Slädhundsvecka i Drevdagen

Drevdagen mars 2015

Höstens och vinterns träning hade varit ömsom ris och ömsom rosor. Jag tog det lugnt och skyndade långsamt fram för att inte går för hårt fram med barnen. För exv Mikki blev det nog lite väl långsamt. Han är alltid så överfull med energi så han tog sig för allt möjligt annat när han kanske hellre skulle ha sprungit ett par mil varenda dag. Sen hade vi lilla Maggie som jag var tvungen att ta det väldigt piano med för att inte avskräcka henne från allt vad drag heter. Till slut blev även hon en i spannet och kommer säkert vad det lider bli en duktig slädhund. Efter jul hade vi i alla fall kommit upp i distanser på drygt en mil. Jaha så kom februari och jag åkte på en dubbelsidig lunginflammation. Blev sjukskriven i ett par veckor och hundarna fick ingen träning på tre veckor. Och den inbokade resan till Drevdagen gick om intet... Och vad sägs om statistiken från februari: 2 träningstillfällen för varje hund och totalt 16 km?!  Blev dock några träningstillfällen i mars innan vi då äntligen kunde dra iväg till Drevdagen vecka 12.

Bilder från höstträningen:

Träningstur i novembersol

 

Molly och Mikki

Sniper och Lisa

Abby och Molly

Lisa och Maggie

Nu var jag väl inte helt återställd. Hade tappat 5 kilo under sjukskrivningen och dessutom hade jag tappat all kondis. Min stackars avklippta tå hade nu äntligen läkt så det var förstås positivt. För säkerhets skull hade jag införskaffat ett par värmesulor som jag nu skulle testa. Dessutom hade jag samlat ihop en enorm packning som fyllde bil och takbox och hundsläp. Plus förstås alla 12 hundar. Gamle Casper hade gått med på träning hela hösten vintern. Kanske inte lika snabb längre. Och inte lika uthållig. Men de här lite kortare turerna skulle han säkert klara av. Det blev Lillestugan även den här gången. Det var som att komma hem! Välkomnad av Beat och Dominique. Satte ut hundarna och bar in all packning. Trots en del töväder var det rätt mycket snö kvar (kanske en halvmeter allmänt sett) En del is på sjön men spåren var kanonbra - må hända onödigt hårda.

Söndag 15 mars

 

Söndag förmiddag stack jag iväg på första turen. Körde sex hundar med Mr 100% (=Casper) i täten. Tog spåret upp mot Butjärn. Solen sken. -15 grader på morgonen hade värmts upp till strax under nollan. Vindstilla. 6 hysteriskt olyckliga hundar måste stanna kvar i släpet. Tjöt och skrek. 6 hysteriskt överlyckliga hundar visste inte hur fort de kunde få på sig sina selar och komma iväg. De tjöt och skrek. Men åhh så himla ljuvligt det var. Ganska rassligt med skotermattan över isen. Men sen kom vi upp i skogen. Snö, tyst, hundarna som jobbade. Solen som sken. Jag blev helt plötsligt bara så himla lycklig och nöjd. Kom naturligtvis att tänka på den många gånger citerade devisen: "Give me snow, give me dogs. And You can keep the rest". Vi jobbade på sakta men säkert. De så bekanta myrarna och sjöarna och skogarna och torrakorna. Vi kom upp mot Butjärn och här visade Mr 100% sin klass. Det var en mindre glänta bland träden strax innan sjön. Jag gav kommandot och direkt gick Casper runt med spannet i en fin sväng och flux var vi på väg tillbaka. Men nu var det dags för fika. Ankrade släden säkert i en tall. Kokade kaffe i espressobryggaren. Delade smörgåsarna med de duktiga hundarna. Kom några skotrar och körde förbi. Ja ja hoppas dom blev avundsjuka. Det borde dom! Nåväl vi fick packa ner grejerna och fortsätta hemåt. Hundarna fortsatte och gick så bra. Allra helst Abby blev jag riktigt imponerad av. Hon gick så avspänt och med ett så belåtet kroppsspråk. Fokuserad framåt hela tiden. Jobbade och jobbade. Svansen hängde så där mysigt. Öronen koncentrerade. Aldrig ett felsteg eller trassel. Draglinan spänd. Vad mer kan man begära av en såpass ung hund? Tänk när hon har samlat på sig ett par års rutin! 

På väg mot Butjärn

Fikarast

Mikki och Sniper slappar

Ja vi kom hem. Alla hundar ut. Mat, pratstund och en lunchöl med Dominique och ett annat tyskt/ schweiziskt par. En kort stunds middagsvila och sen iväg med nästa 6-spann. Åter en lyckad tur även om lite moln dragit upp på himlen. Nu gick det lite snabbre eftersom jag inte behövde ta hänsyn till gamle Casper och hålla ner farten. Tänk att han var den i särklass snabbaste hunden i spannet i yngre dagar! Vände på samma rastställe som på förmiddan. Men fick leda runt spannet med Yenna&Sussie i täten. Var hemma i solnedgången efter en dag jag längtat så förfärligt länge efter.

Måndag 16 mars

Satte idag Yenna i led tillsammans med Malvin. Sedan Sluggo och Sniper och sist Molly och Mikki. Mycket kraft alltså! Yenna med som hjärna kan vi säga. Vi tog rundan Bjutjärn-Fågelåsen (korset) - Drevdagen. Det blev 24km. Nu visade det sig att Malvin gjorde ett storartat jobb i led. Jag visste att han var duktig men nu hade han utvecklats och var verkligen superduktig! Var minst lika duktig på kommandona som Yenna i "kritiska" korsningar. Först exempelvis när vi ut på Butjärn och skulle ta till vänster. Dock inte mitt på sjön som vanligt (där var det bara is) utan alldeles längs strandkanten. Malvin fattade galoppen och drog in spannet på snön längs kanten.  Sen i korset vid Fågelåsen där han direkt tog av mot vänster. När vi skulle ta av från spåret just före Svanbuhån för att slippa den skumma bron var det dock Yenna som först fattade galoppen. 

Annars var det en riktigt bra tur. Vi rastade just efter vi passerat ån vid Svanbuhån (det gamla vindskyddet var rivet?) Just här var vattnet öppet i ån så det var rätt mysigt. Sniper och Mikki var riktigt trötta och lade sig raklånga på snön - till synes utmattade. De gamla hundarna såg rätt oberörda ut. Jag tror att de äldre hundarna springer mer avspänt. Och har ett antal år av träning i kroppen. När vi kom tillbaka mot Drevdagen blev det förstås en lång tur över sjön och isigt både här och var. Såg även här att Malvin tog kommando direkt i korsningarna.

På eftermiddan blev det gamle Casper + 5 tikar på en kortare tur och retur till Svanbuhån. Både Maggie och Abby gick kanonfint - dock Abby strået vassare.  Känns som om Maggie är lite osäker i nya situationer och behöver vänjas ett tag innan hon blir bekväm med nya saker. Ser att Caspers ålder nog börja ta ut sin rätt. Det har varit ett par ovanligt jobbiga dagar för honom. Så när vi kom hem kräktes han lite och åt sen knappt nån mat.

Tisdag 17 mars

Det blev två 6-spannsturer idag också. På förmiddan fram och tillbaka till Id Pers sätern. Abby fick vara med i A-spannet idag. Och hon gjorde ett jättebra jobb. Hon har en sån härlig attityd den hunden! Och inget krångel alls vid start eller så. Mikki är hysterisk före start, men när jag väl sätter in honom i draglinan kan han bara sitta eller ligga där medans han väntar på att vi ska komma iväg. Han tycks vara superängslig att inte få vara med. Riktigt bra tryck i spannet - allra helst på hemvägen.

Mikkis och Mollys breda bakar

Vid Id Persätern

På eftermiddan åkte jag mot Lekåsen med de andra hundarna. Casper fick dock stå över idag. Han verkade så trött igår kväll. Åldern tar ut sin rätt... I hans ställe fick Mikki gå med en andra gång idag så det blev 38km för honom idag! Hade Maggie och Sniper tillsammans mitt i spannet. Maggie bökade en hel del. Vände sig om och trasslade in sig i selen ett par gånger. Ska nog sätta upp en stake out vid starten så jag snabbt kan sätta in henne före start. Sniper var också bökig före start. Kan tänka att dessa två fortfarande är lite osäkra på hela slädhundsgrejen.

Onsdag 18 mars.

Ledig dag för mushern. Tog med flickorna ner till Idre på förmiddan. Nu har dom t.o.m. Systembolag där! Sedan hem och gick över till Fjällbjörken och pressade i mig en pizza till lunch. Ensam gäst i restaurangen idag. På eftermiddan en promenad bortåt Åsen.

Torsdag  19 mars.

Idag blev det två turer igen. På förmiddan "A-spannet" på en 24km runda Lekåsen-Id-Persätern och tillbaka. Riktigt bra runda där Malvin glänste i led tillsammans med Yenna. Han tänkte framåt, höll farten uppe hela tiden. Och när vi kom till nån backe satte han av i galopp så att vi skulle ta oss uppför backen.

På eftermiddan Casper + 5 tjejer en lite kortare runda upp mot Butjärn fram och åter. Just vi hade kommit en bit ut på sjön mötte jag Dominique med fyra gästspann. Kom upp på snön utanför udden men inget ankarfäste. De flesta spann förutom ett gick runt oss. Det fjärde spannet stod och tjafsade en stund innan  de fortsatte mot stranden. Sedan en bra runda. Maggie gick riktigt bra och Abby som vanligt strålande. Casper vände runt spannet på en öppen myr - han är så duktig!

Fredag 20 mars

Så blev det fredag och oåterkalleligen sista dan. Nu var vädret ganska så igengrått och det hade snöat några cm under natten. Men jag drog iväg som vanligt med första spannet runt tiotiden. Nu körde vi spåret upp mot Svanbuhån. Tanken var en kortare tur denna dag med ett rejält fikastopp vid gamla vindskyddet. Det gick ganska bra men ute på isen där vi skulle ta av mot Svanbuhån blev det knas. Yenna ville åt rätt håll (förstås) men Stor-Malvin ville fortsätta rakt fram. Till slut fick jag fortsätta upp till land och vända spannet för att till sist komma in på rätt väg. Vi hade en lugn tur. Hundarna jobbade bra i nysnön. Framme vid vindskyddet kunde vi (nästan) vända runt och jag parkerade hundarna. Märktes att snöandet gjorde det mesta fuktigt och kyligt. Men ett renskinn är alltid varmt att sitta på och kaffet var varmt så vi hade en mysig fikastund. Och hundarna fick sina snacksbitar så alla var nöjda. Hem gick det problemfritt. Förutom att Sluggo blev för uppspelt och gav sig på och busa med Abby. Hon tumlade runt och blev liggandes i snön rätt förskräckt. Sen körde det ihop sig när vi kom ut på isen. Det var rätt tät dimma och strax vi kommit ut på isen så materialiserades ett åttaspann ur dimman på väg mot oss. Jag satte ner bromsen och det andra spannet tog en liten lov förbi oss. Allt skulle ha gått bra om inte mina hundar ville följa efter det andra spannet. Så  när det försvunnit en bit in mot stranden stod mina hundar åt fel håll. Men jag kunde få mina hundar att vända om tillbaka i rätt riktning. Dock hade Sluggo fått en stamlina runt sig. Inte bra. Och inget ankarfäste... Inte bra. Men jag lyckades ta mig fram till honom och trassla ut honom och tillbaka till släden medan hundarna stod kvar Puuuh!

Abby tillsammans med Sluggo

Gamla vindskyddet vid Svanbuhån

Molly och Mikki

Maggie och Lisa

Mellis och Sniper

På hemväg

På eftermiddan körde jag det andra spannet samma väg och fikade på samma ställe. Så alla var nöjda och dan hade varit bra. Och hela veckan hade varit riktigt bra. Först att jag nu äntligen hade kommit mig iväg på en slädhundsvecka.  Och vi hade haft en vecka fylld av slädhundsturer. Allt hade gått bra för barnen. Och framför allt hade Abby lyst upp och verkligen visat framtassarna.

Lördag 21 mars

Hade allt packat till ½10. Borstade bilen och det hade väl kommit 7-8 cm senaste dygnet. Solen sken från en klarblå himmel och temperaturen låg på -17 när jag vaknade. Sa hej till Dominique och hon undrade om jag inte ville stanna en dag till??  Nja nu var allt packat så tack men nästa vinter!!!! Hemresan gick utan problem. Två veckor av tvätt och sortering av grejer. Nu väntar vi på nästa höst och vinter!

Höstträning med barnen

5 december. Inte så långt till jul. Känner att det börjar bli dags att summera höstträningen med hundarna. Och allra helst hur det har gått för dom små barnen. Ja ja små och små? Dom är nu 14 månader. Mikki och Sniper är rejäla långbenta tonårsgrabbar. Maggie är en rejält byggd tjej. Kanske inte fullt så stor som mamma Molly. Abby är en nätt liten tjej men är väl i och för sig en ganska normal siberian huskytik.

Det var i de allra sista dagarna av augusti som jag kunde sätta igång. En väldigt varm sommar följdes av en ovanligt varm höst. Bara någon alldeles enstaka frostnatt på hela hösten. Det är först nu i slutet av november som det blivit så pass svalt att värmen inte sätter käppar i hjulen för träningen. Och solen har förvisso lyst med sin frånvaro. Grått grått och mera grått. Och däremellan disigt och kanske regn. Trots det har träningen flutit på riktigt bra. Jag har konsekvent kört hundarna i 8-spann eller eventuellt 6-spann. Jag har 12 hundar i träning så det har blivit många turer för att alla ska få vara med på träningen. Men varje tur har bara blivit några km i början av hösten för att sedan i mitten av november ha ökats på till runt 9-10 km. Och tempot har varit högst makligt - allt för att barnen aldrig ska behöva känna någon onödig stress. Mamma Molly och mormor Lisa har gått med på alla träningar eftersom de fungerar så himla bra ihop med barnen. Hela hösten har gått ut på att ge barnen en lugn start på slädhundslivet och pö om pö bygga upp deras trygghet och få dom att känna sig bekväma i spannet. Jag kan säga att hitintills har jag lyckats bra.

Sniper o Lisa 2 september

Lisa o Sniper där bakom Molly o Mikki

Lisa o Sniper

Molly o Mikki

Hemma efter höstens första träning

Malvino Casper i led

Grabbarna var det egentligen aldrig några problem med. De hade gått bra under cykelträningen i våras och hade rent av hunnit med någon tur i spann innan sommaren. Sniper passade nästan på en gång in i spannet. Gick från början väldigt avspänt och hans kroppsspråk utstrålade tillförsikt och säkerhet.  Möjligtvis kan han ibland vara lite försiktig. Mikki ligger på en högre stressnivå. Han är helt överentusiastisk när han ska selas på. När han väl är inspänd i spannet sitter han konstigt nog ofta ner bredvid Molly. När vi väl kommer iväg kan jag se att han inte går riktigt avspänt i spannet. Men jobbar otroligt hårt och tycks aldrig bli riktigt bekymrad.

Mamma Molly o Maggie

Maggie o Molly

Lisa o Maggie

Flickorna behövde lite mer tid. Allra helst Maggie. Hon hade varit så besvärlig under cykelträningen i våras. En massa konstiga ideer. Ville gärna gå ute i diket och kunde ibland kasta sig ner på magen och bara ligga där. Till slut fick jag ta ett par steg tillbaka och ge mig ut på promenader med henne - ibland tillsammans med mamma Molly. Men efter hand lossnade det steg för steg. Under promenaderna kunde jag sätta nacklina mellan henne och Molly så hon lärde sig att det inte var nåt konstigt när det ryckte i halsbandet. Sedan gick vi över till att springa små rundor uppe i skogen. Nästa steg blev att köra upp en liten bit i skogen med henne och Molly i bilen och sedan cykla hem längs den vanliga vägen. Med små myrsteg gick det framåt. Jag ville inte riskera några bakslag. När Maggie såg trygg ut under cykelturerna så tog vi nästa steg. Gunilla körde upp en bit i skogen med Maggie i bilen. Jag selade ett 5-spann här hemma och körde en kort runda. Stannade sedan vid bilen och kopplade in Maggie bredvid Molly och med trygga hundar runt omkring. Sedan körde vi hem längs den invanda trygga vägen. Körde bara ett par km i början och sedan allt längre. Till slut så startade vi spannet hemifrån. I starten blir det alltid rätt livligt men allt gick bra.

Novemberträning med Malvin o Casper i led

Abby o Molly

Lisa o Maggie

Abby hade också haft lite ideer för sig under våren men med henne kunde jag gå fram betydligt snabbare. Men även med henne jobbade jag efter samma schema som med Maggie. I mitten av november kunde jag köra båda tjejerna i spann och jag kände att jag kunde andas ut. Och nu i början av december tycker jag att de båda flickorna är minst lika duktiga som sina bröder. Abby fungerar superbra och nu går både hon och Maggie riktigt avspända och trygga i spannet. Och träningen har nu gått in i en lite annan fas. Nu gäller det att bygga upp ett berg av positiva erfarenheter hos barnen och sedan successivt variera turerna mer och mer för att de bit för bit får nya erfarenheter i spannet.  Det kan vara enkla saker som att ta en ny väg eller att dom får gå tillsammans med någon av de andra hundarna.

Träning en sällsynt novrmbrtdag då solen sken

Sussie o Yenna i led

Sussie ivrig komma iväg

Nu efter jul så räknar jag med att utöka längden på träningsturerna lite mer - även om inte distanserna i sig är det allra viktigaste.  Då och får vi ta enkla campingturer där vi stannar efter 7-8 km och gör eld och fikar och gnager på frusna köttbitar. Sedan har vi ett par veckor inbokade uppe i Drevdagen i vinter där barnen äntligen ska få springa framför en släde. Mitt egentliga mål och focus ligger förstås på nästa höst och vinter! Då kan jag ägna mig åt hundarna på heltid och träna dom inför deras (förhoppningsvis) första slädhundslopp.

Tromsö sept 2014.

För en vecka sedan var jag uppe i Tromsö några dagar. Och hälsade på Daniel o Maria. Först som sist: Tusen tack för några underbara dagar uppe hos er! Resan upp till Tromsö gick geschwindt. Kom fram lagom på eftermiddan för att hinna inspektera deras nya lägenhet. Jag blev verkligen imponerad över hur proffsigt dom renoverat sin lägenhet. Jag har ju själv byggt hus och målat och tapetserat och renoverat. Jag kunde absolut inte ha gjort det bättre själv! Kvar av renoveringen var bara nytt golv i hallen samt på sikt badrummet. Sen blev det mat och vi satt där och såg solen gå ner över Kvalöya i dalen bortåt Skartind. Rena rama vykortsmotivet! Rosenlund själv kunde inte ha hittat ett bättre solnedgångsmotiv. Mörkret föll på och nordlysprognosen lovade chans till norrsken. Försedda med pannlampor satte iväg en bit upp på Tromsön. Och vi fick i alla fall se lite norrsken.

Kök och vardagsrum hängde ihop. Stort öppet och ljust!

Gästrummet där jag bodde

Fantastisk solnedgång. Fotot taget från deras balkong.

Lördag satte vi full fart. Vädret var lite mulet och blåsigt och regn till och från. Typiskt väder här uppe! I ett nafs var ryggsäckarna packade och fiskespöna framplockade. Enligt rykte skulle det var bra makrillfiske i Ersfjorden. Så vi åkte iväg. Parkerade bilen och följde en traktorväg längs stranden utåt fjorden. Kom fram till den rätta platsen. Fiskade och fiskade men fick bara upp några småsej. Ja ja. Lunchen i skydd av en klippa smakade naturligtvis prima. Och de höga bergen runt omkring är nästan vackrare i mulet väder när molnen jagar fram mellan topparna.

Maria och Daniel på väg mot storfisket

Höga berg på sydsidan fjorden

Efter vår fisketur så tyckte vi det passade med en liten fjälltur. Ja fjälltur blir det ju oansett var du går runt Tromsö. Överallt reser sig toppar upp från havet och slutar runt 1000-metersnivån. Nu tog vi en lugnare väg längs en mindre grusväg på Kvalöya. Det gick ganska brant uppför och när vi kom upp i översta björkskogen - som här ligger på cirka 200 möh - stannade vi och bryggde pressokaffe på gasolköket och åt de bautastora norska bullarna som vi inhandlat på Eide lanthandel. Vi hade lite utsikt över själva Tromsön trots det molniga vädret. På nervägen letade vi också rätt på några geocacher som finns i området.

Daniel med en av geocacherna

Maria med en annan

Norska bullar modell XXXL

På söndan var det dags för en riktig fjälltur. Vi åkte en timme på slingriga norska vägar till södra Lyngenalperna. Parkerade nere vid vägen och gick sen en kärrväg upp längs Goverdalen. Efter ett tag övergick kärrvägen i en relativt lättgången stig. Efter en halvmil kom vi upp på en ås med strålande utsikt över fjorden långt där ner och omgivande topparna pudrade av nysnö. Här var också hösten längre kommen och björkskogen och ripriset lyste i gult och rött i olika nyanser. Vindskyddet som fanns här var rätt anskrämligt. Så vi gjorde upp eld i skydd av ett jättestort klippblock. Och nu blev det typisk norsk turmat. Lomper med pölse stekt över bålet. Vafler stekta över öppen eld med syltetöy och brunost. Till detta mer pressobryggt kaffe. Allt var nydeligt och riktigt bålkos de lux!

På väg upp i Goverdalen

Pressokaffe och vafler

lomper och pölse

Våffelstekning

Björkmätare. Det hade varit invasion under sommaren.

Ett av många stora klppblock vid rastplatsen

Älven som rann strax bredvid

En av många höstgula björkar

Måndag blev en shoppingdag. Eller ska jag säga en ögonshoppingdag. På förmiddan en sväng ner till nordnorges största shoppingcenter bara en kvarts promenad hemifrån. Siktet var inställt på sportaffärer. Dom tre första låg praktiskt taget vägg i vägg. Sedan över till Jekta Storcenter där den fjärde sportaffären låg. Alla fyra affärer hade lite olika profil. Och en massa fina grejer. Men jag köpte ingenting utan gick vidare till mataffären och sedan till fiskaffären där lite middagsmat inhandlades.
Efter lunch ner på stan. Hade tänkt ta bussen men vädret var underbart så jag gick i stället. Följde först en gata där en siberian husky stod i en liten hundgård på en radhustomt. Sedan sneddade jag förbi Prestvannet med motionsspår åt alla håll. Därefter en förfärligt lång och brant nedförsbacke där skolbarn skuttade omkring och en t.o.m. åkte skateboard nerför backarna! Fikade nere på stan och sedan koll i ytterligare en sportaffär. Men nu var det dags för ölhallen! Tromsös kanske största sevärdhet. Legat i samma lokal sedan 1928. Har 67 olika ölsorter - alla/de flesta av märket Mack. Jag hann testa en sort innan Daniel och Maria dök upp efter jobbet. Sen fick det bli ytterligare en sort innan vi drog hemöver.

Isbjörnskongens stamplats.

Daniel och Maria

Tisdag var sista dag här uppe. Idag skulle Flöya besegras igen! Två bussar senare var jag framme vid Fjellheisen som skulle ta mig 400 meter upp på fjället. Det var planen. Om det nu inte hade varit för den lilla skylten på dörren: "Stängt pga underhållsarbete"  Knackade på och fick veta att Veritas skulle kontrollröntga kablarna just idag. Men att heisen skulle börja gå igen klockan tre. Efter att ha konsulterat en trevlig man på cykel bestämde jag mig för att gå stigen upp på fjället i stället. Det blev en krävande vandring. Det gick sakta uppför i början och sen allt brantare. Hurtiga norrmän skuttade förbi mig då och då. Mötte en kille på cykel (!) på väg nerför stigen som här var riktigt brant. Mötte en yngre tjej och frågade om det var långt kvar. "Ja det är allt ett stycke! Och ta det försiktigt! Jag har gått i spagat en gång och rullat en gång!" Till slut kom jag ändock upp och kunde snart leta rätt på en bra rastplats med utsikt över Tromsö. Vädret var perfekt så det var värt den tuffa vandringen upp hit. Efter lunchen fortsatte jag upp till Steinbua och sen tillbaka till Fjellheisen. Området utanför heisen vimlade av tyskar och amerikaner så jag förstod att heisen var igång igen. Men dagen var så himla fin så jag gick en bit tillbaka upp på fjället och tog eftermiddagsfika innan jag tog heisen ner. Här nere fortsatte jag en bit till och kollade in ytterligare en sportaffär i köpcentrat Pyramiden. Ännu en  välfylld sportaffär men inget blev köpt - hittade dock ett par kataloger! Efter lång väntan kom en buss som kunde ta mig tillbaka till Daniel&Maria. Som vanligt god mat och som krona på verket fick vi se ett riktigt strålande norrsken på kvällen.

Välkommen vattenkälla halvvägs upp på fjället.

Utsikt under vandringen

Steinbua

Utsikt från Steinbua

Höstfärger i riset

Där uppe ligger Steinbua

Tromsös kanske mest berömda fotomål (näst Ölhallen:-) Bron och ishavskapellet.

 Så blev det onsdag och hemresedag. En riktigt grinig dag eftersom flyget var försenat. Så jag missade tåget i Oslo. Fick köpa ny biljett för dyra pengar. Kom hem sent men Gunilla var där och mötte på stationen. Enda höjdpunkten i övrigt under hemresan var när jag från planet såg Lofsdalen där nere och kunde se hela Vedungfjället där Polardistans går av stapeln.