Candymans

Härlig avslutsrunda!

2012-01-28T10:38:00.000-08:00

Sista dan här i Drevdagen (för denna gång) hade vi en riktigt härlig tur. Vädret var soligt och vindstilla och tio grader kallt. Perfekt! Idag satte jag Casper och Stor-Malvin i led och vi kom iväg strax efter tio. Det har väl kommit halvannan dm snö de senaste dagarna. Så trots att det kört skotrar på alla leder så var det "norska spår" som gällde. Men hundarna var lika pigga som vanligt. Skotermattan nere. Efter några kilometer stötte vi upp en tjädertupp och hundarna blev som vansinniga. Till Malvins stora besvikelse fick tjädern flyga vidare. Vi fortsatte i god fart och körde leden upp mot Flötingen. Mötte fler skotrar idag (det var ju lördag) men det vara bara hyggliga skoterförare så inga problem. Vi vände strax innan Flötingen och tog sen leden tillbaka. Men sen tog vi leden väster om Holmsjön och upp mot Röskåsen. Precis när vi lämnade Holmsjön stannade vi och tog lunchrast.

Längs leden väster om Holmsjön. I bakgrunden gränsfjällen mot Norge

Veckans bästa rastplats måste jag säga. Kunde parkera både släde och hundarna vid sidan av spåret. Grävde en bra solgrop med renskinn och kök på rätt ställe. Bra uppsikt över spår och hundar och utsikt över sjön. Det märks att hundarna lär sig mer och mer att det gäller att lägga sig ner och vila när tillfälle ges. Malvin satt dock med rak rygg och spanade uppåt leden. Han påminde rätt mycket om logga-hunden på Yukon Quest. Malvin gjorde återigen en jättebra insats i led och om ett par år är han säkert en stjärna. Efter en timme packade jag ihop och vi fortsatte hemöver. Vovvarna pinnade på med glatt mod och vi var hemma lagom till eftermiddagsfikat. Alla åt sin köttsoppa med glupande aptit och sen kröp de in i sina boxar för en välbehövlig vila. I morgon bitti drar vi hemåt....

Malvin sitter stolt och spanar under dagens lunchrast

Bryta spår

2012-01-27T09:20:00.000-08:00

Lisa lite översnöad strax innan start

Idag "banke vi mange mil" som min kompis Haagen brukar säga. Vädret var grått, småsnöigt och med snål blåst. Sjön var en vit slät yta - inga spår... Jag var väl lite orolig för hur nu detta skulle gå? Skulle de hitta spåret? De har knappt nån vana att bryta spår. Skulle hundarna jobba på trots att det säkert skulle bli besvärligt? Vi stack iväg vid tio. Jag hade Sussie&Yenna i led. En kombination av energi och pålitlighet. Första biten fram till "leden" över sjön gick bra. Tack vare att Yenna är så duktig på kommandona. Men sen tuffade de bara på. Jag fick faktiskt ha skotermattan nere hela vägen. Systrarna var verkligen duktiga. Enda större strulet blev när ett nykört skoterspår korsade leden efter en halvmil. Då ville de hellre följa det nya spåret än följa den översnöade leden. Men med kommandot "rakt fram" så fortsatte de leden.

Mina duktiga ledarhundar Yenna och Sussie

Nu var det inte så ruskigt mycket snö. Kanske en dm i genomsnitt. Men blåsten hade på många ställen drivit ihop 2-3 dm djupa drivor. Det var en fröjd att se hur Sussie&Yenna riktigt kastade sig in i drivorna och inte ballade ur. Vi var raskt uppe på Butjärn och tog till vänster mot Fågelåsen. Det var ett fantastiskt vinterlandskap. Det var smågrått och småsnöigt och alla dessa torrakor steg fram som nåt slags utomjordingar ur snön. Inga ljud störde friden. Bara enstaka gånger fick jag korrigera hundarna när det var oklart var leden tog vägen.

Ett sagolikt vinterlandskap

Vid Fågelåsen tog vi leden tillbaka mot Drevdagen. Korset ligger ute på en öppen plats. Här var allt igenblåst och bara kryssen visade var vi skulle. Men på kommandot "vänster" kastade dom sig till vänster i snön som här var ganska djup. Ett par korrigerande kommandon så hade vi hittat rätt på leden. Nu blev det mer skogigt och leden var lite lättare att följa. Så kom vi till bron vid Svanbuhån. Den vanliga förbileden var ännu ej uppkörd så det måste bli bron. En rätt bred och lång bro. Men väldigt väldigt glest mellan ribborna i botten. Dock med två "spår" av brädor längs efter. Det blev problem... Jag var rädd för skador på hundarna som lätt kunde trampa ner mellan ribborna och bryta sig... Efter några svettiga minuter var vi dock helskinnade över. Ett par hundar hade hoppat ner från bron och fick lyftas upp tillbaka. Det var ett antal ihoptrasslade draglinor och necklines. Frank var plötsligt framför Mellis och Molly?? Några hundar var dock helt oberörda: Sussie&Yenna i led. Och grabbarna längst bak - Sluggo och Malvin.

Hundarna under lunchvilan. Frank har slocknat med en liten snöhög på nosen!

Efter ytterligare några km stannade vi och tog lunch. Trots tuffa spår och brostrulet så hade vi hållit riktigt god fart. Kyckling-snakkset försvan direkt. Jag fixade min egen mat och efter hand la sig de flesta hundar ner och vilade. Efter en timmes rast fortsatte vi. Vi kom strax ner på Drevdagssjön och tog här söderöver upp mot IdPersätern. Här var det nykörda skoterspår men fortfarande mycket lösa. Efter ett tag började Sussie bete sig så konstigt. Hon gick titt som tätt ut i snön på vänster sida - som om hon var skitnödig eller så. Men det blev aldrig nåt. När vi kom upp till en snöplan strax innan IdPersätern vände jag spannet. Och satte Malvin&Lisa i led. Nu gick det mycket bättre hemöver. Så bra att ha flera duktiga ledarhundar att växla med! Det stod inte på så var vi tillbaka på sjön. Det gick nästan bra att lotsa spannet tillbaka hem. Men i ett par kritiska kors så ville dom hellre fortsätta rakt fram till en del personer som var ute och gick på sjön. Men med lite envishet fick jag dom på rätta vägen och när vi kom in på allra sista biten upp till stugan blev det full galopp! Efter en rejäl portion köttsoppa fick dom lägga sig och vila i sina boxar. Vilket gäng!

Småfrostigt i Drevdagen

2012-01-25T08:46:00.000-08:00

Jag måste erkänna att jag tittade många gånger på termometern innan jag stack iväg på dagens träningsrunda. -27 i morse kändes så lagom inbjudande. Men OK - det kan det ju vara om 6 veckor också. Bra chans att testa kallväders kläderna. Jag kom iväg vid tolvsnåret, en liten stund efter att Dominique stuckit ut med ett gäng turister. Då hade det gått upp till -19. Träna och testa. I dag hade jag Yenna och Lisa i led. Även dom skötte sig alldeles utmärkt. Faktiskt de allra bästa på kommandona hitintills. Idag körde vi söderut längs spåret ner till Långsjön och vidare ner till Lillådalen. Lite kul att komma ner dit där jag var med hundarna en påsk för 5 år sedan. Efter Lillådalen tog jag västerut. Skoterleden slingrade sig fram så ibland gick den i helt fel riktning. Men vad bryr sig en hund om det?! Dom bara travade på längs skoterspåret lika lyckliga och med samma energi precis som vanligt. Vi kom fram till första korset men fortsatte vidare västerut. Hade sett på kartan att vi då skulle över en liten fjällvål. Bra med lite "fjällkörning". Just den här biten var verkligen vacker. Det var ett soldis i luften. Och alla träd var insvepta i ett tjockt frostlager som skimrade i det spröda solljuset.

Så fint med alla rimfrostklädda träd.

Så kom vi ner till norra ändan av Drevsjön. Här skulle vi ta åt höger och följa spåret upp mot IdPersätern. Men var var spåret nånstans?? Där kanske? Jag sa "höger" och Yenna och Lisa tog tvärt åt höger. Men det var förvisso inget spår. Vi hamnade ute i lössnön och fick svettas en del innan vi var tillbaka på banan så att säga. Så vi fortsatte en bit till och kom ner till ett kors med skyltar och allt. Ja här måste det vara som vi ska till höger. Visserligen såg jag inte vad det stod på skyltarna pga rimfrosten. Men det måste vara höger. Pyttsan! Efter 50m kom vi fram till en fiskestuga och där tog spåret slut! Jaha - det var bara att ge sig ut i lössnön och vända spannet och reda ut alla lintrassel och necklines som hamnat fel osv. Det positiva i kråksången var att alla hundar var väldigt sansade och tog det hela med godan ro.

Nu var det sluttestat med "spår till höger". Vi körde tillbaka över det lilla kalfjället, tog norrut mot Leksåsen sen vänster mot IdPersätern. Vi stannade för lite fika och idag fick hundarna sina snakks. I backarna ner mot IdPersätern mötte vi ett storspann. Jag ankrade och gick ut i snön med hundarna och han passerade förbi. Det blev en del krockel men allt gick bra. Vi snackade en del och det visade sig att han skulle köra både Femundlöpet och PD300. Eter ett "See You" for vi åt var sitt håll. Sista milen hem längs den välkända leden blev rena transportsträckan. -19 även när vi kom hem. Hundarna fortfarande pigga och glada.

Frostig torrfura vid fikastället

Drevdagen tisdag

2012-01-24T09:15:00.000-08:00

Ny dag - nya utmaningar! Idag for vi iväg redan vid tiotiden. -10 grader och lite grått. Men enligt yr.no skulle det klarna upp och det gjorde det ganska snart. Vi for åter leden västerut. I led gick idag Malvin ihop med Casper. Och trots sin ungdom gjorde Malvin en jättebra insats. Det var bara när vi mötte ett mindre spann som hans leklust tog överhanden. Mer därom senare. Idag tog vi norrut vid korset på Butjärnen. När vi började närma oss första bron så saktade Casper ner påtagligt. Tänka sig - han kom ihåg bron från igår och kom säkert ihåg ett par obehagliga bropassager för 2-3 år sen. Så han smög över bron... Men sen när han var över blev han jättelycklig! Han satte av i full galopp och hela han var som en glad lärka!

Duktiga Malvin i led med Casper

Vi kom in på spåret söderut mot Röskåsen. Det var en härlig dag. Solen sken, vindstilla, hundarna gick på i stadig lunk. Mötte ett par norska skotrar. Körde den trevliga leden väster om Holmsjön. Klättrade stadigt uppför och uppför och kom så småningom fram till Röskåsen. Ankrade i några minuter innan vi satte av uppför de brantare backarna upp mot fjället. Här var spåret lite igensnöat men inte värre än att hundarna lätt kunde följa det. Tyvärr var det lite disigt här uppe så tidigare års solskensvyer uteblev. Vi passerade Klubbstugan och hade nu en bit fram till nästa lilla fjäll. Men hallå! Vad är nu detta?! Där på leden kom en yngre kille i röd jacka klivandes i snöskor! Hundarna gick bara förbi men jag var tvungen stanna till och fråga hur det gick? Jo det går allt bra sa han - fast på danska. Jag fick nån sorts flash back till "Into The Wild" men vi får hoppas det gick bättre för den här killen.

Härjåhågna i solsken

Över nästa fjäll - Vithågnen - var det ovanligt mycket sten framme. Men spåret cirklade fram mellan stenarna så det blev inga större repor på belagen. Sen var det nerför och nerför och nerför. Hundarna var fortsatt pigga så jag stod på bromsen hela tiden med ett moln av snösprut bakefter. Sen några obligatoriska myrar så var vi framme vid Fågelåsen. Här parkerade jag släden vid en stadig tall och satte rentav upp hundarna på stake out längs draglinan. Bara för att träna rutinen! Det var världens finaste plats: Det mysiga gamla fäbodstället, solen sken, vindstilla och en bra plats att bre ut renskinnet på. Och i söder syntes nåt ljusfenomen på himlen. men shit - jag hade glömt både min körv till stekpannan och hundarnas snakks!! Så jag fick nöja mig med frystorkat och hundarna fick dela på ett par av mina mackor. Hundarna förstod att vi skulle stanna en stund. Så en del la sig ner, andra satt och spanade (såg förstås ett par hundspann på en halv km håll!).

Dagens fina rastplats

Fågelåsens fäbod

Ett vackert ljusfenomen på himlen

Sluggo vakar över Molly som sussar

Systrarna har fått span på et par hundspann typ 500 metter bort

Efter en timme var det dags för sista biten. Hundarna var inte det minsta trötta. De for iväg som skjutna ur en kanon. Vi tog leden norrut mot Butjärnen. Halvvägs dit mötte vi ett fyrspann. Hon ankrade upp men spåret var lite löst här så min broms tog inte helt. Så innan jag fick stopp var Casper och Malvin framme vid hennes hundar. Men alla viftade på sina svansar och Malvin ville förstås leka! Så allt gick bra och efter lite knöl kom vi förbi och kunde fortsätta. I en blink var vi framme vid Butjärn. Hundarna kände förstås igen sig och höll god fart hemåt. Sista halvmilen gick det mer eller mindre i galopp. Detta trots att vi totalt körde 50 km idag.

Väl hemma så fick de soppa och fick sedan krypa in i sina boxar. Temperaturen faller och nu i kväll är det nere på 21 minus. Får se om det blir nåt norrsken ikväll? Det spås så i alla fall.

Drevdagen jan 2012

2012-01-23T09:36:00.000-08:00

Åter i Drevdagen. Åter en vecka där jag hoppas på en hel del seriös träning inför Polar Distans 300. Som startar om 43 dagar...

Vi kom upp igår eftermiddag (söndag). Och jag hann inte så mycket mer än att bära in all packning och montera släden. Hundarna hade redan på lördag kväll förstått att nåt spännande var på gång. När jag körde fram hundsläpet och bar ut all denna packning. Och när vi skulle åka hemifrån på söndag förmiddag var de helt kokko.

Vi började lite lugnt idag. På förmiddan tog jag en skidtur på sjön för att kolla hur spåren går denna vinter. Tog sedan lite tid att packa släden också och ordna med draglinor och allt. Efter en tidig lunch kom vi iväg runt tolv. Hundarna helt galna... Körde leden västerut upp mot Röskåsen. Det var en härlig dag. -8 grader, vindstilla lite sol i luften. Hundarna gick som tåget. Eller ja - som tågen brukade gå. Jag hade Yenna och Sussie i led. När vi kom fram till korset ute på Butjärn ville de följa spåret mot Fågelåsen. Men vi skulle ju fortsätta rakt fram. Här hade ingen kört men det var bara några mm nysnö. Efter en del stigningar kom vi upp till korset i höjd med Motståndskojan. Här svängde jag norröver efter leden mot Flötingen.

Längs leden upp mot Röskåsen

Här var leden precis nypistad och det var en väldigt trevlig led alldeles väster om Holmsjön. Småkurvig och småkuperad. Det syntes att hundarna var glada åt den här nya leden som dom aldrig sprungit förut. Och att den var så spännande att följa. Alltid en ny sväng där de inte visste vad som fanns efter kurvan. När jag kom fram till rastkojan vid Härjåsätern var jag tvungen att stanna och gå fram och läsa på skyltarna vart vi skulle. GPSen hade lagt av i kylan. Uppladdningsbara batterier fungerar dåligt i åtta minusgrader.

Den mysiga rastkojan vid Härjåsätern

Vi fortsatte norröver och kom så småningom fram till nästa korsning. Även här fick jag stanna och kolla skyltar och karta. Hmm - vi skulle direkt till höger. Så vi körde på. Här var det bara myrar och myrar med glesa trän. Och ännu mer myrar. Jag trodde vi skulle komma förbi Holmsjökojan. Men just innan gjorde leden en 150 grader vänstersväng. Så jag fortsatte. Kom fram på leden upp mot Storbro. Men vi svängde förstås höger ner tillbaka mot Butjärn. Efter bron stannade vi och jag skulle fika. Ha! När släden var fast förankrad med tre snöankare + fånglinan runt en hyfsad grov tall fick hundarna sina kycklingsnakks. Jag hann bara säga "dukti.." så var den frysta kycklingfilebiten försvunnen. De måste ha svalt den hel?? Och nu lär jag aldrig mer få några liners av Gunilla i julklapp. Förra paret åt Malvin upp den ena. Och nu högg Sluggo ett stort hål i dom splitter nya Hestra-linern när han skulle ta sin snakks-bit. Ja dom är allt bra söta vovvarna! Jag stjälpte i mig en mugg kaffe medan hundarna stod och vrålade och skrek att vi skulle fortsätta!! Så vi fortsatte och var snart hemma efter knappt fyra mils tur. Sista kilometern över sjön satte de av i full galopp!

Frank vid fikarasten. Äldst i gänget med sina 11 år. Men en fullkomligt outslitlig arbetsnarkoman. Han blir aldrig trött....

Yenna och Sussie i led idag. Cookies båda döttrar blir bara bättre och bättre!

Nu har hundarna och jag fått mat. Lugnet lägrar sig i stugan. Hmm - det får bli en slädhunds-DVD på datorn i kväll!

Mot Polar Distans 300

2011-12-17T11:49:00.000-08:00

Hösten har varit fylld av träning, träning och åter träning.

Nu i helgen har jag anmält mig till Polar Distans 300. Men jag kan säga att det har varit en lång väg dit….

Målgång Polar Distans 2010.foto Haagen Björgum

Egentligen började det vid Musher Dinner under PD 2010. ”I slutet av prisceremonin blev det dags att dra pris på startnumren. Fredriks dotter fick dra men det första startnumret hade åkt hem. Och det andra. Och det tredje. Det fjärde numret var 27… Men det var ju mitt nummer! Jag visste inte vad det skulle bli för nåt pris. Kanske ett halsband från MR?? Anders såg ytterst nöjd ut då han berättade att priset var en fri deltagaravgift i PD 300!!! Jösses! Vad skulle jag med det till??” Jag tror det var Anders belåtna flin. Och den oerhörda utmaningen i tanken att starta i ett så krävande lopp som fick mig att omedvetet bestämma mig för att satsa på PD 300. Tanken har sedan legat och grott och allt efterhand blivit mer och mer verklig.

Allt sedan den kvällen har allt mitt focus legat på tisdagen den 6 mars 2012. Den mentala delen i en sån här uppgift kan inte nog understrykas. Att målmedvetet jobba mot ett sånt här mål. Att träna, planera och mentalt förbereda sig. Men först måste ”barnen” (Malvin, Molly och Mellis) växa till sig och tränas upp till riktiga slädhundar. Då var dom bara några månader gamla så vi hade mycket jobb framför oss. Men idag knappt tre månader före starten så tycker jag att de utvecklats mycket bra. Visst de är fortfarande ganska så barnsliga. Men de har gått med i full träning hela hösten och varit superduktiga. Samtidigt har Yenna&Sussie mognat och är nu mycket stabila hundar i spannet.

På väg över fjället mot Lofsdalen.

Min största hake är dock att jag bara har åtta tävlingsbara hundar till mitt 8-spann. Lite dålig marginal kan jag tycka. I och för sig så har Frank också gått med i full träning hela hösten. Men han är ändock 11 år gammal och tveksamt om han stoppar för 300 kilometer. Sedan kommer Cookie inte att bli med i spannet denna gång. Hon har alltid varit den stora motorn och pådrivaren i spannet så hennes lucka blir svår att fylla. Hennes två döttrar Yenna och Sussie kommer dock förvisso att gå i sin mammas fotspår. Under höstens träningar har jag provat hundarna i en rad olika kombinationer för att hitta de som fungerar bäst. Notabelt är att alla hundar kan gå väl i led. Även om hälften av dom kan sägas vara ledarhundar.

Spannet på tur i Anaris vintern 2011. foto Haagen Björgum

Hundarna i spannet blir:

Yenna: 5 år gammal. Dotter till Cookie. Pappan är Rude-e. Oerhört seriös i spannet från första stund. Värdefull hund som kan gå var som helst i spannet och ihop med vilken hund som helst. Gick med i PD160 båda åren.

Sussie: 5 år och kullsyster med Yenna. Har tagit längre tid på sig att mogna men är nu fullfjädrad slädhund. Tillsammans med Yenna ypperligt ledarpar. Gick med i PD160 andra året.

Cookie och Sussie i led vid Morvallen

Casper: 8 år gammal. Också en Rude-e hund. Väldigt snacksalig vovve. Kanske lite försiktig i temperamentet. Stensäker kommandoledare. Gick med i PD160 båda åren.

Sluggo: 7 år gammal. Efter Fenrisulven Freja och från samma kull som exv Berit, Ask och Faste. Alltid fullkomligt oberörd. Drar, äter och sover oavsett vad som händer. Gick med i PD160 båda åren.

Lisa: 5 år gammal. Efter fantastiska långdistanslinjer härstammande från North Wapitis kennel i Canada. Åtskilliga av hennes förfäder har gått ett flertal Iditarod. Vilket märks i hennes agerande i spannet. Gick med i vårt första PD160 – bl.a. i led.

Lisa och Casper i led PD 2009.

Malvin: 2 år gammal. Efter Lisa och Magneto - en annan North Wapiti hund. Malvin är alltid lika glad och lycklig och alltid med ett stort smile på facet. Stor och stark.

Mellis: 2 år gammal. Kullsyster med Malvin. Trots sitt smeknamn ”Lilllfjanten” fungerar hon väldigt bra i spannet. Alltid full av energi.

Molly: 2 år gammal och kullsyster med Malvin och Mellis. Har smeknamnet ”Amazonen”: Stor stark och en riktig krigare.

Rast i Lofsdalen

Trots motigheter med varmt väder hela hösten har träningen gått ganska bra. Nu har vi drygt ett par månader kvar fram till loppet. Och under den tiden så är ett par träningsveckor i Drevdagen inplanerade. Och sen hänger det också på vilket mål man har med att starta i loppet. För min del är det förvisso inte att vinna. Tvärt om kommer jag att vara oerhört lycklig om vi klarar hela loppet. Vi kommer att ta det lugnt och campa ett par nätter på vägen. Det är själva färden som blir målet för resan. Att vara ute med hundarna och tillsammans uppleva naturen och tillsammans övervinna alla svårigheter. Det enda jag kan lova är att den som vill ta upp striden att blåsa röda lyktan kommer att få en tuff utmanare! Jag känner mig självskriven till den uppgiften.

På älven med målet nära kyrkan i sikte.

Enkla reflexvästar

2011-10-26T11:20:00.001-07:00

Höst och mörker. En stor del av träningen sker i mörker på småvägarna i närheten. Att ha reflexvästar på hundarna känns som ett måste. En ny väst från exv Troll kostar 150kr. Och på den finns ändock inga riktiga reflexer! Här ett tips på ett billigare alternativ. (ca 50kr per väst för materialet samt en halvtimmes syslöjd!)

1. Inköp en reflexväst på Intersport för 80kr. Storlek M blir bra till mindre tikar. Strl L till större hundar.

2. Sprätta upp sömmen på varje axel. Klipp av banden på sidorna. Du får en väst av framstycket och en till av bakstycket. Varje väst räcker således till 2 st hundvästar.

3. Vik ihop varje bit längs med. Klipp av en bit för halsen. Här har jag använt en Troll-väst som mall. OBS denna Troll-väst är extrautrustad med påsydda reflexer samt en liten LED-lampa (som är inköpt på Clas-i-sjön för 39kr.)

4. Sy ihop längst fram (Gärna en bit reflexband utanpå) Kanta halslinningen med ett snedslåband.

5. Under magen sätter du en bit resårband med en bit kardborre ytterst. På andra sidan en bit kardborre av andra sorten.

6. En plågad Sussie modellar med en väst!

7. Yenna o Mellis med sina västar under en träning i skymningen.

Höstträning mm

2011-09-24T02:55:00.001-07:00

Sommaren har gått. Vi har varit på några utställningar där den sista var förra helgen på Rasspecialen i Idre. Sett många fina hundar och träffat många trevliga människor.
Hitintills har det varit blött och milt väder så höstträningen har gått på sparlåga.
Idag var det till sist en sådan här perfekt höstdag: Nere på nollan i morse och hög klar höstluft. Vi hade en jättefin tur och hundarna jobbade på med stor glädje och entusiasm. Nu från början har jag 10 hundar med inkl gamlingarna Cookie o Frank. De är fortfarande väldigt fräscha men vi får se om dom hänger med när träningen trappas upp. Alla tikar löper/har löpt just nu så det är väl inte optimalt. Men nu hoppas jag att vi kan fortsätta med träningen på allvar.

För planerna för vintern är högt ställda. Allra helst vill jag ha hundarna i bästa möjliga form till v.10. Jag tänkte jag skulle utnyttja den vinst jag fick när mitt startnummer drogs vid prisutdelningen efter Polar Distans 2010. En fri start på PD300....?! Naturligtvis inte se det som en tävling utan köra det som en fjälltur. Men OK - jag vet vad som krävs för att komma dit så jag bestämmer mig först framåt jul. Samtidigt är det så bra att ha ett mål att sträva mot. Om jag sen inte når ända fram så har jag levt efter mottot: Det är vägen som är mödan värd.

Bilder från dagens träning:

Hundarna vid starten

Stor-Malvin o Lillfjanten Mellis i Wheel

"Grabbar!" - Frank o Casper

Sussie-Pussing o Sluggo-Slädhund

Lisa o Amazonen Molly

Cookie o Yenna i led.

Drickapaus i ett dike

Spannet i den vackra höstsolen

Vackra Stor-Malvin

Malvin dricker

Sussie slappar efter träningen

Team building på Drevfjället

2011-06-08T12:50:00.000-07:00

Malvin med sina packväskor.

Varje år försöker jag ta med en av hundarna på en kort fjälltur. Och hundarna verkligen älskar detta! Det är bara Husse och Hunden och vi delar på allt: Ryggsäcken, matsäcken och sovsäcken. Jag tror detta är ett bra sätt att stärka bandet mellan mig och hundarna. I år var det Malvins tur att vara den utvalda vovven. Efter 5½ timmars bilresa var vi uppe i Gördalen. Nu gick vi inte (som vanligt) österut upp på Fulufjäll. I stället gick vi västerut upp på Drevfjället.

Gammal torrraka

Det här var en ganska bekväm vandring. Visserligen gick det uppåt de första kilometerna. Men det var snarast en traktorväg vi gick på. Ingen blockterräng och inga lerhål. Jag hade mina nya kängor på mig och de kändes jättesköna. Malvin bar sina packväskor på 4 kilos vikt men det märkte han förmodligen inte. Stor och urstark och full av fysik drog han mig uppåt i jämn takt. Efter ett par km stannade vi och drack vatten vid vindskyddet och fortsatte sen ytterligare ett par km upp till trädgränsen. Där hittade vi en miniäng just vid en bäck. Det kunde inte bli bättre. Tältet var strax uppsatt, maten fixad och ryggläge intogs sedan med lite bokläsning och kvällste och beundra utsikten. Malvin fick ett kvälls-tuggben så vi hade det riktigt mysigt. Och så här tidigt på sommaren hade varken mygg eller knott vaknat till liv så vi slapp plågas av dessa små varelser.

Malvin i tältet

Och än mysigare skulle det bli. Snart nog var det dags krypa in i tältet. Och trots att det varit lika med alla hundar på tidigare tältturer så blev jag lika häpen nu: Malvin kröp glatt in i tältet och efter lite funderingar rullade han ihop sig bredvid mig och låg där dryp stilla hela natten!

Mitt uppe på Drevfjället

Söndan bjöd på fortsatt goväder. Efter en lugn morgon tog vi med lite grejer i ryggsäcken för en dagstur. Vi följde leden nordvästut över Drevfjället. Och det var en helt bekväm vandring. Ett böljande lågfjäll med lättgången stig/traktorstig. Små klungor av buskar här och var. En liten sjö här. En liten mosse där. En skylt mitt på fjället som berättade att närmaste bensinmack låg 8 km bort! Sen bar det neråt mot Drevfjällsstugan. Traktorstigen vek av ner mot fäbodarna men vi fortsatte längs stigen. Stigen sluttade mer och mer neråt och Malvin som stretade på i kopplet fick mitt "bäst-före-datum-passerat" knä att jämra sig.

I gränslandet till barrskogen

Först kom vi ner i björkskogen där bladen gissningsvis slog ut för ett par veckor sedan. En spång över en myr och sen kom vi ner i barrskog. Snart var vi framme vid stugan. En enkel timmerstuga av samma typ som man hittar på Fulufjäll. Jag fixade mat och vi låg på tunet framför stugan i solskenet och gottade oss.

Drevfjällsstugan

Och jag och Malvin låg där på rygg i fjolårsgräset och kisade mot en klarblå himmel och diskuterade och drömde om kommande vinter. Vi snackade om att det kunde bli rejäla turer från Drevdagen och ner här runt Drevfjället om man följde skoterlederna i området. Tänkte på lämpliga platser där vi kunde stanna och rasta spannet eller rent av campa över natten. Ja ja det är åtskilliga månader fram tills dess. Och många mil ska avverkas under höstträningen först. Men vi målade upp ett eget stort grönt plus på himlen och kände beslutsamheten och focuseringen växa.

Vackre Malvin

På eftermiddan traskade vi tillbaka över fjället. Ljungpipare och ripor flög upp här och var och Malvin blev smått upphetsad. Än värre var alla fjällämlar som prasslade i tuvorna och ständigt undkom Malvins blixtsnabba attacker när de slank ner i nån håla. Vi kom så småningom tillbaka till tältet och hade en ny skön kväll i ryggläge på vår lilla äng. Sen en ny skön natt tillsammans i tältet där vi sov ovaggade sida vid sida.

Utsikt mot Fulufjäll i öster

Jaha - måndag morgon och redan dags att bege sig hemåt. Men vi hade ingen panik och det tog sin rundliga tid innan vi lyfte och begav oss nerför stigen tillbaka mot bilen. Vi hade fortsatt fint väder och när vi gick där fick vi se ett korppar som hade en liten flyguppvisningen strax ovanför oss. När vi kom ner till Gröningshållans vindskydd tog vi en fikastund och kokade kaffe vid bäcken där. En lämmel i ett snår höll Malvin sysselsatt. Framför vindskyddet var det en stor öppen plan med björkskog omkring. Jag kunde se framför mig hur jag till vintern parkerade hundspannet här och gjorde upp eld vid vindskyddet och......

Vacker lav på en gran

Snart nog var vi nere vid bilen och startade hemresan.

En veckas blåst och regn och snö i Jämtland.

2011-03-29T10:31:00.000-07:00

En hel semestervecka uppe i Haagens stuga i Mörsil!
Efter 61 långa mil var jag framme på lördag kväll. Så himla kul att träffa Haagen och Aud-Kristin och Ann-Judit och Sarek och alla andra av Haagens hundar igen. Och allra helst dom 4 nya valparna där Markis var den absolut mysigaste!

På väg upp på fjället i goväder

Söndag bjöd på strålande sol och vindstilla väder. Vi åkte upp till Spjätten och parkerade vid skoterspåret och spände för alla hundar. Vi körde varsitt 8-spann så där var en del power. Så vi for iväg och efter bara några hundra meter for jag omkull i en tvär sväng. Och drog i vänster hand som fick sig en rejäl omgång. Men vi for vidare. Uppför och uppför genom skogen. Haagens gäng åkte först och var en bra draghjälp. Efter 7-8 km kom vi upp på kalfjället. Sedan norröver längs spåret mot Anaris. Superbra väder med sol, vindstilla och härliga fjäll åt vilket håll man än tittade. Efter ett par timmars körning stannade vi vid en öppen bäck och tog lunch. Hundarna fick varsin laxbit, kaffet smakade som bäst och vädret var som bäst och allt var - tjaa som bäst.

Spannet längs skoterleden.
Foto Haagen Björgum

Måndag tog jag rehabdag för handen. Gjorde Jerpen (på en timme inkl en lång sejour på Lundhags)
Eftermiddan i söffa med en bok och stoppade ved i brasan.

Tisdan åkte jag upp till Spjätten igen. Spåret upp mot kalfjället gick i bra fart. Träden glesnade och vi körde den sista biten på skrå upp mot kalfjället. När vi svängde höger upp över det sista krönet så kastade sig en vit vägg av snö och hård blåst emot oss. Både jag och hudarna var överens om att vi skulle vända om.

Mysig lunchrast. Hundarna vilar en del!

Halvvägs tillbaks till bilen stannade vi och tog lunch. Lite mysigt och hundarna fick träna sig i att vila på spåret. Tillbaka i stugan på eftermiddan var det ett riktigt oväder. Stormstyrkor ända nere i Mörsil och snön yrde i täta ridåer över Indalsälven. Vinden störtade över oss efter en mils fritt fram över sjön ner från Jerpen... Hundarna låg i sina boxar, jag låg i söffa och eldade och läste en bok.

Onsdan heldag i söffa. Hade gott om tid att beundra den gediget byggda timmerstugan där Haagen gjort allt jobbet själv.

Torsdag fortsatte den ihållande hårde vinden och snöandet. Kuling nere i skogslandet och storm på kalfjället. Hörde på lokalradion att E14 väster om Duved var stängd. Att fjällräddningen inte kunde ta sig ut på fjället för att rädda nödställda i vindskydd uppe på fjället. Dags för "Plan B". Åkte över på andra sidan älven där ett skoterspår gick längs sjön. Parkeringen vid vägen var helt igensnöad. Men som tur var kom en Jämte i sin traktor. Såg min belägenhet. Tog ett par extra bloss på sin pipa och plogade snabbt upp parkeringen. Fortsatte obekymrat bortåt vägen. Jag spände för hundarna och allra sist krokodil-Sussie. Men innan jag han lossa ankarlinan hade hon bitit av sin neckline. Satte dit en wire-neckline och körde iväg. Efter bara hundra meter hoppade Sussie på tre ben och skrek ömkligt. Tjaha - BGB-haken på necklinen hade lossnat och fastnat i hennes vänstra främre trampdyna. Jag lirkade loss den (Ingen skada på tassen) och så kom vi iväg. Efter en km plöjde vi genom den första snödrivan. Kort därefter tog det stopp. Här hade snön drivit ihop i knädjupa drivor så långt ögat nådde. Jag försökte trampa upp en väg men hittade ingen botten nån stans. Det milda vädret hade väl fått skoterspåret där under att sacka ihop. Så vi vände och var snart tillbaka till stugan och söffa och eldade i kaminen.

Längs spåret mot Djupsjön

Fredag förmiddag kom Haagen upp. E14 hade varit avstängd i över ett dygn och öppnade först på fredag morgon. Efter lunch åkte vi iväg för "Plan C". En tidigare plogad skogsväg men som nu torde vara lagom med snö på? Vi hade tur. Det var lagom med snö och ett helt nytt skoterspår. Vi fick en härlig tur genom snötyngda skogar och över mäktiga skogsåsar. Efter en mil kom vi upp till Djupsjön där vi körde ut längs skoterspåret. Men ute på sjön hamnade vi i ett rejält snöoväder och vände strax tillbaka. Ståfika på sjökanten och sen tillbaka till bilarna och sen stugan. Haagen och jag hade en väldigt trevlig kväll där det mesta kretsade runt hundarna och hundkörning.

Haagen steker korv under lördagsturen

Lördag blev det en ny tur längs samma skogsspår som dan före. Men nu fortsatte vi förbi Djupsjön och vidare bortåt Häckren. Efter ett par timmar stannade vi och ankrade upp spannen. Fram med renskinn, vedsäcken, stekpannan och allt annat som man bara slänger ner i slädsäcken. 8-9 hundar framför släden innebär väldigt mycket kraft! Hundarna fick laxbitar och Troll-körv och mådde bulle. Efter ett par timmar vände vi hemåt. Läget kändes perfekt för att sätta Malvis i led tillsammans med Lisa. Och det gick jättebra. Hela vägen tillbaka till bilen (15 km) gick han klanderfritt i led och både han och husse var jättestolta!

Längs spåret i gråväder.
Foto Haagen Björgum

Duktiga Malvin gich jättebra i led!

Söndag blev lång med 61 mils hemresa. Snöyra och vit vägbana sista timmen. Lång vecka med tufft väder men en hel del hundkörning. Och förvisso en rejäl semester.

Fler foton finns på min FaceBook sida. http://www.facebook.com/album.php?aid=37460&id=100001106938586&l=7161ab9bec

Jocke - jag saknar dig...

2011-03-08T08:44:00.000-08:00

Jocke som valp. Stora elefantöron!

Hur är det möjligt att sakna en så väldigt besvärlig hund som Jocke så väldigt mycket??? Men så är det.
Det är nu en vecka sedan jag åkte iväg med Jocke till veterinären. Hans knöl på höger framben hade nu växt så mycket att den börjat blöda. Så valet var egentligen ganska enkelt. Men ändock så himla svårt. Dess värre skulle han nu avlivas. Hösten 2008 dök den här blåsan (som jag trodde då) först upp. Men det visade sig snart att det var en tumör. Dock en godartad tumör. Han opererades i december och såret läkte illa kvickt. Sen var det lugnt ett tag. Men våren 2010 kom knölen tillbaka. Han opererades på nytt juni 2010. Nu tog det nio veckor med tratt på huvudet innan såret var läkt. Och bara några veckor senare kom tumören tillbaka. Jag konsulterade vet Hagengård och han sa detsamma som jag redan kommit fram till: Det var ingen meningen med någon fler operation. Så Jocke fick vara kvar i flocken. Var ut på alla träningar in i det sista. Jag tror han var lycklig hela tiden. Och hade inget ont.

Jocke hade tre saker som han älskade mest: 1.Husse 2.Att dra 3.MAAAT!

Jocke var en fantastisk slädhund. En helt makalös vilja att jobba. Onödigt taggad i starten men sen bara jobb, jobb, jobb. Självklart blev han Polarhunds Champion. Han funkade bäst i sprintklasser där hans super-entusiastiska inställning var ovärderlig. En oförglömlig händelse är när jag cyklade en 5-km-runda med Jocke och Casper. De gick verkligen för fullt och granarna bara fladdrade förbi längs vägen. När vi kom hem hade vi en genomsnittsfart på 35km/timme. Tack Jocke för alla superlopp genom åren!

Jocke i wheel Åsarna 2004

På tur i Drevdagen. Jocke som vanlgt single wheel.

Jocke myser med Husse

Jocke ställde alltid till en massa knas genom åren. Men det var alltid lika omöjligt att skälla på honom. Han gjorde ju aldrig nåt av illvilja utan det var hans ADHD-läggning som ställde till det. Och om jag skällde på honom så blev han helt otröstlig. Han ville ju bara mest av allt känna att HUSSE tyckte om honom.... Jag fick krama Jocke i nio år. Tack Jocke för alla mysiga kramstunder!

Drevdagen round up

2011-02-20T06:12:00.000-08:00

Spannet på väg mellan Lekåsen och IdPersätern

Dom två sista dagarna uppe i Drevdagen flöt på som tidigare i veckan. Ja kanske inte helt ut. På fredan var det nämligen lite sol i luften. Och jag varken mötte eller körde om damen-med-dom-tre-siberian-husky-hundarna! Vi hade en härlig tur först upp till Lekåsen. Sen över höjderna bort till IdPersätern. Och sen den här jättefina rutten tillbaka till Drevdagen. Den här rundan är ca 23km och jag fick för mig att ta med kaffetermos och ta ett stopp på vägen.
Så vi stack iväg och hundarna var lika galna som dag 1. Jag hade Lisa&Yenna i led. Sedan Mellis&Malvin, Sussie&Sluggo och sist Frank.

Vid Lekåsen fädbodar (I bakgrunden)

Lekåsen är väl "det perfekta fäbodstället" misstänker jag. En hel liten bysamling av gamla stugor som ligger omgärdad av höjder och snötyngda granar. Runt det hela en välhållen gärdsgård. När jag var här första gången - för ca 15 år sedan - bodde det fortfarande en gammal ungkarl i ett av husen. Hyfsat ensligt med ca en mil ner till Drevdagen som ligger vid vägs ände och i sin tur 200km ovanför Mora - närmaste stad...

Mellan Lekåsen och IdPersätern

Från Lekåsen går det rätt mycket uppför och snart kom vi upp på vidsträckta myrmarker och åsar med enstaka träd. Knotvuxen snöbemängd skog och torrfuror och torrgranar överallt. Ner mot IdPerssätern är det flera branta utförslöpor så det gäller att stå på bromsen. En sista nerförsbacke så kom vi ner till ledkrysset.

Kafferast

Vi åkte aldrig upp till IdPerssätern utan tog leden tillbaka mot Drevdagen. Strax stannade vi och jag ankrade släden och satte ut rastankaret. Fikarast! Men Frank hade en helt annan mening! Vi hade kört 15km men vadå?? Frank ställde sig genast och gapade och gapade och gapade. Så det var bara att slänga i sig kaffet och fortsätta hemöver.

När jag stod där på släden och hundarna tuffade på och solen sken så tänkte jag att det är ovärderligt att komma upp så här och köra släde på riktigt. Visst - träning med ATVn är förstås nödvändigt och är för min del grunden till ett bra spann. Men både en själv och hundarna måste också träna att köra släde och träna på att vara ute på överblåsta spår och stanna och knapra på snacks och allt annat som hör till. Jag hade också fått bra vibbar från "barnen". Lillfjanten Mellis bara växer och växer. Fortfarande urbarnslig i hemmiljö men växte i spannet och ute på spåret. Malvin på nåt vis oförstörbar. Bar jobbar och jobbar och flinar och ständigt superlycklig. Molly har länge varit väldigt mogen som slädhund. Men har kanske stått still i utvecklingen ett tag. Men OK - det kan naturligtvis bero på att hon just har löpt.

Frank står o gapar och vill vidare

Sussie o Sluggo tar det med ro

Malvin o Mellis har tryck i draglinorna

På kvällen blev jag inbjuden till Torbjörn&Alice dotter AnnSofie på kvällsmat. Vi var ett halvdussin "grannar" (tillika slädhundsmänniskor) samlade och vi fick en lokal meny bestående av Römmegröt och kokt röding. Lite speciellt men riktigt gott!

På kvällen var det kristallklart och en strålande fullmåne. Lördag morgon vaknade jag till strålande sol och -30 grader. Dags att dra hemåt.

Fjälltur med barnen

2011-02-16T09:51:00.000-08:00

Lisa&Yenna duktiga ledarhundar

För den här veckan hade jag en ide: att ta en långtur med barnen för att få lite indikationer på deras mentala uthållighet. Och idag blev det av!
Jag satte upp ett 8-spann med Lisa&Yenna i led. Sedan Mellis&Malvin, Sussie&Sluggo samt sist Molly&Casper. Vi for iväg som ett jehu och tog spåret rakt västerut via Butjärn upp mot Röksåsen. Efter några km körde vi förbi en dam med ett trespann. Vi är typ gamla bekanta nu för jag har kört om henne i stort sett varenda dag den här veckan! Hundarna gick som tåget och jag stod på skotermattan hela tiden. Enda haken var Mellis som den första milen hade fem (5) skitstopp! När det är några km kvar till Röksåsen så är det rätt mycket uppförsbackar. Så jag stannade några minuter just innan den första backen. Sen satte vi iväg... Whaooo så störtade vi uppför backarna. OK - jag hade skotermatten uppe men sparka - vadå?? Efter 15,4 km kom vi upp till Röksåsen och det hade tagit jämt en timme. Vilket gäng!

Malvin&Mellis

Sussie&Sluggo

Molly&Casper

Uppe på kalfjället

Efter Röksåsen var det ännu lite fler backar innan vi kom upp på kalfjället. Här var skoterspåret mestadels igenblåst. Dessutom gick det på skrå och när spåret plötsligt försvann blev Lisa&Yenna i led lite osäkra och vände rent av tillbaka vid ett par tillfällen. Men OK - dom är ganska oerfarna vid såna spår och de kommer säkert att lära sig allt eftersom. Vi fortsatte förbi Nordsjökojan/klubbstugan och ytterligare en en bit. Efter 19km ankrade jag upp spannet, satte ut rastankaret i front och satte ut wire-necklines till alla hundar. Precis som på en riktig parkering. Barnen var inte precis trötta: De satte omedelbart igång med att gräva rejäla snögropar vid spåret. Sen fick dom lite snacks och snart så kopplade dom av och alla snusade lugnt - utom Yenna som alltid måste sitta vakt. På PD 2009 satt hon och spanade i mörkret hela natten!

Gänget tar middagsvila

Efter halvannan timme packade jag ihop och vi fortsatte turen. Vi nådde strax en mindre fjällvål som spåret gick rakt över. Här gick det betydligt bättre för Lisa&Yenna att följa spåret - ibland med lite röstkommandon från mig. Men jag märkte att det var bättre att vara återhållsam med kommandon. För många kommandon gjorde dom bara förvirrade. Ofta fixade dom vägen själva - om än någon omväg över en barblåst kulle! Sen utför, utför och utför. Sen myrar och myrar och myrar. På myrarna var spåret nästan helt igenblåst så det blev mycket "igenblåsta-spår-träning" idag.

Från Fågelåsen hade vi 11 km nykört skoterspår så det blev som en transportsträcka. Enda strulet blev när vi skulle över bäcken halvvägs hem. För att slippa den MYCKET glesa bron så hade jag fått tips från Beat att det gick ett spår vid sidan. Men Lisa&Yenna tyckte det var korkat att vika av från det STORA spåret och ta ett smalt översnöat spår i stället. Men till slut gick det. Vi var hemma efter 5 timmar och hade då kört 36 km. Alla hundar hade varit jätteduktiga och jag var väldigt nöjd med barnen. Dom gav aldrig upp och Mellis o Malvin hade spända draglinor hela vägen. Mollys draglina slakade en del sista milen men hon får ändock mvg!

Mer bilder på min FB-sida:
http://www.facebook.com/album.php?aid=34495&id=100001106938586&l=a1527264ea

Musher Community

2011-02-15T08:41:00.000-08:00

Yenna o Casper - duktiga ledarhundar.

Lisa gnager på fiskbit efter en tur med släden

Ja förvisso är Drevdagen en riktig "Musher Community". Runt sjön hörs till och från en rad olika slädhundsgäng som stämmer upp till sång. Och tar man en tur med hundarna så träffar man så gott som alltid på ett annat spann som är ute. Allt från små 3-spann som tuffar fram i maklig takt. Till större spann som kanske bor här uppe större delen av vintern och tränar för nåt av de stora loppen. De allra flesta kommer från andra länder typ Frankrike, Schweiz, Danmark, Holland och Tyskland.

En tysk träffade jag förresten härom dan. Han bor här uppe hela vintern i en enkel timmerkoja utan vare sig el eller vatten. På mornarna ligger noll-gradersstrecket ofta i brösthöjd när han stiger upp för att sätta eld i kaminen. Just den här dan kom det en lastbil på eftermiddan och ställde av en lastpall med hundfoder till Beat&Dominique. Sen gick det en stund så kom ett spann - mestadels malamuter, en siberian samt en svårbeskrivlig hund som han tagit rätt på från ett omplaceringshem för hundar -körandes över isen och körde upp på gårdsplanen. Föraren (tysken i kojan) ankrade spannet och gick sedan och lastade på några av hundmatsäckarna på sin släde. Han försvann in i köket där kaffe&hundsnack&vädret gissningsvis stod på tapeten. Sen kom han ut, svängde elegant runt spannet och satte av hemåt till sin enkla koja. Det var knappt att man blev förvånad!

Bastu tv och badtunna th

Byn välkomnar förvisso slädhundsfolket. När några fransmän som också bor här hos Beat&Dominique kom på att det skulle vara häftigt att bada bastu så löstes det på nolltid. En av byborna har nämligen en mobil bastu+badtunna! Kanske inte vinnare av något design pris men det fungerar! OK! Snart nog hade han kört över det hela hit på gårdsplanen och satte fart på eldningen. När fransmännen kom hem efter sin slädhundstur så stod det inte på så hördes vilda skrik när de klev från bastun ner i badtunnan. Säkert nåt att berätta när de sen kommer hem!

Drevdagen feb 2011 - söndag.

2011-02-13T11:37:00.000-08:00

Getz o Molly samt Malvin o Mellis nära Idpersätern.

Här kan man snacka om tradition! Det är nu 11:e vintern i rad som jag är uppe i Drevdagen. Och jag tror att det är 4:de eller 5:e gången som jag hyr en stuga av Beat&Dominique. Att Drevdagen drar beror på fler saker: Inte så ruskigt långt att åka (43mil), ett suveränt spårsystem och även att du träffar flera andra slädhundsförare och deras spann både på spåren och i byn.
I år var alla 12 hundar med men Gunilla stannade hemma hos sina hästar. Första morgonen stod termometern på -35 grader. Frostigt även för en musher! Men framåt lunch hade solen jagat upp tempperaturen till behagliga -12 grader. Då selade jag på det första 6-spannet med Casper&Yenna i led. Sedan Sluggo&Sussie följt av Frank och sedan Jocke. Det var bortåt metern snö och inget töväder under vintern så det gällde att hålla sig på spåren! Vi tog en kortare tur längs spåret upp mot Idpersätern. Strax innan vi kom dit så vände vi på en plan plätt nedanför en liten ås. Skotrarna hade kört lite kors och tvärs här och jag kunde vända runt spannet i en vid cirkel med bara röstkommandon! Det blev full fart tillbaka och vi var snart hemma efter drygt 16km körning.

Andra spannet på väg längs spåret

Efter en snabblunch tog jag ut det andra spannet med Lisa&Cookie i led, sedan Molly&Getz följt av Mellis&Malvin. Ja dom är för härliga dom här "barnen"! Så glada och lyckliga och överfulla av energi och vilja. Och så fantastiskt lyhörda och angelägna att vara mig till lags. (Även om det blir stolligt ibland) Jag tycker verkligen om alla tre och dom är härliga på varsitt sätt.

Malvin o Mellis

Malvin är just nu den jag imponeras mest över. Han är en riktigt stor och otroligt stark hund. Jobbar stenhårt och drog ofta hela släden alldeles själv! Och så har han ett jättehärligt temperament och är ständigt lycklig och glad och ett stort flin över hela ansiktet.
"Lillfjanten" Mellis är väldigt utåtriktad och tycks helt värdelös som slädhund i vardagslag. Fjäskar och piper och tja - allmänt fjantig. Men i spannet så blir hon bara bättre och bättre och är verkligen full av energi när hon jobbar. Inget strul och inget knas utan helt enkelt jätteduktig.

Molly

Molly har alltid varit så duktig. Hon är väldigt lik Lisa både till utseende och typ och även till temperament. Dock är hon ännu mer bestämd än sin mamma. Och förstås en storlek större. Hon har mer eller mindre växt ut den röda Trollselen! Det är en del skillnad sen februari 2010 när vi var här med alla valpar och de for runt som tossingar i snön!

Molly kollar släden. Februari 2010.

Jag tog samma tur även med detta spann. Nu hade det mulnat på en del och det var bara -10 grader. Även dom vände med röstkommandon på samma ställe. Det var lite fuktigt i luften och hundarna fick en lätt frostskimmer i pälsen. Första dan blev helt perfekt och nu väntar hela veckan med nya turer.

Malvin med frost i pälsen.

Getz mår verkligen bulle. han får bo med mig inne i stugan vilket han utnyttjar till fullo. Sängen är alltför smal så under stora protester tvingas han sova på golvet på nätterna. Men dagtid så är det sängen som gäller! Gunilla får nog flytta ut i hallen när vi kommer hem. Då tar Getz för givet att han ska sova i sängen bredvid mig!

Slädtur "på riktigt"

2011-02-03T23:45:00.000-08:00

Barnen uppe vid vändpunkten

Malvin och Molly

Mellis

Spannet på hemväg

I onsdags hade jag ledig dag. Vädret var förträffligt och på morgonen åkte jag upp till Hällefors med hela hundgänget. Jag hade kollat med Niklas och visste att skoterspåret norr om Hällefors var i gott skick. Det tog sin lilla stund när jag parkerat, satt ut hundarna på kätting och gjort i ordning släden. Först körde jag med de sex rutinerade hundarna. Dom hade redan på morgonen vetat att nåt stort var på G: Soppa till frukost, åka en lång bit i hundsläpet, stake out.... Det måste var en STOR tävling idag!!! OK vi skulle bara ut på lite träning men hundarna var superhysteriska: Tjöt och vrålade, hoppade, snodde runt, ryckte i kättingen. Helt hysteriskt galna alltså. Och inte blev det bättre när Mellis smet iväg och sprang fram och tillbaka och retade upp resten av packet.

Jag hade en klump i magen men höll mig ändock lugn och kunde koppla in Casper + Yenna i led, sedan Sluggo och Sussie, sedan Frank och sist Jocke. Startlinan höll och när jag lossade säkringen for vi iväg som skållade troll. Efter första rusningen kom vi snart in i en stadig lunk. Niklas hade rätt: spåret var jättebra och ankarfästet betryggande. Jag stod på skotermattan hela vägen och ganska raskt var vi uppe vid sjön. Där var vägen upplogad en bit och jag vände innan plogvallen. Att tvärvända ett spann känns alltid marigt. Men nu hade jag bara sex hundar och tre (!) snöankare så allt gick perfekt. Så vi vände tillbaka till bilen och hade en härlig tur med utsikt över snöiga storskogar och solen i ansiktet.

Efter en snabblunch vid bilen stoppade jag in det första gänget i boxarna och började sela på Lisa och "barnen" och ett par pensionärer. Nu skulle barnen ut på sin första riktiga slädtur! Starten gick utmärkt och betydligt lugnare än första gänget. Det var bara Cookie som hoppade och tjöt som vanligt. Så for vi i väg. Och jag måste säga att Molly, Mellis och Malvin skötte sig fantastiskt bra. Dom bara jobbade på. Inget trassel eller snösnappande eller annat knöl.

Jag hade Molly och Malvin i wheel och dessa två - i synnerhet Malvin - är enormt starka. Långa perioder drog dom släden själva (15kg hundmat som barlast) och jag fick hela tiden stå på skotermattan för att hålla igen farten. Jag körde ända upp till sjön och vände även med detta spann. Totalt blev sträckan 19km - inte långt men det längsta barnen gått nån gång. Men dom var som sagt superbra.

Malvin bara jobbade på hela vägen - hela tiden med ett lyckligt flin i hela ansiktet. Lillfjanten Mellis kan ju vara rätt barnslig och hispig men väl i spannet så blir hon bara bättre och bättre. Hon gick i par med Getz och det är alltid tryggt. Hennes draglina var sannerligen sträckt hela vägen. Molly är alltid "All Business" fast allra sista biten blev hon nog lite trött och låg inte på lika hårt i selen.

Det var ett gäng belåtna hundar (och en belåten husse) som kom tillbaka till bilen. Om en vecka väntar Drevdagen och nya utmaningar för barnen!

Nya draglinor

2011-01-14T12:30:00.001-08:00

Röda linor i lead.

Gula linor i team

Blå linor i wheel

Plasthakar (Fixlock) i nacklinorna

Ja det är förstås inget helt nytt. Men för mig blev det nytt när jag nu gjort om draglinorna. I stället för dyra mässinghakar som frös fast på vintern har jag bytt ut till sk eskimokrokar till draglinorna och Fixlock i nacklinorna. Hitintills har det fungerat alldeles utmärkt. Man får ha lite annan teknik när man hakar fast selarna i draglinorna. Fördelarna är som sagt att eskimokrokar aldrig fryser fast. Dessutom är de klart lättare än mässinghakar så för ett åtta-spann så blir hela uppsättningen draglinor betydligt lättare. Samtidigt så gjorde jag draglinorna i olika färger beroende på plats i spannet. Jag har olika längd på draglinorna och med olika färger så är det aldrig någon tvekan om var en draglina skall vara. Eskimokrokar finns också i böjd modell som kanske är bättre än den raka modell som jag skaffade. Böjda eskimokrokar kan köpas från exv Vildmannen eller Nordic Husky Farm.

Getz har flyttat in

2011-01-14T12:21:00.001-08:00

Getz vann kampen! Nu har han äntligen fått flytta in på heltid. Hela hösten har han fått vara inne på dagarna men på kvällarna har jag kört ut honom i hundgården. Han är ju ändock en slädhund... Men de senaste nätterna har han jobbat timme efter timme på att bryta sig ut ur hundgården. Vi har ständigt hört hans klösande och gnagande på hundgårdsdörren (stålskodd!) nätterna igenom. Efter en avbruten tand och blödande tassar så tyckte vi att det var OK att han flyttade in. Han är ju ändock snart 12 år. Så de senaste dagarna/nätterna har vi haft en synnerligen belåten hund som förnöjt slafat på sängen i hallen i lugn och ro - praktiskt taget dygnet runt.

Moltas på besök och slädpremiär

2010-12-18T03:52:00.000-08:00

Vid starten.

Moltas i spannet.

Spannet pustar på hemvägen.

Moltas i wheel

Jörgen med sitt spann

Vi har haft en häftig fredag-lördag. I går fredag eftermiddag kom Moltas med familj på besök. De var på väg upp till Malin Sundin för att hämta en ny liten valp - Biscuit. På vägen upp mellanlandade dom här så vi fick träffa familjen Pålsson och deras hundar och förstås Moltas. Åhh - han är jättefin våran lilla Bubbe. OK - inte så liten dock. En rejält stor hund men inte så tung till typen utan höga lätta ben. Och ett himla härligt temperament. Lättillgänglig och mysvänlig så det kändes jättepositivt. Fredagkvällen förflöt med en massa hundsnack och planering av lördagens slädtur. Äntligen hade vi fått lite mer snö och vägarna runtomkring kändes hyfsat körbara. Så på lördagsmorgonen åkte vi upp till första korsningen och spände för ett dussintal hundar. Jag hade Yenna och Lisa i led. Sedan Molly och Malvin, Mellis och Casper samt sist hade jag glädjen att få låna in Moltas i wheel. Alltså Lisa och 4 av hennes valpar! I släden satt Denise som barlast och passagerare. Jörgen hade deras andra fyra hundar med Tindra i slädsäcken.
Vi fick en härlig tur i det lite vintergråa decembervädret med lite snö i luften. Hundarna gick kanonbra trots lösa spår med nån dm nysnö. Jag studerade Moltas noga. Han är ju en stor och rejäl hund med en massa kraft. När det gick lite sakta i trav ledsnade han men när vi ökade farten och kom upp i galopp gick han på riktigt bra. Likt sin bror Malvin kanske fortfarande lite tonårs-omogen. Alla hundarna gick jättebra och jag vill påstå att Lisa kan vara riktigt stolt över sina barn! Vi körde 8 km och sista hundra metrarna tillbaka till bilen la vi på en raketspurt i full galopp!

Premiär i led!

2010-12-12T02:45:00.000-08:00

Närbild Molly o Lisa

Molly o Lisa laddar för start

Spannet i vinterskogen

Lisa och Molly

Lisa o Molly i led

Idag en perfekt solig och lagom kylig vinterdag. Tog ut Lisa + "barnen" (13 månader vid det här laget) samt Getz&Cookie på en milrunda. En del snöpulsning på småvägarna men alla vovvar jobbade på bra. Från start hade jag Lisa&Getz i led. Men efter halva sträckan stannade jag och kände att "nu är det dags"! Jag satte fram Molly i led tillsammans med Lisa. Molly har från första början varit så himla duktig i spannet så nu ville jag testa henne i led. Först hade jag henne till höger men ganska snart bytte jag och satte henne till vänster om Lisa. Och det gick kanonbra! Hela hennes beteende och kroppsspråk och sätt att springa skvallrade om att Molly tog sig an förtroendet med stort allvar och entusiasm. Det var också frapperande att se hur lika Molly och Lisa är till utseende och typ. Ja frånsett färgen förstås. Det var en mallig Molly (och husse) som kom tillbaka hem efetr turen.

Ny campingtur med barnen

2010-12-06T10:41:00.000-08:00

Närbild på ledarhundarna med den lilla LED-lampan.

Hundgänget framme vid rastplatsen.

Molly.

Malvin och Mellis kollar halmbädden.

Korvelden tar sig.

Lisa vilar på rastplatsen.

Molly har lagt sig. Yenna i förgrunden.

På hemväg genom mörka skogen.

Jag har ett par dar ledigt så det blir förstås lite extra turer med hundarna. Idag kopplade jag upp ett åtta-spann med Yenna&Lisa i led. Sedan Molly&Casper, Mellis&Malvin samt Sluggo&Sussie. Det var bara ett par minusgrader och ymnigt snöfall när vi startade strax före skymningen. Jag testade också ett par små LED-lampor som jag satt fast på ledarhundarnas selar. (Inköpta på Clas-i-sjön). Dock syntes dom lite dåligt framåt så jag ska nog sy fast dom framtill på reflexvästarna i stället.

Först körde vi en halvtimme längs snöiga vägar innan vi stannade på ett mysigt fikaställe. Jag satte upp hundarna på stake-out längs draglinan. Jag hade t.o.m. tagit med lite halm som jag symboliskt lade ut som bädd till hundarna. Jag fyllde upp vattenskålar och sedan fick hela gänget varsin fryst laxbit att gnaga på. Allt för att lite imitera en rast under ett "riktigt" långlopp. Själv tände jag en brasa och grillade korv och drack kaffe och såg mörkret sänka sig över granskogen. Hundarna hade lite svårt komma till ro men både Lisa och Molly lade sig snart ner.

Alla barnen sköter sig fantastiskt som draghundar. Men mer och mer måste jag säga att Molly nog är i en klass för sig. Sitt temperament har hon definitivt ärvt från mamma Lisa: Lugn, sansad, focuserad, problemfri, kontaktsökande, mogen, klok. Jag kan se att hon redan kan kommandona när vi svänger. Bara gör sitt jobb i spannet utan strul. Imponerande för en så ung hund. Av de hundar jag har är det nog bara Yenna som varit så mogen så tidigt.

Efter halvannan timme så packade jag ihop grejerna och startade tillbaka hemåt. Nu var det helt mörkt och de snötyngda granarna skymtade förbi i ljuset från fyrhjulingen. Hundarna var väldigt belåtna när vi kom hem och middagen vankades!

Blåtur med barnen

2010-11-10T06:01:00.000-08:00

Rast under "långturen"

Fler bilder på mitt webalbum

Idag var det dags för den utlovade Blåturen med barnen. Jag satte upp åtta hundar i spannet - samma uppställning som jag förhoppningsvis kan ha nästa säsong med siktet på Polar Distans 2012... Det var en perfekt dag med 5-6 cm nysnö och nollgradigt väder. Den stora överraskningen för barnen var att vi skulle ut på en liten campingtur!

Först körde vi 8 km längs vägar med orörd nysnö. Bara här och var criss-crossade av spår efter älg, rådjur, hare eller räv. Vi stannade ett par gånger efter vägen för att pusta lite. För barnen blev ju detta en riktig långtur! Så kom vi fram till ett pyssligt ställe där vi stannade. Jag satte upp hundarna på stake-out längs draglinan. Precis som man gör på en långtur annars. Jag började med att ge hundarna vatten och varsin bit fryst lax och gjorde sedan upp eld för korvgrillning. Sussie var ganska otålig men de andra hundarna kom snart till ro. Molly la sig t.o.m. ner och vilade och knaprade på en liten björksly. Jag grillade korv, drack kaffe och gullade med hundarna.

Lisa med barnen på campingplatsen

Efter en knapp timme fortsatte vi hemöver. Det blev totalt 15km - inte så vidare värst förstås. Men för barnen den absolut längsta turen de gjort. De var väldigt nöjda när vi kom hem och fick gå och lägga sig i sina hundkojor. Ett litet steg på en lång väg mot framtida långdistanshundar!

Barnen ett år!

2010-11-07T11:17:00.000-08:00

Molly, Lisa, Malvin och Mellis

Valparna en vecka

Avspänd middagsvila. En vecka gamla.

Tänka sig - idag fyller barnen ett år! Ett helt år sedan Lisa klämde fram de 7 små krypen. Sen har de växt och växt och växt. Nu är de stora bumlingar. Ja riktigt stora drumliga bumlingar. Men man kan inte annat än älska de här odjuren.
Först för hur fantastiskt bra dom sköter sig i spannet på träningen. Problemfria, jobbar framåt. Ställer ytterst sällan till nåt trassel eller strul. Draglinorna alltid spända. Mellis är den charmigaste hunden som alltid vill ha husses uppmärksamhet och uppmuntran. Molly är en riktig amazon och en hund som från första dan bara har jobbat på och jobbat på. Malvin är redan en hund med makalös fysik och atletisk ut i nosspetsen. Som fulltränad kommer han att vara en urstark hund och blir absolut ett ankare i spannet.
Deras temperament är nog det jag är mest nöjd med. Som alla valpar/unghundar så är dom förstås fulla av bus och påhitt. Men samtidigt så lyssnar dom väldigt noga och är väldigt mjuka till sättet. Alltid sugna på kramar och ompyssling. Så jag behöver knappt höja rösten för att de skall stanna upp och fundera på vad jag vill. Utåt sett kan Malvin ibland verka vara en riktig tuffing. men som så ofta är han innerst inne en riktig velour-gosse.
I födelsedagspresent ska jag ta med valparna på en Blåtur (som det kallas på norska). Alltså en tur med hemligt mål. Men jag kan avslöja att vi skall ut på en mindre campingtur. Efter nån halvtimmes körning ska vi stanna och grilla korv och gnaga på fiskbitar och ha det allmänt mysigt en stund. Bara så att barnen från början ska lära sig rutinerna. Bra träning inför framtida stordåd! En rapport följer.

Kvällsmys

2010-10-19T12:18:00.000-07:00

Mellis och Sussie i extremt mysläge med magarna i vädret!

Ikväll var jag ute och tränade alla hundar igen. Först körde jag ett 6-spann med de "tävlingsvana" hundarna. Sedan ett 6-spann med barnen+Lisa samt med Cookie+Getz i led. Vi hade bara hunnit en liten bit då vi överfölls av en häftig regnskurar som övergick i en rejäl hagelby. Jackan klarade vätan men byxorna var snart dygnsura. Det kändes som att sitta med baken i en ishink! Även hundarna var påtagligt blöta. Men de var lika glada för det!
Efter kvällsmaten så har Sussie och Mellis legat på madrassen i köket och slappat och slötittat på TVn - uppenbarligen nöjda med sin insats.

Träning i skymningen

2010-10-12T10:39:00.000-07:00

Spannet i solnedgången. Alla draglinor tajta hela träningsrundan.

Mellis slappar efter träningen.

Idag var vi åter igen ute på träning. Nu när tikarna löpt färdigt så kör jag åter "A-spannet" för sig samt barnen+Lisa+"pensionärerna" i ett spann. Vi körde i skymningen och som det ofta brukar vara vid den tidpunkten så var det riktigt bra tryck i hundarna. Jag tror att hundarna i skymningen förvandlas till en vargflock ute på jakt. Allra helst var spannet med barnen riktigt på hugget. Det var precis när solen gick ner och temperaturen sjönk till bara ett par plusgrader. Efter träningen fick hundarna mat (dom åt som vargar också) och sen slappade Mellis för allt hon var värd på madrassen i köket. Hon dormade in och trillade till och med ner i springan bredvid madrassen!

Buskompisar igen

2010-10-04T10:15:00.001-07:00

Nu har Mellis äntligen slutat löpa Så till hennes och Malvins stora glädje kunde dom råbusa ikväll igen

Besök hos Ragna o Regina hos Agefeldts

2010-09-27T10:33:00.000-07:00

Regina - som Sussie till sättet och Yenna till utseendet.

Gunilla tillsammans med Regina på taket och Ragna i kojan

Rude-e - 13 år vid det här laget.

En av Agefeldts sköna ettårstikar.

I sommar har vi hälsat på/träffat alla våra barn. Både två och fyrbenta. Dock med undantag för Sarek som bor lite för långt bort för att hinnas med i planeringen. Idag var det dags att åka upp till Per o Ingrid där Ragna o Regina bor. Tillsammans med ytterligare 34 hundar inklusive Vovva - en stor och MYCKET kärvänlig schäfer. Det minsta man kan säga är att Ragna och i synnerhet Regina var ofantligt kärvänliga. Vi menade förstås att det var pga att dom kände igen oss! Vi härjade med "våra" båda töser en god stund i hundgården. När vi äntligen kunde slita oss från dom kunde vi hälsa på resten av hundgänget. Rude-e förstås som nu har blivit 13 år gammal. Samt den stora inhägnaden där ett halvdussin hundar rumsterade. Däribland ett gäng bedårande ettåringar från Per&Ingrids senaste/sista? kull. Sen stod förstås en fikastund på programmet. Vi höll aldrig på att komma därifrån. Dels pga allt hundsnack som måste gås igenom. Men också pga att min klocka plötsligt på nått oförklarligt sätt gick 3 timmar efter tiden. Så jag hade liksom ingen brådska att lyfta!

En månads träning och vinterns planer

2010-09-25T09:42:00.000-07:00

Höstdagsjämningen har passerats och nu är det en månad sen vi startade upp höstträningen. Vi har haft ganska så bra flyt i träningen hitintills. Vi har hunnit med ett dussintals träningstillfällen trots tidvis rätt milt väder. Så här i början så blir det ganska så korta distanser - från början 4-5 km och nu är vi uppe i 7-8km varje runda. Tempot håller jag ganska lågt: målet är att hundarna ska trava hela tiden och det innebär ca 14-16 km/tim.
Denna vinter har jag egentligen bara ett primärt mål: att träna "barnen" så att de framöver kommer att utvecklas till bra slädhundar. Kanske kan de rutinerade hundarna tränas upp till nåt medeldistanslopp. Men nån start i Polar Distans lär det inte bli denna säsong. Förhoppningsvis så kan det bli några slädhundsturer uppåt Dalarna även denna vinter. Vore bra kunna ta med barnen ut på nån övernattningstur så de får erfarenhet av detta.

Hur har då "valparna" (OK - de är trots allt snart 11 månader:-) skött sig? I korta drag kan jag säga så här:

Malvin: Trots tidigare epitet "Ful-Malvin" så är detta verkligen en hund med potential. Han är så otroligt fysisk. Påminner mycket om sin far Magneto. Full av kraft och energi. Springer så lekande lätt till synes utan ansträngning. Är otroligt sansad i spannet. Har aldrig strulat till det. Kan redan reda ut små lintrassel. Hela tiden tryck i linan. På ytan en väldigt tuff hund men i själ och hjärta en riktig velour-hund som alltid vill kramas (även om han påstår att det är brottning!) Jag älskar den hunden!

Molly: En riktig Amazon i röda huskykläder! Rejäl - både till kropp och själ. Likt sin mamma (och mormor) går det aldrig att sätta sig på henne. Bestämd. Aldrig något hyss i spannet. Hela tiden tryck i linan. Lugn och sansad. Jag älskar den hunden!

Mellis: Otroligt utåtriktad. Ger lätt ett hispigt intryck. Vill alltid vara alla till lags. Ganska försiktig. Har fått gått bredvid "säkra" hundar typ Lisa eller som här Getz. Lugn och sansad vid starten. Hela tiden tryck i linan. Definitivt den gosigaste och pussigaste av barnen. Jag älskar den hunden!

Så hitintills har de här tre "barnen" skött sig otroligt bra och dom har aldrig ställt till nåt strul eller knas i spannet. Dom är jättelovande! Jag älskar dom här barnen:-)

Molly dödskär!

2010-09-24T10:35:00.000-07:00

Kurtisen startar...

En liten smekning...

Getz måttligt intresserad

Ohh min favvo-Getz!

Det är nu ett par veckor sen Molly började löpa. Just nu är hon minst sagt dödskär. Målet för hennes trånad är farbror Getz! Han är 11 år och kastrerad men det spelar ingen roll. Molly lägger ut sig oförblommat för sin super-favvo. Getz i sin tur är måttligt förtjust i uppvaktningen men det dämpar inte Mollys uppvaktning. Samtidigt så står Frank ute i hundgården och småylar dygnet runt. Snart har tre av tikarna löpt klart men Yenna och Cookie återstår...

Storfrämmande

2010-09-18T08:30:00.000-07:00

Grand old lady Pinny

Pinny (vänster) och Ceeskiak tillsammans med Gunilla

Vi har haft besök av Ivana&Vladimir - Katerinas föräldrar. Dom var på väg tillbaka till Prag efter att ha hälsat på uppe hos Katerina&Jachym i Strömsund. Dom stannade över natten här hos oss. Det har nu blivit en årlig tradition och alltid lika kärkommet. Med sig hade dom tre äldre hundar: Blissi (11år), Ceeskiak (14år) och Pinny (18år) Ja det står faktiskt rätt: Denna fantastiska tik är nu arton år ung! Visst - kanske en del smärre ålderskrämpor men på det stora hela taget mycket pigg. Både hon och hennes son - 14-åringen - åt med god aptit och var mentalt väldigt alerta. Höll hela tiden koll på vad vi gjorde och skulle med och spana in allt. Det är sällan man ser en så gammal siberian och som dessutom är så osedvanligt pigg. Hoppas vi ses igen Pinny!

Rasspecialen i Bjursås

2010-09-14T10:35:00.000-07:00

Snygga Mellis i ringen
Foto Ylwa Malmberg

Lilla Mellis slappar vid tältet

Ful-Malvin försöker visa upp sig efter att visat sig i ringen.

Niklas med Blitzen som har samma pappa som Lisa.

Malin springer med Krtek i ringen

En av Alhaugs valpar har slocknat...

Den här helgen är definitivt den största under året för mig och många andra husky-fans. Naturligtvis jämte Polardistans som för min del är en lika stor händelse. Men rasspecialen handlar mycket om att träffa andra husky-dårar och se på fina hundar. Polardistans är mer en fantastisk upplevelse tillsammans med mina hundar.

Ja vi hade en jättelyckad helg uppe i Bjursås. Jag träffade en lång rad av gamla husky-vänner. och såg en hel hop av jättefina hundar. Närmare bestämt drygt 200st... Dessutom ställde jag ut två av hundarna: Malvin och Mellis båda i juniorklass. Malvin fick riktigt bra kritik men dock en tvåa. Så jag döpte genast om honom till Ful-Malvin! Mellis fick fantastiskt bra kritik och fick ett HP. Dock utan någon placering. Jag kan ju tillägga att båda "barnen" just fyllt 10 månader så de var i stort yngst i sina klasser.

Jag måste bara skryta en del med att skriva ner Mellis kritik:
"Quality puppy mature for her age lovely outline fit and in good coat her movement is exellent and her head typical lovely balanced dog"

Jag tältade på campingen tillsammans med en del andra. Det var lite som att vara på nån musikfestival! Dock utan musik! Strax intill var partytältet för lördagens middag uppställt så jag bodde mitt i smöret så att säga. Ylwa skickade en bild på Mellis i ringen. Jag lägger också in ett par bilder på Blitzen och Krtek. Blitzen har samma pappa som Lisa. Man ser släktskapet tydligt. Hon visades otroligt proffsigt av Niklas! Malin visade upp Krtek som blev andra bästa tik i öppen klass. Hon är som en mindre kopia av Lisa. Båda systrarna har samma uttryck i ansiktet och har blivit mer svartgrå till färgen. Nästa år blir det att åka upp till Idre!

PS Under helgen fick jag också MMS från Hågen som berättade att Laika fått en kull om 5 hanvalpar tillsammans med Sarek

Besök hos Linnea

2010-09-06T11:31:00.000-07:00

Vackra Linnea

Idag gjorde vi en dagsutflykt upp till Sunnemo. Först stannade vi längs Svartån och gick på en skogspromenad. Med oss var Yenna som fick en egen stund tillsammans med oss. Vi gick först längs ån och sen upp längs den branta sluttningen där vi hittade en prima fikaplats med härlig utsikt.

Sen fortsatte vi upp till Linnea som bor hos Wolfgang o Simone på Huskyfarm Björkilsätern en liten bit upp i skogen öster om Sunnemo. Det var så kul att träffa Wolfgang o Simone + alla deras hundar och naturligtvis Linnea! Det var två år sen vi var och hälsade på sist och sen dess har Linnea verkligen utvecklas mycket. Exteriört är hon helt fantastisk med stor utstrålning och ett suveränt uttryck i ansiktet. Mentalt är hon fortfarande lite försiktig men det var inte så svårt att bli närmare kompis med henne. Vi önskade verkligen att vi kunnat haft kvar henne.. Men samtidgt var vi så glada att hon har det så bra!
Vi hälsade naturligtvis på de andra hundarna också. Speciellt kul var det att se de två nya hundarna som kommer från Agefeldts. Jag såg dom som helt nyfödda för ett år sen. Och nu var dom två jättestiliga vovvar!

Efter en bra stunds hundprat på den nybyggda veranda i det fina höstvädret var det dags vända hemåt. Yenna var helt slut efter alla upplevelser denna dag!
Webalbum på adress http://huskys.candymans.se/#15.0

Tänkvärda ord om Siberian Husky

Nya hundgården äntligen klar

2010-09-05T06:00:00.000-07:00

Bild tagen från "riktiga" ingången. Längst bak hundkojorna och den extra utgången till rasthagen.

Malvin kikar ut från en av hundkojorna

Malvin slappar obekymrat i sin nya hundgård..

Nu är den nya hundgården definitivt invigd. Härom dan så sorterade och krattade jag ut det sista gruset. Två nya hundkojor var redan på plats. Dom sitter intill varandra men kan användas helt separat. Och i går kväll fick Malvin och Molly ta den i besittning. Sen får vi se på sikt hur jag sorterar upp hundarna. Så att det exv fungerar undr löptider och så...
En extra grej med denna hundgård är att den har två ingångar. Förutom den "riktiga" ingången så finns det en ingång ut till stora rastgården. Detta gör att jag kan använda hundgården som sluss ut till rastgården för även de andra hundarna.

Hundutställning i Simmatorp

2010-09-04T12:08:00.000-07:00

Mellis först bland juniortikarna

Mellis ställer upp sig för domaren

Mellis laddar innan hon ska in i ringen

Anders o Agnetas jättefina tikvalp Naja

Niklas Olssons valptik Blitzen. Hennes pappa är Captain Canuck vilken syntes rätt tydligt!

Idag var vi på SPHKs hundutställning i Simmatorp. Vi ställde ut Malvin och Mellis.
Malvin hade alla möjliga fel enligt domaren (Karsten Grönås) men fick trots det en etta och blev sist bland juniorhanarna.
För Mellis gick det bättre. Hon fick en etta men mycket bra kritik och blev bästa juniortik.
Största behållningen var att se så många hundar och träffa gamla hundbekanta. Och att våra vovvar skötte sig väldigt bra. Nu blir det Bjursås nästa helg

Norgeresa till våra valpar och huskyvänner

2010-09-03T11:57:00.000-07:00

Arya/Millan uppe i Hemsedal

Nu i månadsskiftet tog vi en snabbtur till Norge. Båda våra barn bor där och dessutom 4 av våra valpisar. Nu åkte vi först till Hamar. Med oss var alla 12 hundar i släpet! Vi bodde hos Viggo&Tora i deras mysiga hus med en vidunderlig utsikt över dalen runt Hamar. Det blev en noggrann genomgång av alla deras hundar + en lång rad slädhundshistorier från förr och nu. Vi hann också förstås hälsa på Malte och Miley som bor på en kennel i Hamar. Det blev ett kärt återseende...
Kvällen hos Viggo&Tora blev sen med hundhistorier till långt efter midnatt.

Sedan fortsatte vi på slingriga norska vägar över till Hemsedal. Vi parkerade nära skicenter och åkte sedan ner till Håvard&Elisabet. Här bor Arya/Millan. Hon hade utvecklats till en fantastisk hund. Inga hyfs och bus som våra egna tre "valpar". Lugn och sansad och Håvard har gjort ett fantastiskt jobb med henne. De hade en väldigt bra kontakt och Arya/Millan får vara med honom nästan jämt. Han jobbar som typ äventyrsguide så dom är oftast ute på fjället. Och är dom på nåt ställe - exv en affär - så säger han bara åt henne "ligg här" så ligger hon där tills han kommer tillbaka. Vi bara häpnade!

Nästa morgon kom dom upp till vår tältplats. Dom hälsade på Lisa (som var måttligt fötjust i sin dotter) och de andra hundarna. Malvin var den av syskonen som gick bäst ihop med Arya/Millan. Vi hade gärna velat stanna längre tid i Hemsedal men var tvugna åka hemåt. Det tog 10 timmar fyllda av kurvor, vägarbeten och tunnlar hit och dit under hela Oslo innan vi var hemma.

Webalbum från norgeresan finns på http://huskys.candymans.se/#14.0

Start på höstträningen

2010-08-27T05:23:00.000-07:00

Första spannet dricker i ett dike. Mums!

Getz o Casper i täten för barnen

Mellis o Molly

Lisa o Malvin.

I morse stod termometern bara på +10 grader. Så äntligen kunde jag starta höstträningen lite smått. Först tog jag ett erfaret gäng med Yenna o Cookie i led, sedan Sussie o Frank och sist Sluggo. Vi körde en kortis på 4 km bara för att komma igång lite.
Därefter var det barnens tur. I led satte jag Casper o Getz vilket garanterar icke-strul i spannet. Därefter Mellis o Molly och sist Lisa o Malvin. Mest uppspelt var förvisso Mellis som hoppade och tjöt oavbrutet före start. Men kidsen skötte sig utomordentligt och efter bara tre km var vi hemma igen. Måtte hösten vara här för gott!

Norgeresa och Jockes konvalecens snart över

2010-08-26T11:05:00.000-07:00

Ser ni nåt särskilt med bilden? Jo jo men: Inget bandage runt Jockes ben!! Ingen strut på huvudet!!!

I tisdags kväll kom jag hem efter några dar uppe i Lödingen (nära Narvik) där jag hälsat på Daniel och Maria. Jag hade några underbara dagar i en fantastisk natur. Dessutom sol nästan hela tiden vilket är ett unikum i de här trakterna. Jag har ett webalbum från Lofoten som ni kan titta på här:
http://www.candymans.se/#13.2
Gissa om hundarna var överlyckliga när jag kom hem! Jocke hade varit jätteorolig hela tiden jag var borta. Och fram för allt Mellis och Sussie bara tjöt rakt ut när de fick träffa husse igen.

Redan innan jag åkte så hade vi slutat ha bandage på Jockes ben. Men eftersom han tidigare nopprat upp huden på insidan av benet (på andra sidan av såret) så fick han fortsätta att ha struten på huvudet. Men när jag kom hem så hade han börjat få lite klåda i ena örat så vi testade att ta av struten. Då hade han haft struten på i nästan 12 veckor. Så inte undra på att örat blev lite instängt och "ovädrat". Men nu har det gått bra i ett par dar så vi får hoppas att allt snart är helt bra. Det har för övrigt börjat växa päls även på det område som helt saknade hud efter operationen. Usch - det var 12 långa veckor!

Moltas o fam Pålsson på besök

2010-08-18T01:26:00.001-07:00

Jörgen med Moltas.

Moltas - till typen väldigt lik sin far. Fast lite större.

Moltas poserar

Maria med tre av deras hundar

Lisa, Denise o Tindra vid frukostbordet

Igår kom fam Pålsson på besök. De var på hemresa efter en hundsemester uppe i Bräcke. Vi hade en jättetrevlig kväll och pratade mycket hund. Naturligtvis fick vi också krama om Moltas ordentligt. Han har utvecklats til en stor hund men samtidigt väldigt lätt och spänstig. Fylld av självförtroende och gott gemyt. En fantastiskt fin och trevlig hund helt enkelt! Vi kunde också beundra den mycket proffsiga och genomtänkta hundtrailer som Jörgen byggt under våren. Våra hundar hade fullt upp att kolla vilka inkräktarna i "deras" rasthage var och nu på förmiddan har de nosat igenom varje kvadratcentimeter av rastgården för att kolla vilka dom var.

Hälsningar Norge

2010-08-14T12:06:00.001-07:00

Millan 9 månader

Förra söndan fyllde valparna 9 månader. Stor dag i deras liv eftersom dom officiellt inte är valpar längre. Då fick jag den här bilden på Arya (aka Millan) som bor hos Håvard i Hemsedal. Hon ser verkligen ut att ha utvecklats jättebra och är en himla fin hund. Hon har ett mycket bra temperament och trivs så bra i sitt hem.

Flickorna på utställning

2010-08-14T08:15:00.000-07:00

Molly och Mellis (Marlene tog bilden)

Gunilla och flickorna softar efter äventyret i ringen.

Ylwa med Io i ringen

Ylwa o Marlene snackar hund snackar hund snackar hund....

Idag var vi på SKKs utställning i Askersund. Med på äventyret var Mellis o Molly på sin allra första utställning. Dom "fyllde juniorer" förra söndan och är typiska tonårstjejer och dessutom precis nyfällda i pälsen. Domare var P-E Wallin och en glad överraskning var att Annika var där som domaraspirant (eller vad det heter). Sen tidigare vet jag att Per-Erik är väldigt mjuk med hundarna så det passade bra som premiärdomare.
Jag måste säga att det gick överraskande bra. Molly och i víss mån Mellis var rätt tagna av allt ståhej. Så de var rätt försiktiga i ringen och sprang inte så avslappat. Gunilla sprang med Molly och jag hade Mellis. Men de fick mycket bra kritik och i slutändan blev Mellis bästa juniortik och därefter Molly. (Det var inga fler tikar med i deras klass:-) Båda fick ett HP så vi var riktigt nöjda. Siberian Husky gick först i ringen så efter tretton hundar och bara en timme så var det dags fara hemåt. Vi hann förstås med en del hund-mingel med Ylwa (vars Io blev bästa junior-hane och fick ett cert) och Marlene och lite annat husky/malamut-folk.
Hemma väntade Jocke - fortfarande med strut runt huvudet. För en vecka sedan var operationssåret läkt så jag testade att ta av struten. Omedelbart tuggade han upp en stor plätt på andra sidan (baksidan) benet så det fick bli strut på igen. Om nån vecka kan vi kanske testa och ta av struten igen. Det är nu drygt tio-veckor sedan han opererades och han har gått med strut sen dess....

Lisa på taket

2010-07-23T12:36:00.000-07:00

I kväll tyckte sig Gunilla se nåt i ögonvrån. Var det en hund på taket över hundgårdarna?? Det var väl inte möjligt, men när hon tittade närmare efter så var det faktiskt sant. Lisa spatserade omkring uppe på plåttaket. Hon hade förmodligen tagit sig dit via taket från en av hundkojorna. Nu var hon lite bekymrad hur hon skulle ta sig ner igen. Men med hjälp av en stege och husses fasta hand kom hon tillbaka till terra firma.
Som syns på bilden så har Lisa efter fällningen fått en grå färg på pälsen - hon som var svart som unghund!

En strut mindre

2010-07-21T06:39:00.000-07:00

Getz slappar in sin favvogrop.

Jag var ledig idag så i vanlig ordning denna sommar åkte jag till veterinär i Karlstad. Med var Cookie som idag 2 veckor efter operationen skulle ta bort stygnet på ögonlocket. Ja det var faktiskt bara ett stygn med en liten trådände som chickt stack ut några mm från ögonlocket. Jag var väl lite orolig för att hon skulle sprattla en del men allt gick bra. Största upphetsnigen var nog den maffiga katt som samtidigt satt i väntrummet på Solstaden! Stygnet plockades bort illa kvickt och sen for vi hemåt utan strut. Jag hade dock köpt en ny strut till Jocke (Den gamla hade Frank massakerat härom dan!) som lär gå med den ett par veckor till. (Det är nu 7 veckor sedan hans operation) Hans sår läker sakta men säkert men det är en liten plätt kvar utan riktig såryta.
Som vanligt har det varit riktigt varmt idag. Hundarna har legat utslagna här och var. Getz stadigt parkerad i sin favvogrop. Själv har jag börjat sätta upp staketet på den nya hundgården. Ett besvärligt jobb där trådändar hela tiden krokar i och stakettrådar vränger sig upp och ner. Det är ungefär som att brottas med en pytonorm!

Hundgårdsbygge och sommarlata hundar

2010-07-18T06:31:00.000-07:00

Lisa och valparna deltar intresserat i hundgårdsbygget.

Reglarna till den nya hundgården.

Mollly flämtar i sommarvärmen.

Lisa spanar från sin favvoplats på kojtaket.

Getz med benen i kors.

Nu med valparna som blivit stora - de fyllde åtta månader alldeles nyligen! - så insåg jag att jag måste bygga ytterligare en hundgård. Planer smiddes, material införskaffades. Och i tisdags var grannen här med sin minigrävare och tog bort matjorden på ett område intill de befintliga hundgårdarna. Den nya hundgården får måtten 3x8,4 meter och blir alltså godkänd för 2 hundar enligt jordbruksverket. Jag la ut armeringsmattor i botten och byggtimmer runt om. Sedan körde vi på 2 lass med grus. I helgen har jag lagt ut syllar på byggtimret och rest reglar på dessa. Så nu är nästa steg att sätta upp hundgårdsnätet. Efter mycket vankelmod så blir det trots allt nät och inte gallersektioner. Även om dessa är enklare att sätta upp så är de avsevärt dyrare. Arbetet följdes med stort intresse av Lisa och valparna. De andra hundarna låg i skuggan på den numera allt mindre gräsmattan och njöt av livet. Inne på hundsängen låg Getz avslappat på rygg med benen i kors!

Rena konvalecenthemmet!

2010-07-07T07:58:00.000-07:00

Cookies öga före operationen.

Cookies öga efter operationen. Rena boxarfacet!

Jocke vilar ut i sin säng på rehabcenter efter det senaste veterinärbesöket.

Huset börjar mer och mer likna nån sorts rehabcenter eller konvalecenthem. Tidigt i morse var jag åter i Karlstad på Solstadens. Först hade Jocke återbesök för 50-11e gången. Det är fem veckor sedan han opererades. Såret läker sakta men säkert. Men i måndags hade han vrängt till struten i hundgården och lyckats plocka bort bandaget. Såret var fullt med halm som jag fick göra rent. Och idag verkade det lite infekterat. Veterinären (som också heter Jocke) tog ett prov för odling så vi får se om det behövs någon ny antibiotikakur. Men han får under alla omständigheter gå med strut ett antal veckor till...

Cookie var också med i morse och henne lämnade jag kvar för operation. I vintras fick hon en sorts vagel på vänster ögonlock. Vet i Karlskoga sa att den skulle gå bort av sig självt. Men inget har hänt så det var säkrast operera bort den. Förutom att den irriterar så kan det i värsta fall skava hål på hornhinnan. Allt gick bra och jag hämtade henne i eftermiddag. Lilla Cookie såg ut som en boxare i facet. Om två veckor ska hennes stygn tas bort och fram till dess har vi alltså två hundar med strutar på i huset. Det blir måmga blåmärken på våra ben!

Bra inlägg Matti!

2010-07-07T01:31:00.001-07:00

Igår kom senaste numret av Polarhunden. Jag läste direkt Matti Holmgrens svar på Lennart Anderssons artikel i förra tidningen. Och jag måste säga att jag instämmer helt med Mattis synpunkter. Som superamatör i sammanhanget så känns det förmätet att själv skriva ett inlägg. Men Matti är förvisso en person med odiskutabel erfarenhet och integritet och ingen kan fnysa bort hans åsikter.
Redan på förarmötet efter Polar Distans så förde Lennart fram de här åsikterna om "inga sockor", "Inga täcken", "ingen 160km-klass". Alltså vi vanliga veklingar har ingenting på Polar Distans att göra?? Jag hade täcken till några av hundarna under PD. Inte för att de annars skulle frysa utan i första hand för att de skulle "må gott" mentalt och koppla av och vila bättre. Det har inget med bortklemade eller icke-rastypiska hundar att göra utan är - precis som Matti skriver - ett sätt för mig att ta hand om hundarna på bästa sätt. (därmed inte sagt att man "misshandlar" hundarna om man inte har täcken!) Jag hade förstås sockor med i reserv men eftersom jag tar det ganska lugnt så behövde jag aldrig använda dom. Och jag hoppas att 160km-klassen kommer att finnas kvar. Det är nog enda sättet för mig och många andra att ha ett realistiskt mål för träning och "tävling" i lite längre lopp.

Jockes sår

2010-06-23T12:36:00.000-07:00

Nu är det tre veckor sedan Jocke opererades för ett par knölar på höger framben. Tack och lov var även dessa godartade. Men sårläkningen blev mycket besvärligare än vid en likartad operation för ett par år sen. Denna gång räckte inte skinnet riktigt till utan kvar blev en tumme-stor plätt utan hud. Det har blivit många återbesök (6 stycken hitintills) och ständiga såromläggningar med dyra kompresser och sårläkningspasta. Men nu ser såret hyfsat bra ut. Det ser torrt och rent ut och vätskar inte så mycket längre och det har inte varit några infektioner. Nu ska snart ny hud börja växa fram över såret och det kan tänkas ta 2-3 veckor till. Och under den tiden får vi byta bandage morgon och kväll. Men nu bara vanlig koksaltindränkt kompress. Jocke är jätteduktig och står nu bara helt stilla och väntar tills vi är klara. Och struten har han på sig utan protester. Han var också tapper i måndags när vi plockade bort stygnen.
Heja Jocke!

Malvin på utställningspremiär!

2010-06-06T05:29:00.001-07:00

Idag var jag med Malvin på inoff utställning i Filipstad. Från början skulle Gunilla också följt med samt Mellis. Men det kändes inte bra att lämna den nyopererade Jocke ensammen hemma för X antal timmar så Gunilla fick vara hemma med honom (och de andra hundarna) Jag var länge i valet och kvalet om jag skulle ta med Malvin eller Mellis men bestämde till slut för Malvin. Det här var en ganska liten utställning och det var bara Malvin (och Mellis) anmälda i valpklass + en tre år gammal tik från Hagfors - en tik från Axias kennel.

Utställningen var i första hand miljöträning för Malvin. Och det behövdes verkligen. Det fanns många otäcka saker att upptäcka på utställningsområdet. Massor med lukter och människor och nya hundar. Malvin såg rätt tagen ut men piggnade till när han fick busa med den väldigt lekfulla huskytiken.

Väl i ringen uppförde han sig väldigt bra. Sprang bra, ställde upp sig fint men gav antagligen ett lite "otrivsamt" intryck. Inte den här positiva och utåtriktade hunden. Han fick väldigt bra kritik av domaren både vad gäller typ/uttryck, vinklar o kors samt rörelser. Kanske pälsen inte helt OK - men det är fortfarande valpälsen som han nu har börjat tappa. Han fick HP och förstås BIR valp. OK - nu var detta en inoff utställning i valpklass så man ska väl inte dra för stora växlar på detta. Men Malvin var väldigt nöjd med att han överlevde denna prövning och han har tilbringat eftermiddan snarkandes på rygg!

Ny operationsdag för Jocke

2010-06-04T10:57:00.000-07:00

Jocke (och vi) hade en lugn natt. Han åt frukost med god aptit. Men dessvärre ville han fortfarande inte stödja på benet. Och det var också ganska så svullet, något som veterinären hade pratat om innan vi åkte hem igår. När de sydde ihop såret så räckte skinnet inte riktigt till så det stränade runt benet - och därmed var det risk att det skulle bli stas i benet. Vi avvaktade ett par timmar men inget förändrades. Så jag ringde veterinären och efter lite dividerande så åkte jag över till Karlstad. När vi kom in på kliniken så var Jocke rätt hysterisk så han fick en lugnande spruta och sen klämde den påtagligt unge veterinären på benet och kollade på benet. Smackade misslynt och sa att "det här får Jörgen titta på. Du kan ta en sväng på stan så länge".
Jaha - redan torsdan hade jag "tagit en 6-timmars-sväng på stan" och hunnit med alla intressanta sportaffären mm. Men - OK jag fick väl ta dom moturs idag. Och visst - Karlstad har också många fina promenadstråk längs Klarälven. Solen sken och nu gällde det Jocke. Efter åtskilliga timmar var han vaken igen och klar att hämta. Dom hade lättat lite stygnen. Och nu såg det mycket bättre ut. Han kunde stödja på benet och det var mindre svullet. Och nu ikväll ser allt bättre ut så vi får hoppas att Jocke piggnar till framöver.

Jocke opererad + ingång fönstervägen

2010-06-03T11:33:00.000-07:00

Idag opererades Jocke för en ny knöl på sitt framben. Operationen gick bra men nu är tassen ganska svullen och han har en del ont. Dec 2008 opererades han på samma ben för en första men betydligt större knöl. Den knölen var godartad men nu tycks nåt liknande blommat upp.

Yenna o Sussie har börjat utforska den nya vägen in i huset - den som går genom sovrumsfönstret...

Gänget samlas på bänken utanför fönsteröppningen i sovrummet

Lite tvekan innan det avgörande steget...

Och häpp så kommer Yenna in genom fönstret!

Tur i spann med kidsen

2010-05-25T03:41:00.000-07:00

Idag 25 maj men bara +7 på morgonen. Lite småregnigt men vi tog ut kidsen för en spanntur till innan sommaren. Redan när jag plockade fram selarna blev kidsen helt vansinniga. Har de redan lärt sig rutinen?! Getz och Casper ledde spannet, därefter Malvin ihop med Lisa och sist Mellis och Molly. Idag jobbade framför allt Malvin och Molly superbra medan Mellis kanske var lite mer avslagen. Nu har kidsen fått ett par positiva turer med sig inför sommarvilan och till hösten har vi en bra början att utgå från.

Getz och Casper leder kidsen på deras andra tur i spannet

Lisa och Malvin i spannet

Mellis och Molly i spannet

Malvin och Mellis efter träningen

Molly på verandan vill in i sovrummet

Pingstsöndag

2010-05-23T08:38:00.000-07:00

Casper slappar i sandgropen

Molly har växt till sig sista veckorna. Är inte så rultig längre.

Mellis i favvoställning på källernedgången

Jocke har ofta haft svårt i umgänget med de andra hundarna. Men som valp-farbror har han fungerat perfekt. När han kommer ut till kidsen ropar dom i kör: "farbror Jocke! Kom och lek med oss!" Och alla är lika lyckliga!

Maj drar sig mot sitt slut. SMHI lovar rätt kyliga mornar till veckan så kanske hinner jag ut med alla hundar en sväng till innan sommaren. Jag fyllde år för en vecka sen och fick bl.a. en nya kompaktkamera i present. Så idag testade jag och tog lite bilder på kidsen. Lisa och Casper kom också med på ett hörn. Hela bildspelet finns på hemsidan www.candymans.se

Valparna 6 månader och vägda o mätta

2010-05-11T12:06:00.001-07:00

Porträtt på Malvin

I lördags fyllde valparna 6 månader. Dom är alltså stora barn vid det här laget.
Dom börjar mer och mer utveckla sina personligheter.

Malvin den stora flåbusen. Bråkig och bräkig och en ganska grov yngling. Mycket maskulin. Alltid pigg på en brottningskamp med någon av systrarna. Utåt sett en riktig tuffing men ganska feg innerst inne. Väger 23 kilo och mäter 55cm i mankhöjd.

Molly som vi kallar för "Amazonen" eller "Den fula ankungen". Hon är inte så särskilt feminin av sig och är - liksom sin brorsa - alltid pigg på en brottningskamp. En ganska grov tik som väger 20 kilo och mäter 53 cm i mankhöjd.

Mellis är en lätt hund på alla sätt och vis. Både till temperament och rent fysiskt. Hoppar utan ansträngning från stillastående upp på ett bord. Mycket mjuk till sättet och startar sällan nåt bråk. Mycket feminin. Trygg i sig själv. Väger 18 kilo och mäter 55cm i mankhöjd.

Premiär i spannet!

2010-05-02T01:06:00.000-07:00

Spannet på premiärtur.

Yenna och Casper var superduktiga i led.

Lisa och Mellis.

Malvin och Molly i wheel.

En lätt nattfrost. Soligt och klart på morgonen. Som gjort för en första tur med valparna i spannet. Jag har cyklat med dom några gånger under april och det har gått bättre och bättre. Och nu fyller dom snart 6 månader. Så allt kändes som upplagt för att sätta dom i ett spann för första gången.
I led satte jag mina två mest pålitliga hundar: Casper och Yenna. Då visste jag att det inte skulle bli nåt strul i täten. De går alltid framåt utan att trassla och ha sig. Sedan fick Mellis gå vid sidan av mamma Lisa. Och sist de två "krigarna" Mavlin och Molly. Jag hade väl ett litet frågetecken där att de skulle börja busa med varandra.
Visst det blev lite strul i början innan vi kom iväg. Bl.a. så hade de nu nacklinor vilket jag inte använt när jag cyklat med dom. Nu var också Gunilla med och det var till stor hjälp. Snart började vi rulla i sakta mak (10km/tim) och småttingarna travade på. Mellis var felfri. Hon var också väldigt lyhörd på vad jag sa och jag kunde se på hennes öron att hon hela tiden kollade bakåt. Molly och Malvin jobbade också på och hittade aldrig på nåt bus. Kroppsspråket på alla kidsen visade att de sprang på ett avspänt och förtroendefullt sätt.
Efter halva sträckan (1,5 km) stannade vi och gullade med hundarna innan vi fortsatte tillbaka hem. Gissa om det var ett gäng trötta men malliga valpar som återvände hem till ratshagen! De flåsade så man kunde tro att de gått ett PD! Och deras små hjärnor var säkert helt utmattade! Som krona på verket tog sen vi fika i den varma vårsolen och alla hundar försåg sig av skinkmackorna! En riktigt lyckad start på kidsens slädhundskarriär med andra ord. Sist en stor eloge till Casper och Yenna som gjorde ett perfekt jobb i täten.

Molly fikar med matte Gunilla

Systrarna i led

2010-04-24T02:13:00.001-07:00

Systrarna Sussie o Yenna i led

April har varit verkligen bra för att hålla hundarna igång efter vintersäsongen. Kyliga klara nätter och perfekt att ta en tur med spannet tidigt på förmiddan. I april i år har jag kört nästan dubbelt så många gånger som april i fjol.
Idag körde jag systrarna Sussie o Yenna i led. Det känns riktigt fantastiskt att "mina egna" valpar utvecklats från små nyfödda kryp, sen till unghundar och nybörjare i spannet och nu efter snart fyra år vara mogna att tillsammans gå i täten för spannet.
De här två tjejerna kompletterar varandra riktigt bra: Yenna är den plikttrogna, strul-fria, focuserade lite inåtvända hunden medan Sussie är synnerligen utåtriktad, har ett häftigt temperament, är superenergisk och har en strul-fylld karriär i spannet. Men nu tycks alla bitar sitta på plats och nästa säsong kommer de här två alla gånger att ta över rollen som main-leaders i spannet.

Soffpotatisar

2010-04-18T08:23:00.000-07:00

Mellis har intagit "sin" stol på verandan

Getz njuter i ryggläge på hundsängen.

En till härlig hundhelg! Alla vovvarna har fått sitt: Jag har cyklat med alla valparna varsin 3-km runda. Molly fick springa sin runda tillsammans med farbror Casper och det gick hur bra som helst. Mellis ser allt mer ut som en blivande stjärna!? Hon tänker hela tiden framåt och under sin tur redde hon t.o.m. ut ett mindre lintrassel när hon fick linan mellan bakbenen. Det är nåt som inte ens alla erfarna hundar klarar av. Efter träningen så kopplade hon av i "sin" trädgårds-stol ute på verandan!
I morse tog jag en 15km-runda med de gamla hundarna. Mornarna är fortfarande kyliga så det är bara att tacka och ta emot och hålla hundarna igång så länge som möjligt innan sommarvilan. Sen bar jag äntligen ut valpsängen på logen och satte dit den gamla hundsängen i stället. Getz blev lycksalig och la sig omedelbart på rygg på sängen med en belåten suck.

Första cykelturen

2010-04-10T08:51:00.000-07:00

Malvin springer i par med mamma Lisa

Molly med mamma framför cykeln

Idag var det premiär för valparna att springa med mamma Lisa framför cykeln. Det fick bli en kort runda på ca 3 km för Molly först och sedan Malvin. Mellis får ta sin premiär en annan dag. Molly gjorde en strålande premiär och hade väl inga hyfs alls för sig. Malvin var det lite strul med - till en del beroende på att Lisa fick en del griller i huvet och ställde till det ett par gånger. Allt som allt dock klart godkänt för båda kidsen.

Barnen 5 månader

2010-04-08T11:10:00.000-07:00

Gänget i grävartagen

Från topp: Mellis, i mitten Malvin, nederst Molly

Idag fyller barnen 5 månader. Dom är ena stora busar nu. Vi vägde dom härom dan. Malvin väger 20 kilo, Molly 18kilo och Mellis 16 kilo. Dom är nästan lika stora som mamma Lisa och både Malvin och Molly kommer alla gånger att bli grövre än sin mamma. Mellis är däremot klart nättare. Hon har också ett mer gladlynt och "lättare" temperament än sin två andra syskon som också är ena riktiga råbusar. En stor del av dan ägnade dom åt sin favoritsysselsättning: Att vara ute i stora rasthagen och gräva i jorden.

Lisas lustiga svans!

2010-04-02T08:57:00.000-07:00

Jag vet inte vad det beror på: Att Lisa slappat några månader inomhus i köket, att hon i smyg varit hos frissan och piffat upp sig, nåt med hormoner efter valpningen. Eller att valparna har dragit i henns svans. Men den är väldigt lustig: Precis som en vanlig svans men sen den här tofsen längst ut. Får se hur länge tofsen hnger kvar.

Selträning med valparna

2010-03-28T08:20:00.000-07:00

Mellis

Molly.

Malvin.

Nu har vi tre valpar kvar. Förra helgen for Malte och Miley iväg till en kennel i Norge. Jag har haft semester denna vecka och vi har använt en stor del av tiden med att vara ute på promenader med valparna i sele. De har snabbt som ögat lärt sig älska dessa små utflykter - allra helst när vi går på utflykter med fika. Nu när vi "bara" har tre valpar kvar så kan dom också få lite mer individuell omsorg. Så efter promenaden så är de ofta med oss i köket ett tag får mysa med husse och matte. Så snart som vägarna torkat upp en del så ska jag börja cykla lite försiktigt med barnen innan det blir för mycket vårvärme.

Ett nytt bildalbum på min hemsida www.candymans.se

Valpar på fikapromenad + valparna SKK-medborgare!

2010-03-20T09:03:00.001-07:00

Mellis attackerar matte.

Miley vid fikaplatsen

Mellis o Miley och Gunilla.

Idag strålade vårsolen så det var läge ta med ett par av kidsen på "flyk-flyk" med fika. Rygsäcken packad, åkte några km med bilen först för säkerhets skull. Mellis och Miley (småflickorna) var med och vi gick först en halvtimme innan vi kom ner till en fin plats vid Vänerns strand. Tidvis rörig promenad men i stort helt OK. Fikastunden blev en aning turbulent: Kidsen ville förstås ha hela tilltugget för sig men vi lyckades dela mackor och bullar ganska rättvist. Sen en halvtimme tillbaka till bilen och hemfärd. Efter ett halvt grisöra som belöning efter denna enastående bedrift sover nu systrarna sött på madrassen...

För övrigt så är nu äntligen hela kullen inregistrerade fullvärdiga medborgare i SKK! För några dar sen kom äntligen det sista papperet från AKC, nästa dag var Magneto inregistrerad i SKK och i går (fredag) var hela kullen inregistrerad. Ni kan hitta alla uppgifter på SKK hunddata http://kennet.skk.se/hunddata/ och kidsen har regnummer SE20788/2010 - SE20794/2010. Magneto har SE20391/2010.

PD 160km 2010

2010-03-17T00:46:00.000-07:00

Målgången i Särna. foto Haagen Björgum

Nu finns en längre historia från mitt Polar Distans publicerad på min hemsida
www.candymans.se

Kidsens första utflykter

2010-03-16T08:42:00.000-07:00

Molly - klar vinnare av promenadtestet Hon får *****

Miley och Mellis på sin första promenad

Idag har vi fortsatt med att börja gå ut på små promenader med barnen i selar. Först gick jag med Molly med Lisa och sedan Malte tillsammans med Lisa. Sedan följde Gunilla med och vi tog med både Mellis och Miley. Om det nu är någon sorts indikator på deras framtid som draghundar så vinner Molly definitivt. Hon tyckte selen var något självklart och gick sedan stadigt framåt hela promenaden utan att böka eller krångla. Hon var för övrigt den största valpen och fick lov att ha den minsta Troll-selen (gul storlek) De andra kidsen hade våra gamla valpselar. Molly får *****
Malvin och Malte var rätt lika. De var lite småbökiga i början men gick sen framåt utan större krångel. De får ****
Småtjejerna - Mellis och Miley - var lite stökigare. Nu hade de inte Lisa med sig som rättesnöre så där får de en bonuspoäng. Mellis var definitivt den livligaste av alla valpar och for runt rätt bra. Och när hon ville framåt och draglinan till mitt bälte tog emot hoppade hon jämfota rakt upp i luften ett par gånger. De får trots allt **** i ranking. Vad månde bliva?!

Hemma igen - nya utmaningar!

2010-03-14T04:24:00.000-07:00

Malvin på premiärpromenad med mamma Lisa
Vi kom hem lördag eftermiddag efter en lugn hemresa på nytinat sommarväglag. Hundarna var urlyckliga att vara hemma. Lisa helnöjd och valparna abnormt överlyckliga. De tjöt och for och klättrade och nabbade på mig. Och jag var minst lika lycklig att träffa dom igen.
Vid prisutdelningen på Polar Distans så hade jag den enorma turen att vinna ett deltagande i Polar Distans 300. Hmm riktigt värdefullt pris (3.500kr) Men ack så krävande. Jag hade väl inte riktigt tänkt satsa på nåt så stort. Men nu har på nåt vis tanken börjat slå rot i min hjärna. Det lär ta några år innan jag har ett färdigt spann. Kidsen är trots allt bara 4 månader ännu. Men jag har redan börjat träningen! På bilden ser ni Malvin som för första gången är ute på promenad och får prova på att gå i selen. Det är många små steg fram till PD 300! Selen är för övrigt drygt 10 år gammal. Getz hade den första gången och den har fungerat som valpsele för all våra hundar genom åren.
Om ett tag så kommer en längre historia från mitt Polar Distans i år. Den kommer på min hemsida och jag berättar när den är publicerad där.

Prisutdelning

2010-03-12T12:12:00.001-08:00

Kvällen avslutades med prisutdelning Så här ser årets plakett ut Jag vann faktiskt ett speciellt pris som lottades ut på startnumret: jag har vunnit en gratis start i PD300! Ja ja varför inte? Men först om 4 år när kidsen är i full form

Musher dinner

2010-03-12T10:36:00.001-08:00

Fredag kväll och musher dinner Domarn och Björgums vid bordet

Skitsnack

2010-03-11T08:44:00.001-08:00

Vi hundkörare har konstiga intressen Ett är att studera hundskit Under ett lopp tittar du ständigt på hur hundarna springer och vad kroppsspråket avslöjar Och hur avföringen ser ut Är den lös blir du genast orolig att det är magsjuka på gång Det ska se ut som på bilden

I MÅÅÅÅL

2010-03-10T08:35:00.001-08:00

Trots en hel del problem gick dagen bättre och bättre Alla hundar (utom Jocke) gick med hela vägen Även om alla hundar är dagens hjältar så är Sussie den verkliga stjärnan I sitt första lopp gick hon 12mil i led utan misstag Helt suveränt! Vi kom i mål 16.37 sist men lyckligast

17km kvar

2010-03-10T05:47:00.001-08:00

Har stannat för en sista snakkning 17km före mål Ca 1.5t tim kvar/

Vid Lövhögen

2010-03-10T05:46:00.001-08:00

Strax efter 12 alla rätt trötta men alla åt sin laxbit inkl Casper Tar lunch och har sen ca 35km kvar

Lämnar Lofsdalen

2010-03-09T20:11:00.001-08:00

Tidig morgon Vetkoll kl 0300 Både Cookie och Casper kan fortsätta 0gradigt och en del blåst Sticker runt 530 på bild Sussie i sitt täcke

Jocke hoppar av

2010-03-09T10:38:00.001-08:00

Efter vet besiktning här i Lofsdalen bestämde jag att skicka hem Jocke Han är halt fram och lär inte orka 9mil till Särna Casper verkar återhämta sig bra men jag stannar här till tidig morgon så att han hinner piggna till

Morvallen

2010-03-09T08:34:00.001-08:00

Kom hit till Morvallen vid 13.30 Tog en pizza och hundarna fick dubbelsnacks Fortsatt efter en halvtimme Ps ja pizzerior finns överallt:)

I Lofsdalen

2010-03-09T07:37:00.001-08:00

Kom hit till Lofsdalen strax efter kl 16 Resan har gått bra men ganska sakta Mycket beroende på att Casper spytt en del Knappast magsjuka utan mer stressmage Vet har tittat på honom men han är ej så uttorkad Skall vätska upp honom och vila här länge så kanske han kan fortsätta

Nu kör vi!

2010-03-08T23:54:00.001-08:00

En knapp timme till start Matsäcken packad hundarna vattnade och nu är det bara en nervös väntan att få ge sig iväg

Laddar för loppet

2010-03-08T11:17:00.001-08:00

Här syns Hagen m fl som laddar för loppet på pizzerian

Släden packad

2010-03-08T08:36:00.001-08:00

Nu är släden packad och allt ser ut att få plats Det är ca 35 kg på släden så det blir lite kämpigt i alla backar upp mot Morvallen Nu blir det snart förarmöte och sen ett besök på ortens pizzeria innan sängdags

Dagen före

2010-03-08T02:44:00.001-08:00

Att vara på plats en hel dag före start kan verka lyxigt Men det är massor att fixa: kontroll av utrustning (OK) vägning av reservmat, incheckning av hundar och vetkontroll Alla hundar klarade detta även om Cookie markerade ngt vänster fram Men hon har aldrig varit halt så jag ser det inte som något problem Nu dags packa släden

I Särna

2010-03-07T10:24:00.001-08:00

Resan till Särna gick bra utan missöden Parkerade på samma ställe som i fjol Träffade genast en rad bekanta Efter en stund dök Hagen och Aud-Kristin upp tillsammans med 8 hundar däribland Sarek Lite halvmulet och ett par minus

I Särna

2010-03-07T09:16:00.001-08:00

Stugan vi bor i är ganska liten men utsikten jättefin Hagen framför stugan

Packat för Polar Distans!

2010-03-06T12:25:00.000-08:00

Spannet vid Morvallen i förra årets Polar Distans.
Nu är snart sanningens minut här: Allt är packat och klart för att åka upp till Särna och Polar Distans i morgon (söndag) Tja jag har i och för sig packat och packat om och prickat packlistor och justerat packlistor och vägt packning och provpackat osv de senaste tre veckorna. Så nu är allt förhoppningsvis välpackat!

I år har vi inte kommit upp i samma träningsmängd som i fjol. Då hade vi 1800km före starten medan vi i år har kommit upp i drygt 1400km. Kanske lite i underkant men hundarna har hela tiden känts superbra och helpositiva och gått jättebra så jag är helt optimistisk ändå. Sedan har fem av de sju hundarna redan gått ett PD och jag tror erfarenheten gör mycket till. Och småtjejerna Yenna och Sussie har mognat enormt i vinter så de är fullvärdiga medlemmar i teamet. Förstauppställningen i teamet blir: Casper och Cookie - mainleaders. Sussie och Yenna i swing. Sluggo och Frank därnäst. Jocke i single wheel. Fördelen är också att alla hundar utom Jocke kan gå i led så de kan lösa av Casper och Cookie.

Under hela PD skall jag försöka skicka rapporter hit till bloggen. Det blir från min mobiltelefon så det blir rätt kortfattade rapporter.

Håll tummarna! Nu kör vi!

Ola

HUndarna i VF-reportage

2010-03-02T12:19:00.000-08:00

Cookie och Casper i led. Från VFs artikel
I förra veckan var jag uppe i Hällefors för en träningsrunda. Då var ett reporterteam från länstidningen VF med. En intervjuade och fotografen tog en massa bilder. Resultatet kom i dag: Med ett helt mittuppslag i tidningen! Det var en riktigt mysig text som hyfsat bra beskrev hur underbart det är med slädhundar. Kul också att reportaget koncentrerade sig mycket på hundarna. Det är ändock dom som är hjältarna!

Super Sussie

2010-02-23T11:45:00.000-08:00

Idag fick jag åter en möjlighet att åka upp till Hällefors för en träningsrunda med PD-spannet och släden. Vädret var strålande och vi hade en jättefin dag. Och återigen var det en hund som överraskade väldigt positivt: Sussie Pussing! Idag satte jag henne i led tillsammans med Cookie. Föret var 5-10cm nysnö och på flera ställen hade det blåst ihop betydligt djupare drivor. Ett ganska utmanande före med andra ord. Sussie gjorde en helgjuten insats: Gick på hela tiden. Tvekade inte nån gång. Gav en ruskig energi åt spannet. Jag bara stod där på släden och njöt av hennes jobb som ledarhund. Och kände mig väldigt glad att jag aldrig pressat henne utan låtit henne utvecklas i sin egen takt. Och jag förlät hennes segertjut: "Tjejerna är bra, tjejerna är bäst. Killarna är bara ett rött stekonfläsk!"

Vi passerar en gammal byggnad för vattenpåfyllning av ångloken

Spannet ankrat vid Gravendal

Väldigt nöjd Sussie vid vändplatsen vid Gravendal.

Lite av det vackra vinterlandskapet

Superbelåten Sussie Pussing tillbaka vid bilen efter träningsturen

Till sist: Här är bildbeviset för att den sista valpen - Mellis - nu har två upprättstående öron! Annars har öronen på valparna farit upp och ner sista veckorna men nu får vi tro att de är uppe för att stanna.

Jättebra träningsdag

2010-02-17T10:08:00.001-08:00

Spannet vid vändpunkten vid Gravendal.

Slädhundssamfundet är en fantastisk företeelse. Det finns där hela tiden. Vare sig du behöver stöttning i motgång, grattis i lyckliga stunder. Eller tips och råd när du behöver fixa nåt. Så min fundering var: Var kan jag köra släde på rimligt avstånd från Kristinehamn?
Djungeltelegrafen gick: Lite prat med Anders&Agneta, ett telefonsamtal med Niklas i Hällefors. Och vips så hade jag ett färdigt "slädträningspaket" inkluderande ett perfekt skoterspår, en karta med vägen till parkeringen och över parkeringen, en annan karta med spåret utmärkt, en utförlig och aktuell muntlig spårbeskrivning. Först som sist: Stort TACK till Niklas som fixade allt så himla bra!
Så en ledig dag packade jag "PD-spannet" i släpet och åkte upp till skogarna norr om Hällefors. På plats var också en reporter och en fotograf från länstidningen VF. De ville göra ett reportage om slädhundar och det är ju alltid kul att få presentera hundarna och rasen och sporten. Så efter lite frågor och en massa fotografering vid startplatsen så kom jag äntligen iväg.
Dagen var helt perfekt. Ett solitt skoterspår i botten och sedan 2-3 cm nysnö som gjorde färden trygg och behaglig. Lite grått men en del sol i luften. Hyggen och skogar och utsikter och myrar och sjöar och en porlande å längs en lång bit av spåret. Spåret gick till stor del på en gammal järnvägsbank och här och var stod gamla rostiga stolpar och en vattenanläggning från den tiden.
Efter halv annan timme kom vi upp till Gravendal där vi stannade för fika. Hundarna fick varsin kycklingbit men ville sedan omedelbart vidare. Så jag fick kasta i mig kaffet och sedan vända spannet och sätta av hemöver. Jag var enormt nöjd med hundarna denna dag. Vi körde totalt ca 34km och de gick hela tiden på i friskt trav och verkade helpigga och lyckliga. Det blev t.o.m. en spurt i full galopp de sista hundra metrarna fram till bilen.

Casper slickar förnöjt i sig en skål soppa efter träningsturen.

Moltas en blivande slädhund - eller?!

2010-02-14T01:58:00.000-08:00

Moltas i släden tillsammans med lillmatte Tindra.
Foto Jörgen Pålsson.
Ibland blir man bara så där riktigt lycklig. Som när jag fick ett MMS från Moltas med det här fotot. Moltas som är ute och åker släde tillsammans med lillmatte Tindra. Hmm hur var det nu: skulle inte hunden vara framför släden och inte inne i slädsäcken? Tja det fixar sig säkert när han blivit lite större. Om några år kanske det är Tindra som kör ett spann med Moltas som drar! Hur som haver så känns det så himla bra när man ser att ens "barn" hamnat i en så fantastiskt bra familj.
Kram Moltas!

Mina i hundar i lokaltidningen

2010-02-11T12:09:00.000-08:00

Sidan 1:
För ett tag sedan var det en reporter och en fotograf här från lokaltidningen Nkrp. Han frågade lite om hundarna och hon tog lite kort. Döm om min förvåning när reportaget sedan kom i tidningen: Tre helsidor totalt! Ja det var ju förstås lite kul. Och lite bra PR för drgahundsporten och kul att mina hundar fick lite uppmärksamhet. Så nu är det bara att träna på fram till Polar Distans om 24 dagar.
Sidan 2:
Sidan 3:

Katastrof

2010-02-05T13:12:00.001-08:00

Sista dan tog vi först en 25km runda på fm och en 25km runda i skymningen Allt gick jättebra och vi fick lite träning i mörkerkörning - vi mötte tom ett annat spann i mörkret Bara 500m kvar hem mötte vi ett gäng skotrar på leden (som här på sjön är ca 3 meter bred) Till min stora chock körde första skotern rakt in bland mina hundar och stannade - med Jocke under skotern.. Märkligt nog var han inte synbart skadad men jag och alla hundar var helt chockade Karln som körde var nog inte full men sa att han inte sett oss Trots att jag och ledashundarna hade reflexväst + Trollselar m invävda reflextrådar + pannlampa Hundarna har ätit och sover nu men själv är jag helt förstörd Enda synliga skadan var ett litet sår på Franks nos så vi hade himla tur Aldrig mer mörkerkörning

Valparna i flocken

2010-02-04T00:49:00.001-08:00

När valparna får chansen fjäskar de runt bland de vuxna hundarna De flesta är väldigt toleranta och exv Jocke är riktigt förtjust Här uppvaktas Frank av huliganerna

Kommande slädhundar

2010-02-04T00:42:00.001-08:00

Här undersöker Mellis släden

Valpattack

2010-02-04T00:38:00.001-08:00

Här får en björk en omgång av kidsen

Valppromenad

2010-02-04T00:35:00.001-08:00

Råmulning i lössnön Varje morgon och kväll var jag en 1/2 tim promenad med valparna De är superlyckliga och far runt som yra troll

Hårda tider

2010-02-03T07:41:00.001-08:00

Bara en varning till dig som ska till Idre: Glöm ej bryggtratten hemma! Det fanns ingen i stugan, ingen på ICA, ingen på COOP eller på den i övrigt välsorterade bygghandeln Så nu kör vi med den här improviserade metoden

Lisas dag

2010-02-03T02:36:00.001-08:00

Lisa vid fikaplatsen. Idag fick hundarna vilodag I stället tog jag med Lisa på en skidtur bort till vår vanliga fikaplats Hon njöt i fulla drag: slippa ansvaret för barnen och bara vara själv med husse

Rejäl runda

2010-02-02T07:54:00.001-08:00

Frank sörplar soppa efter turen. Idag var det nästan shortsväder bara -12 Direkt efter lunch selade jag på "PD-spannet" och körde iväg på en rejäl runda Efter 1 1/2 tim skulle vi göra en kort paus men hundarna gapade och skrek så vi fortsatte direkt Vi var hemma med pigga hundar efter 2 1/2 tim och 35km

Första slädturen

2010-02-01T07:45:00.001-08:00

På eftermiddan var temp strax över 20 så jag spände för 7 hundar och körde en 25km runda Getz fick gå i led med Casper så jag hade de bästa kommandoledarna där fram över den trixiga sjön Härlig tur där vi mötte 3 andra spann Bra träning i soligt väder

Valputflykt

2010-02-01T01:44:00.001-08:00

Här undersöker gänget ett dike på myren

Valppromenad

2010-02-01T01:32:00.001-08:00

I morse tog jag Lisa i koppel och tog en promenad på myren med Kidsen De for som yra troll på skoterspåret och var överallt -29 i morse Alla hundar sov till kl 7

I Drevdagen

2010-01-31T11:23:00.001-08:00

Äntligen dags för slädkörning Idag åkte vi upp till vår vanliga stuga här i Drevdagen Kidsen klarade den 6 1/2 tim långa resan jättebra De undersökte sin nya hundgård ivrigt Här syns Malte Bara -18 i kväll

Millan har flyttat hemifrån...

2010-01-29T10:03:00.000-08:00

Millan och Håvard

Idag flyttade Millan hemifrån. Hon flyttar till Håvard Kristoffersen som bor i Hemsedal i Norge. Han jobbar som friluftsguide inom olika områden, bl.a. vid rehabilitering av ungdomar. Läs mer på hans hemsida
http://www.wildwolf.no/index.html.
Millan kommer att bli Håvards friluftskompis och få göra nytta som klövjehund, draghund vid linkörning mm. Dessutom kommer hon att då och då få vara med i Tore Hunsgårs Siberian Huskyspann när hon till hösten kan börja jobba som draghund. Det kändes ganska så sorgligt när Millan åkte iväg. Hon har allt eftersom växt mer och mer som hund och i våra hjärtan. Men jag är övertygad att hon kommer att få ett bra liv tillsammans med Håvard.

Millan strax innan avresan.

Valpar, Lisa Träning mm

2010-01-24T06:18:00.000-08:00

Yenna och Sussie under vår lilla rast.

Så var det helg igen. Den här perfekta vintern forttsätter och träningsförhållandena är jättebra. Efterssom jag jobbade på lördan så blev det en längre träningsrunda idag. Vi körde 25km och tog en rast efter halvannan timme. Jag han knappt med att dricka mitt kaffe innan hundarna hoppade och vrålade och skrek att de ville vidare. Då hade de redan slukat sina laxbitar och rullat nåt varv i snön. Vi har nu nästan kört 1000km men nästa vecka hoppas jag på lite rejäl träning då vi ska upp till Drevdagen på träningsläger.
Efter tips från Hågen har jag införskaffat en ny pannlampa. En Led Lenser H7. Lyser lika långt som min gamla halogenlampa men har betydligt bredare ljusbild. Klart bättre. Jag får se till att få lite mörkerkörning i Drevdagen så att jag får lite rutin på detta.
Lisa mår jättebra. Nån dag efter operationen var hon ganska utslagen men nu är hon precis som vanligt. Vi tar små promenader med henne och hon stretar på för fullt hela vägenn och fattar inte varför vi inte tar en långtur??!

Valparna i sin hundgård ser avundsjukt på de stora hundarna som just kommit hem från träning.

Så till sist valparna. De bor nu ute hela tiden men kommer in en stund både morgon och kväll. Det är oftast ganska lugnt i hundgården men när de kommer in är det råbus som gäller. Dom växer och utvecklas hela tiden. Just nu är det Millan som det har hänt mest med. Från en valp som inte märkts så mycket så har hon blivit en riktigt framfusig hund som härjar med de andra och tar mycket mer kontakt med oss. Typ vill bli omklappad eller sitta i knä eller så.

Lisa opererad - valparna har flyttat ut

2010-01-20T08:49:00.000-08:00

Igår (tisdag) var Lisa på operation i Karlskoga. Allt gick bra men hon har varit ganska så tagen fram till nu ett dygn efteråt. Men nu börjar hon få tillbaka sin vanliga "blick". Hon får fortsätta vara priviligerad innehund fram till nästa fredag då stygnen skall tas.

Valparna är det bara bra med. Dom blir mer och mer företagsamma. Härom dan var Millan uppe på köksbordet i ett obevakat ögonblick och började genast bearbeta min mobiltelefon. Som jag tack och lov hann rädda ut odjurets käftar innan det var för sent. Nu passade det också bra att flytta ut valparna i hundgården även på nätterna eftersom Lisa behöver lite lugn och ro just nu. Det var premiär i går kväll. Visst var jag lite spänd men de var knäpptysta hela natten men desto mer glada och högljudda i morse när dom fick sin frukost. Lite kul var det när jag sen började sela på de stora hundarna för att ta en rejäl träningsrunda. Då satt lille Malvin utanför hundkojan påtagligt exalterad och försökte yla allt vad han hade!