget med bortklemade eller icke-rastypiska hundar att göra utan är - precis som Matti skriver - ett sätt för mig att ta hand om hundarna på bästa sätt. (därmed inte sagt att man "misshandlar" hundarna om man inte har täcken!) Jag hade förstås sockor med i reserv men eftersom jag tar det ganska lugnt så behövde jag aldrig använda dom. Och jag hoppas att 160km-klassen kommer att finnas kvar. Det är nog enda sättet för mig och många andra att ha ett realistiskt mål för träning och "tävling" i lite längre lopp.