På god väg mot Amundsen

Nu är det bara knappt två månader kvar till starten av Amundsen. Den 23 februari kl 11.00. Ständigt ute på träning och jag sitter där på fyrhjulingen timme efter timme i mörker och regn eller snö och kyla. Ja då undrar jag till och från hur jag kan vara så besatt av detta att jag satsar allt på en sådan här omöjlig grej. Är det värt det? Satsar tid och pengar och engagemang på att ställa upp på ett långdistanslopp med mina hundar. 300km. Det fattas en bra bit upp till exv Yukon Quest.  Men för mig och hundarna är Amundsen en lika stor och enorm utmaning. En enorm utmaning både mentalt och fysiskt. Och vilket äventyr! Ett stort äventyr som jag ger mig ut på tillsammans med mina hundar.

Spannet under träning i december

Men vägen dit är lång. Enormt lång. Strax före jul passerade jag 1000km-vallen. Och före start hoppas jag kunna fixa ytterligare 700-800km. Många andra tycker förstås att detta är väldigt lite inför ett sådant här lopp. Ja det är säkert en del i underkant. Men det är vad jag hinner fixa. Och för oss får det räcka. För mig och hundarna. Ja hundarna är det absolut viktigaste i detta äventyr. Nu har jag bara 10 hundar. Men två är pensionärer. Ja Frank betraktar sig ej som pensionär, Han är nu 12½ år. Har gått med på all träning so far. Alltid lika superentusiastisk. Och skulle säkert fixa Amundsen trots sin ålder. Men han och min gamla ledarhund Cookie får stanna hemma. Så jag har 8 hundar att starta med i 8-spannklassen. Så alla måste vara i toppform den 23e. Ständigt vakar mina argusögon över hundarna i alla lägen. Kollar att dom mår bra och rör sig bra och ser ut att trivas med livet. Så när Mellis haltade efter söndagens träning blev jag helt knäckt. Men nu är hon på benen igen så träningen fortsätter.

Hundarna har absolut utvecklats mycket till i år. De gamla har stabiliserats allt mer. Och de unga har mognat även om de har en hel del valpighet kvar. Här har ni gänget:

Yenna

Yenna får jag nog säga är en av de absolut viktigaste hundarna i spannet. Oerhört focuserad. Har bara blicken och koncentrationen riktad framåt. Given ledarhund i kritiska lägen. Kan gå på alla platser i spannet. Med vilken hund som helst. Bryr sig aldrig om något annat än att sköta sitt jobb. Och det har hon alltid gjort. Från 6 månaders ålder. Enda nackdelen är att hon kan vara alltför seriös. Kan ha svårt koppla av vid exv checkpoints. Vid yngre år var hon rätt tillbakadragen. Men nu vid 6 års ålder så har hon blivit betydligt mer tillgänglig och mer  gosehund. Jösses vad jag beundrar den hunden!

Sussie

Sussie är kullsyster till Yenna. På många sätt en helt annorlunda hund. Om Yenna står för stabilitet och målmedvetenhet och plikttrogenhet så står Sussie för känsla, entusiasm, temperament, energi. Så dom komplementerar varandra så väl. Sussie är en hund som väcker känslor. En hund som man bara älskar. Och en riktig hussedyrkare.

Casper

Är den äldsta hunden i spannet med sina 10 år. Han är förvisso en hund som märks. Snackar högljutt och ofta och har åsikter om det mesta. Han är kanske en lite onödigt mjuk hund. Gillar inte när det blir för stökigt. Han har en fantastisk kapacitet att hålla fart i spannet. Och den absolut bästa kommandoledaren. En hund som jag gärna kramar. Ofta och länge.

Sluggo

Sluggo slädhund kommer från den fantastiska andra kullen som Freja hade. Och han är en fantastisk hund. Absolut helt opåverkad av vad som än händer omkring honom. Äter som en varg i alla lägen. Sover i alla lägen. Jobbar i alla lägen. Klagar aldrig och ger aldrig upp. Han är en sådan här hund som bara jobbar och aldrig märks. Ett verkligt ankare i spannet.

Lisa

Ja vad vore jag utan Lisa? En superstabil långdistanshund. Fattas bara med den bakgrund som hon har. Hennes förfäder har gått ett stort antal Iditarod. Som ung hund så gick hon i led på sitt allra första Polar Distans. Hon har alla egenskaper som en riktig långdistanshund skall ha. Rejäl fysik, vilka tassar! En skalle att be för. En päls som klarar det mesta. Gränslös aptit. En komplett hund.

Molly

3 år och en av Lisas tre valpar i spannet. En riktig kämpande amazon. Har ett barskt temperament men fungerar perfekt med alla hundar (utom Sussie). Hon har ärvt mycket av sin mors fysik. Fast är en storlek större Går utan problem i led vilket alla åtta hundar i spannet faktiskt gör. Även om inte alla hundar kan kallas ledarhundar.

Mellis

Mellis kallas inte för intet för "Lillfjanten". Skiljer sig ganska mycket från sin syster vad gäller fysiken och temperamentet. Högrest, lätt i kroppen och rörelserna. Hon har ett ganska livfullt temperament så henne sätter jag helst tillsammans med en stabil hund. Men i spannet är hon verkligen pålitlig och gör sitt jobb. Och tillsammans med Sussie är hon spannets energiknippen.

Malvin

Stormalvin har allt eftersom växt fram till en av mina topphundar. Trots att han bara är tre år gammal. Jag tror han har allt som en slädhund ska ha. Och i stora mått. En högrest och stor hund. Kallas ju för Stormalvin! Fruktansvärt stark. Täcker mycket mark i trav.  Fruktansvärd aptit. Har gått många gånger i led. Ja han gick mycket i led redan under sin första vinter 1½ år gammal. Kunde kommandona nästan direkt. Och det bästa av allt är hans temperament. Helt orädd och oförskräckt. Tar sig an allt med ett stort flin i ansiktet. Mjuk och rar och älskar när man gosar med honom. Absolut en nyckelhund.

Så är det och så får det bli. Nu är det  åtta veckor kvar till start. Träningen med hundarna fortsätter. Det är som en enda stor teambuildingövning att träna ihop ett spann på det här viset. Så att alla hundar trivs och får möjlighet att göra sitt bästa. Och att var och en bidrar till ett lyckat lopp efter sin förmåga och sina talanger. Sedan krävs det mycket tid och jobb att planera loppet.  Här har jag fått en massa tips från Anders och Agneta. Det gäller att planera utrustningen och vad som ska vara i slädsäcken och i de olika dropbagsen på checkpointen. Och göra ett körschema för loppet. Dels så att jag själv har lite koll på tiden. Dels så att min handler på ett ungefär vet när jag kommer fram till de olika checkpointen. Och vad han skall ha med sig dit. Och vad han ska göra. Som handler har jag lyckats engagera min bror Hans. Från början var han väl lyckligt ovetande om vad det innebar. Men nu går den bistra verkligheten upp för honom bit för bit! Och i slutändan ska jag hinna fram till Strömsund i tid innan loppet stängs på måndag eftermiddag den 25é februari. Gud så spännande det ska bli!