torsdag 3 februari 2011

Slädtur "på riktigt"

Barnen uppe vid vändpunkten

Malvin och Molly

Mellis

Spannet på hemväg

I onsdags hade jag ledig dag. Vädret var förträffligt och på morgonen åkte jag upp till Hällefors med hela hundgänget. Jag hade kollat med Niklas och visste att skoterspåret norr om Hällefors var i gott skick. Det tog sin lilla stund när jag parkerat, satt ut hundarna på kätting och gjort i ordning släden. Först körde jag med de sex rutinerade hundarna. Dom hade redan på morgonen vetat att nåt stort var på G: Soppa till frukost, åka en lång bit i hundsläpet, stake out.... Det måste var en STOR tävling idag!!! OK vi skulle bara ut på lite träning men hundarna var superhysteriska: Tjöt och vrålade, hoppade, snodde runt, ryckte i kättingen. Helt hysteriskt galna alltså. Och inte blev det bättre när Mellis smet iväg och sprang fram och tillbaka och retade upp resten av packet.

Jag hade en klump i magen men höll mig ändock lugn och kunde koppla in Casper + Yenna i led, sedan Sluggo och Sussie, sedan Frank och sist Jocke. Startlinan höll och när jag lossade säkringen for vi iväg som skållade troll. Efter första rusningen kom vi snart in i en stadig lunk. Niklas hade rätt: spåret var jättebra och ankarfästet betryggande. Jag stod på skotermattan hela vägen och ganska raskt var vi uppe vid sjön. Där var vägen upplogad en bit och jag vände innan plogvallen. Att tvärvända ett spann känns alltid marigt. Men nu hade jag bara sex hundar och tre (!) snöankare så allt gick perfekt. Så vi vände tillbaka till bilen och hade en härlig tur med utsikt över snöiga storskogar och solen i ansiktet.

Efter en snabblunch vid bilen stoppade jag in det första gänget i boxarna och började sela på Lisa och "barnen" och ett par pensionärer. Nu skulle barnen ut på sin första riktiga slädtur! Starten gick utmärkt och betydligt lugnare än första gänget. Det var bara Cookie som hoppade och tjöt som vanligt. Så for vi i väg. Och jag måste säga att Molly, Mellis och Malvin skötte sig fantastiskt bra. Dom bara jobbade på. Inget trassel eller snösnappande eller annat knöl.

Jag hade Molly och Malvin i wheel och dessa två - i synnerhet Malvin - är enormt starka. Långa perioder drog dom släden själva (15kg hundmat som barlast) och jag fick hela tiden stå på skotermattan för att hålla igen farten. Jag körde ända upp till sjön och vände även med detta spann. Totalt blev sträckan 19km - inte långt men det längsta barnen gått nån gång. Men dom var som sagt superbra.

Malvin bara jobbade på hela vägen - hela tiden med ett lyckligt flin i hela ansiktet. Lillfjanten Mellis kan ju vara rätt barnslig och hispig men väl i spannet så blir hon bara bättre och bättre. Hon gick i par med Getz och det är alltid tryggt. Hennes draglina var sannerligen sträckt hela vägen. Molly är alltid "All Business" fast allra sista biten blev hon nog lite trött och låg inte på lika hårt i selen.

Det var ett gäng belåtna hundar (och en belåten husse) som kom tillbaka till bilen. Om en vecka väntar Drevdagen och nya utmaningar för barnen!

1 kommentar:

  1. Låter som en fantastik tur :)
    Hoppas ni får det riktigt fint i Drevdagen!
    Hälsningar
    Eva m töserna

    SvaraRadera