Spannet vid vändpunkten vid Gravendal.
Slädhundssamfundet är en fantastisk företeelse. Det finns där hela tiden. Vare sig du behöver stöttning i motgång, grattis i lyckliga stunder. Eller tips och råd när du behöver fixa nåt. Så min fundering var:
Var kan jag köra släde på rimligt avstånd från Kristinehamn?
Djungeltelegrafen gick: Lite prat med Anders&Agneta, ett telefonsamtal med Niklas i Hällefors. Och vips så hade jag ett färdigt "slädträningspaket" inkluderande ett perfekt skoterspår, en karta med vägen till parkeringen och över parkeringen, en annan karta med spåret utmärkt, en utförlig och aktuell muntlig spårbeskrivning. Först som sist: Stort TACK till Niklas som fixade allt så himla bra!
Så en ledig dag packade jag "PD-spannet" i släpet och åkte upp till skogarna norr om Hällefors. På plats var också en reporter och en fotograf från länstidningen VF. De ville göra ett reportage om slädhundar och det är ju alltid kul att få presentera hundarna och rasen och sporten. Så efter lite frågor och en massa fotografering vid startplatsen så kom jag äntligen iväg.
Dagen var helt perfekt. Ett solitt skoterspår i botten och sedan 2-3 cm nysnö som gjorde färden trygg och behaglig. Lite grått men en del sol i luften. Hyggen och skogar och utsikter och myrar och sjöar och en porlande å längs en lång bit av spåret. Spåret gick till stor del på en gammal järnvägsbank och här och var stod gamla rostiga stolpar och en vattenanläggning från den tiden.
Efter halv annan timme kom vi upp till Gravendal där vi stannade för fika. Hundarna fick varsin kycklingbit men ville sedan omedelbart vidare. Så jag fick kasta i mig kaffet och sedan vända spannet och sätta av hemöver. Jag var enormt nöjd med hundarna denna dag. Vi körde totalt ca 34km och de gick hela tiden på i friskt trav och verkade helpigga och lyckliga. Det blev t.o.m. en spurt i full galopp de sista hundra metrarna fram till bilen.
Casper slickar förnöjt i sig en skål soppa efter träningsturen.
Idag fick jag åter en möjlighet att åka upp till Hällefors för en träningsrunda med PD-spannet och släden. Vädret var strålande och vi hade en jättefin dag. Och återigen var det en hund som överraskade väldigt positivt: Sussie Pussing! Idag satte jag henne i led tillsammans med Cookie. Föret var 5-10cm nysnö och på flera ställen hade det blåst ihop betydligt djupare drivor. Ett ganska utmanande före med andra ord. Sussie gjorde en helgjuten insats: Gick på hela tiden. Tvekade inte nån gång. Gav en ruskig energi åt spannet. Jag bara stod där på släden och njöt av hennes jobb som ledarhund. Och kände mig väldigt glad att jag aldrig pressat henne utan låtit henne utvecklas i sin egen takt. Och jag förlät hennes segertjut: "Tjejerna är bra, tjejerna är bäst. Killarna är bara ett rött stekonfläsk!" 
Vi passerar en gammal byggnad för vattenpåfyllning av ångloken
Spannet ankrat vid Gravendal
Väldigt nöjd Sussie vid vändplatsen vid Gravendal.
Lite av det vackra vinterlandskapet
Superbelåten Sussie Pussing tillbaka vid bilen efter träningsturen
Till sist: Här är bildbeviset för att den sista valpen - Mellis - nu har två upprättstående öron! Annars har öronen på valparna farit upp och ner sista veckorna men nu får vi tro att de är uppe för att stanna.
