Team building på Drevfjället

Malvin med sina packväskor.


Varje år försöker jag ta med en av hundarna på en kort fjälltur. Och hundarna verkligen älskar detta! Det är bara Husse och Hunden och vi delar på allt: Ryggsäcken, matsäcken och sovsäcken. Jag tror detta är ett bra sätt att stärka bandet mellan mig och hundarna. I år var det Malvins tur att vara den utvalda vovven. Efter 5½ timmars bilresa var vi uppe i Gördalen. Nu gick vi inte (som vanligt) österut upp på Fulufjäll. I stället gick vi västerut upp på Drevfjället.

Gammal torrraka


Det här var en ganska bekväm vandring. Visserligen gick det uppåt de första kilometerna. Men det var snarast en traktorväg vi gick på. Ingen blockterräng och inga lerhål. Jag hade mina nya kängor på mig och de kändes jättesköna. Malvin bar sina packväskor på 4 kilos vikt men det märkte han förmodligen inte. Stor och urstark och full av fysik drog han mig uppåt i jämn takt. Efter ett par km stannade vi och drack vatten vid vindskyddet och fortsatte sen ytterligare ett par km upp till trädgränsen. Där hittade vi en miniäng just vid en bäck. Det kunde inte bli bättre. Tältet var strax uppsatt, maten fixad och ryggläge intogs sedan med lite bokläsning och kvällste och beundra utsikten. Malvin fick ett kvälls-tuggben så vi hade det riktigt mysigt. Och så här tidigt på sommaren hade varken mygg eller knott vaknat till liv så vi slapp plågas av dessa små varelser.

Malvin i tältet

Och än mysigare skulle det bli. Snart nog var det dags krypa in i tältet. Och trots att det varit lika med alla hundar på tidigare tältturer så blev jag lika häpen nu: Malvin kröp glatt in i tältet och efter lite funderingar rullade han ihop sig bredvid mig och låg där dryp stilla hela natten!

Mitt uppe på Drevfjället

Söndan bjöd på fortsatt goväder. Efter en lugn morgon tog vi med lite grejer i ryggsäcken för en dagstur. Vi följde leden nordvästut över Drevfjället. Och det var en helt bekväm vandring. Ett böljande lågfjäll med lättgången stig/traktorstig. Små klungor av buskar här och var. En liten sjö här. En liten mosse där. En skylt mitt på fjället som berättade att närmaste bensinmack låg 8 km bort! Sen bar det neråt mot Drevfjällsstugan. Traktorstigen vek av ner mot fäbodarna men vi fortsatte längs stigen. Stigen sluttade mer och mer neråt och Malvin som stretade på i kopplet fick mitt "bäst-före-datum-passerat" knä att jämra sig.

I gränslandet till barrskogen

Först kom vi ner i björkskogen där bladen gissningsvis slog ut för ett par veckor sedan. En spång över en myr och sen kom vi ner i barrskog. Snart var vi framme vid stugan. En enkel timmerstuga av samma typ som man hittar på Fulufjäll. Jag fixade mat och vi låg på tunet framför stugan i solskenet och gottade oss.

Drevfjällsstugan


Och jag och Malvin låg där på rygg i fjolårsgräset och kisade mot en klarblå himmel och diskuterade och drömde om kommande vinter. Vi snackade om att det kunde bli rejäla turer från Drevdagen och ner här runt Drevfjället om man följde skoterlederna i området. Tänkte på lämpliga platser där vi kunde stanna och rasta spannet eller rent av campa över natten. Ja ja det är åtskilliga månader fram tills dess. Och många mil ska avverkas under höstträningen först. Men vi målade upp ett eget stort grönt plus på himlen och kände beslutsamheten och focuseringen växa.

Vackre Malvin

På eftermiddan traskade vi tillbaka över fjället. Ljungpipare och ripor flög upp här och var och Malvin blev smått upphetsad. Än värre var alla fjällämlar som prasslade i tuvorna och ständigt undkom Malvins blixtsnabba attacker när de slank ner i nån håla. Vi kom så småningom tillbaka till tältet och hade en ny skön kväll i ryggläge på vår lilla äng. Sen en ny skön natt tillsammans i tältet där vi sov ovaggade sida vid sida.

Utsikt mot Fulufjäll i öster

Jaha - måndag morgon och redan dags att bege sig hemåt. Men vi hade ingen panik och det tog sin rundliga tid innan vi lyfte och begav oss nerför stigen tillbaka mot bilen. Vi hade fortsatt fint väder och när vi gick där fick vi se ett korppar som hade en liten flyguppvisningen strax ovanför oss. När vi kom ner till Gröningshållans vindskydd tog vi en fikastund och kokade kaffe vid bäcken där. En lämmel i ett snår höll Malvin sysselsatt. Framför vindskyddet var det en stor öppen plan med björkskog omkring. Jag kunde se framför mig hur jag till vintern parkerade hundspannet här och gjorde upp eld vid vindskyddet och......

Vacker lav på en gran

Snart nog var vi nere vid bilen och startade hemresan.

En veckas blåst och regn och snö i Jämtland.

En hel semestervecka uppe i Haagens stuga i Mörsil!
Efter 61 långa mil var jag framme på lördag kväll. Så himla kul att träffa Haagen och Aud-Kristin och Ann-Judit och Sarek och alla andra av Haagens hundar igen. Och allra helst dom 4 nya valparna där Markis var den absolut mysigaste!

På väg upp på fjället i goväder

Söndag bjöd på strålande sol och vindstilla väder. Vi åkte upp till Spjätten och parkerade vid skoterspåret och spände för alla hundar. Vi körde varsitt 8-spann så där var en del power. Så vi for iväg och efter bara några hundra meter for jag omkull i en tvär sväng. Och drog i vänster hand som fick sig en rejäl omgång. Men vi for vidare. Uppför och uppför genom skogen. Haagens gäng åkte först och var en bra draghjälp. Efter 7-8 km kom vi upp på kalfjället. Sedan norröver längs spåret mot Anaris. Superbra väder med sol, vindstilla och härliga fjäll åt vilket håll man än tittade. Efter ett par timmars körning stannade vi vid en öppen bäck och tog lunch. Hundarna fick varsin laxbit, kaffet smakade som bäst och vädret var som bäst och allt var - tjaa som bäst.

Spannet längs skoterleden.
Foto Haagen Björgum

Måndag tog jag rehabdag för handen. Gjorde Jerpen (på en timme inkl en lång sejour på Lundhags)
Eftermiddan i söffa med en bok och stoppade ved i brasan.

Tisdan åkte jag upp till Spjätten igen. Spåret upp mot kalfjället gick i bra fart. Träden glesnade och vi körde den sista biten på skrå upp mot kalfjället. När vi svängde höger upp över det sista krönet så kastade sig en vit vägg av snö och hård blåst emot oss. Både jag och hudarna var överens om att vi skulle vända om.

Mysig lunchrast. Hundarna vilar en del!

Halvvägs tillbaks till bilen stannade vi och tog lunch. Lite mysigt och hundarna fick träna sig i att vila på spåret. Tillbaka i stugan på eftermiddan var det ett riktigt oväder. Stormstyrkor ända nere i Mörsil och snön yrde i täta ridåer över Indalsälven. Vinden störtade över oss efter en mils fritt fram över sjön ner från Jerpen... Hundarna låg i sina boxar, jag låg i söffa och eldade och läste en bok.

Onsdan heldag i söffa. Hade gott om tid att beundra den gediget byggda timmerstugan där Haagen gjort allt jobbet själv.

Torsdag fortsatte den ihållande hårde vinden och snöandet. Kuling nere i skogslandet och storm på kalfjället. Hörde på lokalradion att E14 väster om Duved var stängd. Att fjällräddningen inte kunde ta sig ut på fjället för att rädda nödställda i vindskydd uppe på fjället. Dags för "Plan B". Åkte över på andra sidan älven där ett skoterspår gick längs sjön. Parkeringen vid vägen var helt igensnöad. Men som tur var kom en Jämte i sin traktor. Såg min belägenhet. Tog ett par extra bloss på sin pipa och plogade snabbt upp parkeringen. Fortsatte obekymrat bortåt vägen. Jag spände för hundarna och allra sist krokodil-Sussie. Men innan jag han lossa ankarlinan hade hon bitit av sin neckline. Satte dit en wire-neckline och körde iväg. Efter bara hundra meter hoppade Sussie på tre ben och skrek ömkligt. Tjaha - BGB-haken på necklinen hade lossnat och fastnat i hennes vänstra främre trampdyna. Jag lirkade loss den (Ingen skada på tassen) och så kom vi iväg. Efter en km plöjde vi genom den första snödrivan. Kort därefter tog det stopp. Här hade snön drivit ihop i knädjupa drivor så långt ögat nådde. Jag försökte trampa upp en väg men hittade ingen botten nån stans. Det milda vädret hade väl fått skoterspåret där under att sacka ihop. Så vi vände och var snart tillbaka till stugan och söffa och eldade i kaminen.

Längs spåret mot Djupsjön

Fredag förmiddag kom Haagen upp. E14 hade varit avstängd i över ett dygn och öppnade först på fredag morgon. Efter lunch åkte vi iväg för "Plan C". En tidigare plogad skogsväg men som nu torde vara lagom med snö på? Vi hade tur. Det var lagom med snö och ett helt nytt skoterspår. Vi fick en härlig tur genom snötyngda skogar och över mäktiga skogsåsar. Efter en mil kom vi upp till Djupsjön där vi körde ut längs skoterspåret. Men ute på sjön hamnade vi i ett rejält snöoväder och vände strax tillbaka. Ståfika på sjökanten och sen tillbaka till bilarna och sen stugan. Haagen och jag hade en väldigt trevlig kväll där det mesta kretsade runt hundarna och hundkörning.

Haagen steker korv under lördagsturen

Lördag blev det en ny tur längs samma skogsspår som dan före. Men nu fortsatte vi förbi Djupsjön och vidare bortåt Häckren. Efter ett par timmar stannade vi och ankrade upp spannen. Fram med renskinn, vedsäcken, stekpannan och allt annat som man bara slänger ner i slädsäcken. 8-9 hundar framför släden innebär väldigt mycket kraft! Hundarna fick laxbitar och Troll-körv och mådde bulle. Efter ett par timmar vände vi hemåt. Läget kändes perfekt för att sätta Malvis i led tillsammans med Lisa. Och det gick jättebra. Hela vägen tillbaka till bilen (15 km) gick han klanderfritt i led och både han och husse var jättestolta!

Längs spåret i gråväder.
Foto Haagen Björgum

Duktiga Malvin gich jättebra i led!

Söndag blev lång med 61 mils hemresa. Snöyra och vit vägbana sista timmen. Lång vecka med tufft väder men en hel del hundkörning. Och förvisso en rejäl semester.

Fler foton finns på min FaceBook sida. http://www.facebook.com/album.php?aid=37460&id=100001106938586&l=7161ab9bec

Jocke - jag saknar dig...

Jocke som valp. Stora elefantöron!

Hur är det möjligt att sakna en så väldigt besvärlig hund som Jocke så väldigt mycket??? Men så är det.
Det är nu en vecka sedan jag åkte iväg med Jocke till veterinären. Hans knöl på höger framben hade nu växt så mycket att den börjat blöda. Så valet var egentligen ganska enkelt. Men ändock så himla svårt. Dess värre skulle han nu avlivas. Hösten 2008 dök den här blåsan (som jag trodde då) först upp. Men det visade sig snart att det var en tumör. Dock en godartad tumör. Han opererades i december och såret läkte illa kvickt. Sen var det lugnt ett tag. Men våren 2010 kom knölen tillbaka. Han opererades på nytt juni 2010. Nu tog det nio veckor med tratt på huvudet innan såret var läkt. Och bara några veckor senare kom tumören tillbaka. Jag konsulterade vet Hagengård och han sa detsamma som jag redan kommit fram till: Det var ingen meningen med någon fler operation. Så Jocke fick vara kvar i flocken. Var ut på alla träningar in i det sista. Jag tror han var lycklig hela tiden. Och hade inget ont.

Jocke hade tre saker som han älskade mest: 1.Husse 2.Att dra 3.MAAAT!

Jocke var en fantastisk slädhund. En helt makalös vilja att jobba. Onödigt taggad i starten men sen bara jobb, jobb, jobb. Självklart blev han Polarhunds Champion. Han funkade bäst i sprintklasser där hans super-entusiastiska inställning var ovärderlig. En oförglömlig händelse är när jag cyklade en 5-km-runda med Jocke och Casper. De gick verkligen för fullt och granarna bara fladdrade förbi längs vägen. När vi kom hem hade vi en genomsnittsfart på 35km/timme. Tack Jocke för alla superlopp genom åren!

Jocke i wheel Åsarna 2004

På tur i Drevdagen. Jocke som vanlgt single wheel.


Jocke myser med Husse

Jocke ställde alltid till en massa knas genom åren. Men det var alltid lika omöjligt att skälla på honom. Han gjorde ju aldrig nåt av illvilja utan det var hans ADHD-läggning som ställde till det. Och om jag skällde på honom så blev han helt otröstlig. Han ville ju bara mest av allt känna att HUSSE tyckte om honom.... Jag fick krama Jocke i nio år. Tack Jocke för alla mysiga kramstunder!

Drevdagen round up

Spannet på väg mellan Lekåsen och IdPersätern

Dom två sista dagarna uppe i Drevdagen flöt på som tidigare i veckan. Ja kanske inte helt ut. På fredan var det nämligen lite sol i luften. Och jag varken mötte eller körde om damen-med-dom-tre-siberian-husky-hundarna! Vi hade en härlig tur först upp till Lekåsen. Sen över höjderna bort till IdPersätern. Och sen den här jättefina rutten tillbaka till Drevdagen. Den här rundan är ca 23km och jag fick för mig att ta med kaffetermos och ta ett stopp på vägen.
Så vi stack iväg och hundarna var lika galna som dag 1. Jag hade Lisa&Yenna i led. Sedan Mellis&Malvin, Sussie&Sluggo och sist Frank.

Vid Lekåsen fädbodar (I bakgrunden)

Lekåsen är väl "det perfekta fäbodstället" misstänker jag. En hel liten bysamling av gamla stugor som ligger omgärdad av höjder och snötyngda granar. Runt det hela en välhållen gärdsgård. När jag var här första gången - för ca 15 år sedan - bodde det fortfarande en gammal ungkarl i ett av husen. Hyfsat ensligt med ca en mil ner till Drevdagen som ligger vid vägs ände och i sin tur 200km ovanför Mora - närmaste stad...

Mellan Lekåsen och IdPersätern

Från Lekåsen går det rätt mycket uppför och snart kom vi upp på vidsträckta myrmarker och åsar med enstaka träd. Knotvuxen snöbemängd skog och torrfuror och torrgranar överallt. Ner mot IdPerssätern är det flera branta utförslöpor så det gäller att stå på bromsen. En sista nerförsbacke så kom vi ner till ledkrysset.

Kafferast

Vi åkte aldrig upp till IdPerssätern utan tog leden tillbaka mot Drevdagen. Strax stannade vi och jag ankrade släden och satte ut rastankaret. Fikarast! Men Frank hade en helt annan mening! Vi hade kört 15km men vadå?? Frank ställde sig genast och gapade och gapade och gapade. Så det var bara att slänga i sig kaffet och fortsätta hemöver.

När jag stod där på släden och hundarna tuffade på och solen sken så tänkte jag att det är ovärderligt att komma upp så här och köra släde på riktigt. Visst - träning med ATVn är förstås nödvändigt och är för min del grunden till ett bra spann. Men både en själv och hundarna måste också träna att köra släde och träna på att vara ute på överblåsta spår och stanna och knapra på snacks och allt annat som hör till. Jag hade också fått bra vibbar från "barnen". Lillfjanten Mellis bara växer och växer. Fortfarande urbarnslig i hemmiljö men växte i spannet och ute på spåret. Malvin på nåt vis oförstörbar. Bar jobbar och jobbar och flinar och ständigt superlycklig. Molly har länge varit väldigt mogen som slädhund. Men har kanske stått still i utvecklingen ett tag. Men OK - det kan naturligtvis bero på att hon just har löpt.

Frank står o gapar och vill vidare

Sussie o Sluggo tar det med ro

Malvin o Mellis har tryck i draglinorna

På kvällen blev jag inbjuden till Torbjörn&Alice dotter AnnSofie på kvällsmat. Vi var ett halvdussin "grannar" (tillika slädhundsmänniskor) samlade och vi fick en lokal meny bestående av Römmegröt och kokt röding. Lite speciellt men riktigt gott!

På kvällen var det kristallklart och en strålande fullmåne. Lördag morgon vaknade jag till strålande sol och -30 grader. Dags att dra hemåt.

Fjälltur med barnen

Lisa&Yenna duktiga ledarhundar

För den här veckan hade jag en ide: att ta en långtur med barnen för att få lite indikationer på deras mentala uthållighet. Och idag blev det av!
Jag satte upp ett 8-spann med Lisa&Yenna i led. Sedan Mellis&Malvin, Sussie&Sluggo samt sist Molly&Casper. Vi for iväg som ett jehu och tog spåret rakt västerut via Butjärn upp mot Röksåsen. Efter några km körde vi förbi en dam med ett trespann. Vi är typ gamla bekanta nu för jag har kört om henne i stort sett varenda dag den här veckan! Hundarna gick som tåget och jag stod på skotermattan hela tiden. Enda haken var Mellis som den första milen hade fem (5) skitstopp! När det är några km kvar till Röksåsen så är det rätt mycket uppförsbackar. Så jag stannade några minuter just innan den första backen. Sen satte vi iväg... Whaooo så störtade vi uppför backarna. OK - jag hade skotermatten uppe men sparka - vadå?? Efter 15,4 km kom vi upp till Röksåsen och det hade tagit jämt en timme. Vilket gäng!

Malvin&Mellis

Sussie&Sluggo

Molly&Casper

Uppe på kalfjället

Efter Röksåsen var det ännu lite fler backar innan vi kom upp på kalfjället. Här var skoterspåret mestadels igenblåst. Dessutom gick det på skrå och när spåret plötsligt försvann blev Lisa&Yenna i led lite osäkra och vände rent av tillbaka vid ett par tillfällen. Men OK - dom är ganska oerfarna vid såna spår och de kommer säkert att lära sig allt eftersom. Vi fortsatte förbi Nordsjökojan/klubbstugan och ytterligare en en bit. Efter 19km ankrade jag upp spannet, satte ut rastankaret i front och satte ut wire-necklines till alla hundar. Precis som på en riktig parkering. Barnen var inte precis trötta: De satte omedelbart igång med att gräva rejäla snögropar vid spåret. Sen fick dom lite snacks och snart så kopplade dom av och alla snusade lugnt - utom Yenna som alltid måste sitta vakt. På PD 2009 satt hon och spanade i mörkret hela natten!

Gänget tar middagsvila



Efter halvannan timme packade jag ihop och vi fortsatte turen. Vi nådde strax en mindre fjällvål som spåret gick rakt över. Här gick det betydligt bättre för Lisa&Yenna att följa spåret - ibland med lite röstkommandon från mig. Men jag märkte att det var bättre att vara återhållsam med kommandon. För många kommandon gjorde dom bara förvirrade. Ofta fixade dom vägen själva - om än någon omväg över en barblåst kulle! Sen utför, utför och utför. Sen myrar och myrar och myrar. På myrarna var spåret nästan helt igenblåst så det blev mycket "igenblåsta-spår-träning" idag.

Från Fågelåsen hade vi 11 km nykört skoterspår så det blev som en transportsträcka. Enda strulet blev när vi skulle över bäcken halvvägs hem. För att slippa den MYCKET glesa bron så hade jag fått tips från Beat att det gick ett spår vid sidan. Men Lisa&Yenna tyckte det var korkat att vika av från det STORA spåret och ta ett smalt översnöat spår i stället. Men till slut gick det. Vi var hemma efter 5 timmar och hade då kört 36 km. Alla hundar hade varit jätteduktiga och jag var väldigt nöjd med barnen. Dom gav aldrig upp och Mellis o Malvin hade spända draglinor hela vägen. Mollys draglina slakade en del sista milen men hon får ändock mvg!

Mer bilder på min FB-sida:
http://www.facebook.com/album.php?aid=34495&id=100001106938586&l=a1527264ea

Musher Community

Yenna o Casper - duktiga ledarhundar.


Lisa gnager på fiskbit efter en tur med släden

Ja förvisso är Drevdagen en riktig "Musher Community". Runt sjön hörs till och från en rad olika slädhundsgäng som stämmer upp till sång. Och tar man en tur med hundarna så träffar man så gott som alltid på ett annat spann som är ute. Allt från små 3-spann som tuffar fram i maklig takt. Till större spann som kanske bor här uppe större delen av vintern och tränar för nåt av de stora loppen. De allra flesta kommer från andra länder typ Frankrike, Schweiz, Danmark, Holland och Tyskland.

En tysk träffade jag förresten härom dan. Han bor här uppe hela vintern i en enkel timmerkoja utan vare sig el eller vatten. På mornarna ligger noll-gradersstrecket ofta i brösthöjd när han stiger upp för att sätta eld i kaminen. Just den här dan kom det en lastbil på eftermiddan och ställde av en lastpall med hundfoder till Beat&Dominique. Sen gick det en stund så kom ett spann - mestadels malamuter, en siberian samt en svårbeskrivlig hund som han tagit rätt på från ett omplaceringshem för hundar -körandes över isen och körde upp på gårdsplanen. Föraren (tysken i kojan) ankrade spannet och gick sedan och lastade på några av hundmatsäckarna på sin släde. Han försvann in i köket där kaffe&hundsnack&vädret gissningsvis stod på tapeten. Sen kom han ut, svängde elegant runt spannet och satte av hemåt till sin enkla koja. Det var knappt att man blev förvånad!

Bastu tv och badtunna th

Byn välkomnar förvisso slädhundsfolket. När några fransmän som också bor här hos Beat&Dominique kom på att det skulle vara häftigt att bada bastu så löstes det på nolltid. En av byborna har nämligen en mobil bastu+badtunna! Kanske inte vinnare av något design pris men det fungerar! OK! Snart nog hade han kört över det hela hit på gårdsplanen och satte fart på eldningen. När fransmännen kom hem efter sin slädhundstur så stod det inte på så hördes vilda skrik när de klev från bastun ner i badtunnan. Säkert nåt att berätta när de sen kommer hem!

Drevdagen feb 2011 - söndag.

Getz o Molly samt Malvin o Mellis nära Idpersätern.

Här kan man snacka om tradition! Det är nu 11:e vintern i rad som jag är uppe i Drevdagen. Och jag tror att det är 4:de eller 5:e gången som jag hyr en stuga av Beat&Dominique. Att Drevdagen drar beror på fler saker: Inte så ruskigt långt att åka (43mil), ett suveränt spårsystem och även att du träffar flera andra slädhundsförare och deras spann både på spåren och i byn.
I år var alla 12 hundar med men Gunilla stannade hemma hos sina hästar. Första morgonen stod termometern på -35 grader. Frostigt även för en musher! Men framåt lunch hade solen jagat upp tempperaturen till behagliga -12 grader. Då selade jag på det första 6-spannet med Casper&Yenna i led. Sedan Sluggo&Sussie följt av Frank och sedan Jocke. Det var bortåt metern snö och inget töväder under vintern så det gällde att hålla sig på spåren! Vi tog en kortare tur längs spåret upp mot Idpersätern. Strax innan vi kom dit så vände vi på en plan plätt nedanför en liten ås. Skotrarna hade kört lite kors och tvärs här och jag kunde vända runt spannet i en vid cirkel med bara röstkommandon! Det blev full fart tillbaka och vi var snart hemma efter drygt 16km körning.

Andra spannet på väg längs spåret

Efter en snabblunch tog jag ut det andra spannet med Lisa&Cookie i led, sedan Molly&Getz följt av Mellis&Malvin. Ja dom är för härliga dom här "barnen"! Så glada och lyckliga och överfulla av energi och vilja. Och så fantastiskt lyhörda och angelägna att vara mig till lags. (Även om det blir stolligt ibland) Jag tycker verkligen om alla tre och dom är härliga på varsitt sätt.

Malvin o Mellis

Malvin är just nu den jag imponeras mest över. Han är en riktigt stor och otroligt stark hund. Jobbar stenhårt och drog ofta hela släden alldeles själv! Och så har han ett jättehärligt temperament och är ständigt lycklig och glad och ett stort flin över hela ansiktet.
"Lillfjanten" Mellis är väldigt utåtriktad och tycks helt värdelös som slädhund i vardagslag. Fjäskar och piper och tja - allmänt fjantig. Men i spannet så blir hon bara bättre och bättre och är verkligen full av energi när hon jobbar. Inget strul och inget knas utan helt enkelt jätteduktig.


Molly

Molly har alltid varit så duktig. Hon är väldigt lik Lisa både till utseende och typ och även till temperament. Dock är hon ännu mer bestämd än sin mamma. Och förstås en storlek större. Hon har mer eller mindre växt ut den röda Trollselen! Det är en del skillnad sen februari 2010 när vi var här med alla valpar och de for runt som tossingar i snön!

Molly kollar släden. Februari 2010.

Jag tog samma tur även med detta spann. Nu hade det mulnat på en del och det var bara -10 grader. Även dom vände med röstkommandon på samma ställe. Det var lite fuktigt i luften och hundarna fick en lätt frostskimmer i pälsen. Första dan blev helt perfekt och nu väntar hela veckan med nya turer.

Malvin med frost i pälsen.


Getz mår verkligen bulle. han får bo med mig inne i stugan vilket han utnyttjar till fullo. Sängen är alltför smal så under stora protester tvingas han sova på golvet på nätterna. Men dagtid så är det sängen som gäller! Gunilla får nog flytta ut i hallen när vi kommer hem. Då tar Getz för givet att han ska sova i sängen bredvid mig!